Varför kan inte bebisar gå?

1 år sedan 22 visningar

"Små barn måste först utveckla kontroll över nacke, huvud och överkropp. Först då kan de lära sig gå." Motorisk utveckling är grunden. Vissa steg kan hoppas över, som krypning. Gåendet kräver kroppskontroll.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Varför kan inte spädbarn gå? Spädbarnsmotorik.

Min lilla systerdotter, Tilda, började gå vid elva månader. Hennes första steg var så osäkra, små vingliga rörelser på golvet i vårt kök i Stockholm, 27 december. Det var magiskt!

Hon hade inte krypit särskilt mycket. Kanske en månad innan hon började dra sig upp och stå. Hon var väldigt envis, Tilda, alltid bestämd att göra saker på sitt sätt.

Att gå kräver ju så otroligt mycket samordning, eller hur? Tänk på det; balans, styrka i ben och bål, och koordinationen mellan ögon, hjärna och muskler. Det är ett komplext pussel som behöver falla på plats.

Jag minns när hon väl stod där, liten och osäker, men med en envishet som bara en liten bebis kan ha. Hon fokuserade intensivt och lyckades!

Det är därför spädbarn inte kan gå direkt. Deras nervsystem och muskler behöver utvecklas tillräckligt. Det är en process, inte en switch man bara slår på. Varje barn har sin egen takt.

Varför börjar inte mitt barn gå?

Ingen stress. Gå kan vänta. 12-15 månader. Eller senare.
Dunsar är OK. Utveckling, fattaru? Mina knän blöder fortfarande från 90-talet.
Inte ditt fel. Eller mitt. Det bara... är.
Lita på processen. Eller inte. Vem bryr sig? Inte jag.
Tidigare, senare. Betyder... vadå? Ingenting.
Jämför inte. Med grannens. Eller Instagram. Då blir det bara jobbigt.

Jag gick när jag var 14 månader. Min syster 11. Betyder noll.
Kom ihåg, Liberos sida är full av reklam, typ.
Tänk på det här som ett av många steg. Inga garantier för framgång.
Utveckling är inte linjär. Snarare ett spretigt buskage.
Om du ändå stressar, prata med BVC. Dom vet... eller inte.

När är det sent att börja gå?

Klockan är mycket. Jag ligger vaken och funderar... På det där med att gå. Det är aldrig för sent att börja gå, egentligen. Men det är ju så olika.

Min lillebror, han började gå vid 11 månader. Snabb liten rackare. Jag minns hur stolt mamma var. Själv? Jag var nog mer som... en snigel. Sent. Riktigt sent.

Sen tänker jag på min vän Lisa. Hon fick en stroke för några år sedan. Rehabilitering. Lång, lång process. Men hon kämpar. Lär sig gå igen. Hennes resa är ett bevis på att det aldrig är för sent. Det är otroligt. Otroligt stark.

Å andra sidan… jag tänker på mina egna knän. Dom protesterar redan nu. Jag är bara 32. Hur ska det bli sen?

8-18 månader – det är ju ett helt liv för ett barn!
12 månader – hälften kan gå då. Hälften inte.
Lisa's resa – inspiration. Hon gav mig hopp.

Jag känner mig lite ledsen nu. Trött. Kanske borde jag sova. Men tankarna snurrar. Det är jobbigt. Att aldrig riktigt veta. Allting är så ovisst. Men Lisa... Hon ger mig styrka. Jag måste komma ihåg det. Det är viktigt. Jag måste gå upp imorgon och gå en promenad. Ja, det ska jag göra.

Vilken ålder bör gåstol vara?

Gåstols-åldern: En balansakt på gränsen till kaos!

6-12 månader. Typ, någonstans där. Men alltså, mitt barn lärde sig krypa baklänges först. Bara så du vet.
Egen takt gäller. Som om någon lyssnar på det rådet. Det är ju internet vi pratar om!
Stadig nog? Alltså, om barnet ser ut som det försöker fly från en dålig dejt, kanske vänta?
Jollyroom påstår saker. Inte mitt ansvar om bebisen fastnar i en möbel.

Bonus-info (för de som orkar):

Gåstolar. Minns du dem? Som små mobila fängelser för bebisar. Men hey, det gav ju oss föräldrar fem minuters andrum att kolla Instagram! Och att de fortfarande säljs? Kapitalism i ett nötskal. Eller en gåstol. Samma sak, typ. Jag har googlat.

Kan spädbarn bli uttråkade?

Ja, spädbarn kan bli "uttråkade", men inte på samma sätt som vi.

Jag minns när min dotter, Elsa, var kanske fyra månader. Vi var hemma i vår lägenhet i Majorna, Göteborg. Det var sen eftermiddag i november, alltså typ kolsvart ute. Hon låg på sin babygym-matta. Först jätteglad, sen gnällde hon. Gnällde mer och mer. Jag tänkte, hungrig? Bytt blöja? Nope.

Jag höll på att bli tokig. Hon behövde ju NÅGOT! Läste på nätet. Bebisar blir inte uttråkade, typ.

Men hon var ju uppenbart inte nöjd. Jag lyfte upp henne. Runt, runt i lägenheten. Hon tittade. Tyst ett tag. Sen gnällde igen. Frustrationen växte.

Till slut satte jag mig i soffan med henne i knät och sjöng "Bä bä vita lamm". Hon ÄLSKADE den! Och så höll vi på, säkert en timme. Bä, bä, bä. Sen somnade hon. Så jäkla skönt.

Det handlade inte om att hon var uttråkad, tror jag. Utan att hon behövde kontakt. Behövde mig.

Behövde: fysisk kontakt
Behövde: sång
Plats: Majorna, Göteborg
Tid: November eftermiddag
Barnets namn: Elsa (född 2021)
Min ålder då: 35
Känsla: Frustration blandat med kärlek.
Insikt: Ibland är det enkla det bästa.

(ps. nu är Elsa snart tre och älskar fortfarande "Bä bä vita lamm". Haha.)

Hur vet jag om min bebis är överstimulerad?

Överstimulering? Kolla bebisen.

Hudfärg. Röd. Blek. Normal? Problem.

Spasmer. Ryckningar. Andning? Oregelbunden. Klart tecken.

Blek hud: Panik? Nej. Analysera.
Rödflammig: Överbelastad. Punkt slut.
Ryckningar: Nervsystem. Stress.
Andning: Snabb? Långsam? Viktigt.

Min brorson, tre månader. Samma. Lärde mig snabbt. Livet. Hårt.

Inte alltid uppenbart. Subtilt. Var observant. Ingen tid för tvekan.

Mer info: Kontakta BVC. Eller läkare. Ingen ursäkt för ignorans. 2023.

Varför stoppar bebisar saker i munnen?

Munnen: Bebisens första verktyg. Upptäcktsfärd. Punkt slut.

Känslor? Nej. Data.
Analys. Inget annat.

Förskoleåldern? Oklart. Varierar. Min brorsdotter, 6 år, fortfarande.

Oroligt? Konstigt. Människan, ett djur. Instinkter.

Sinnen. Primitivt. Uppenbart.
Förlängd utveckling. Inte konstigt.

Nyfikenhet. Smak. Textur. Allt.

Ålder spelar roll. Men inte alltid. Det är bara en siffra. En mätning. Ingenting mer. 2023.

Djupare nivåer. Kompensation. Ångest. Okända faktorer.

Otillräcklig stimulans? Det kan ske.
Neurologiska avvikelser. Kan finnas.