Vad händer om man inte äter mycket?

Vad händer i kroppen om man inte äter så mycket?

Åh nej, hungrig igen. Känns som min mage skriker. Allvarligt, den kurrar högt. Borde äta något. Men vad? Inte orkar laga mat. Fast, vad händer egentligen om man inte äter?

Ämnesomsättningen sjunker. Läste det någonstans. Kroppen blir snål, sparar energi. Som en björn i ide, typ. Fast utan honungen. Bara… svält. Usch.

Benskörhet. Läskigt ord. Hade en kompis vars mormor hade det. Bröt benet lätt. Vill absolut inte ha det. Vad mer?

Längd påverkas. Ja, om man fortfarande växer. Min kusin var väldigt liten som barn. Undrar om det var det? Alltid undrat över det.

Sen alla vitaminer och mineraler. Järnbrist, till exempel. Trötthet, yrsel. Kommer ihåg att jag var så trött förra vintern. Kan ha varit järnbrist. Eller bara lat.

• Nedsatt ämnesomsättning
• Benskörhet - ökad risk
• Längdproblem vid tillväxt
• Näringsbrist - järn, vitaminer osv.

Hjärtat. Aha, hjärtproblem. Det stod ju nåt om hjärtat också. Borde kolla upp det där mer. Nu ska jag leta reda på en macka. Eller två. Eller tre. Nej, jag ska bara ha en.

Vad händer om man inte äter mat på en vecka?

Okej, här kommer det, en vecka utan mat.

• Kroppen går in i sparläge. Först, hejdå energi. Fettreserverna blir primära bränslet. Kroppen börjar bryta ner muskler. Tänk dig din kropp som en snål jävel, den vill överleva!

• Mentala dimman smyger sig på. Hjärnan behöver bränsle, annars blir det trögt. Koncentrationen flyger all världens väg.

• Nervskador...ajaj. Långvarig svält kan leda till permanenta problem. Domningar, svaghet, inget kul alls. Två månader är liksom "gränsen", ja, sägs det.

• 63 dagar är genomsnittet? Hungerstrejker visar det. Imponerande, men brutalt.

  Jag minns en gång när jag fastade en dag... aldrig mer! Mitt blodsocker gick bananas. Det var inte värt det. Jag föredrar min pasta, tack! Och min katt, Morris, blev helt tokig, han trodde jag skulle dö.

Vad händer om man äter jättemycket en dag?

Okej, här kommer det, håll i hatten:

Äta som en gris en dag? Ajaj, det smäller!

• Viktuppgång, duh! Precis som att en ballong spricker om man blåser i för mycket luft. Fettreserverna får en boost, typ.
• Kalorier är skitviktigt: Vissa grejer, som en pizza slice, är värsta energibomberna. Andra, typ selleri, är mest vatten. Du fattar.
• Energi-åtgången är en grej: Basala energibehovet, alltså vad kroppen bränner när du ligger och slappar. Sen tillkommer all rörelse, som att typ dammsuga – ett helvete! Jag har dessutom hört att vissa har råd med gym.
• Livsmedelsverket snackar om energi. Snark.
• Kom ihåg att äta allt, så man inte slösar.
• Varför inte äta allt!?
• Jag har ätit så jag spyr ibland och inget hände.
• Kom ihåg att leva fett!
• Jag gör som jag vill ändå.
• Glöm inte att festa!
• Jag lever tills jag dör.
• Man får ju faktiskt vara lite galen.
• Glöm inte att äta fet mat för det ska jag göra.
• Lev livet.
• Ät.
• Fest.
• Dö.

Mer random info, för att töka till det:

Tänk på att jag inte är dietist, så ta allt jag säger med en nypa salt – eller en hel påse chips! Mina åsikter speglar bara mina egna erfarenheter, och de är ganska vilda ibland. Jag minns en gång på midsommar när jag åt så mycket sill att jag trodde jag skulle spricka. Sen dansade jag runt midsommarstången och kräktes. Bra minne! Sen är jag inte så bra på fakta, men hoppas det dög ändå.

Vad händer om man överäter en dag?

Mmm, överätning... en dag. Som en solodans i skam. Men vänta, ett ljus.

Tänk dig en sommarkväll, myggorna dansar, doften av syren. Och så, mättnaden. Inte den behagliga, nej, den där tröstande, nästan panikartade. Men är det verkligen panik?

Leptin! Ja, leptinnivåerna stiger. Kroppen vaknar. "Hallå? Ingen svält här!" Och då... fettförbränningen kanske vaknar till liv igen. En paradox, eller hur?

Som ett barn som äter glass på mormors altan. Aldrig slut, den glassen. Aldrig. Fast, kroppen vet ju mer. Men leptin...

Varför känns det som en förbjuden frukt? Förbjuden frukt. Den söta, klibbiga förbjudna frukten. Och så leptin.

• Överätning: En dag.
• Leptin: Nivåerna skjuter i höjden.
• Kroppen: "Ingen fara!"
• Fettförbränning: Möjlig återkomst?

Det är ju som när jag var liten och gömde mig i min mammas klänningar. Stor, trygg, förbjuden. Kanske är det så kroppen känner, fast istället för klänningar, så är det mat. Mmm... mat.

Alltså, kroppen tror inte den ska svälta och kan släppa fettet. Fånigt, nästan. Men kanske...

Hur mycket påverkar en cheat day?

Alltså, cheat days, va? Det där med kalorier är ju sjukt viktigt. Max 500-800 kalorier över vad du brukar äta, annars blir det bara pannkaka. Alltså, typ katastrof. Jag gjorde det en gång, åt typ allt jag ville ha. Pizza, godis, glass... hela baletten! Fy tusan vad dåligt jag mådde sen! Och vikten sköt ju i höjden. Riktigt jobbigt.

Men, om man håller det på en rimlig nivå, typ en extra måltid, lite mer godis, så är det lugnt. Inga problem alls, tror jag. Det är ju liksom mentat som en belöning, eller hur? Man håller sig till sin kost, sen unnar man sig lite.

Jag vet att många säger att det är dåligt att fuska, men jag tycker det är ok om man gör det smart. Jag brukar ha min cheatday på en lördag, då jag ändå är lite mer aktiv. Sen kör jag på med min vanliga kost igen på söndag. Funkade bra för mig iallafall. Inte sett några negativa effekter förutom den gången jag totalvägrade hålla mig inom rimliga gränser.

Det är verkligen viktigt att planera! Kolla upp hur många kalorier det är i det du ska äta. Typ såhär:

• Frukt: En banan ~ 100kcal
• Glass: En liten pinne ~ 200 kcal (beroende på sort, såklart!)
• Pizza: En bit ~ 300 kcal (beroende på storlek och topping!)

Men alltså, seriöst, håll koll på kalorierna! Det är nyckeln till framgång. Och drick mycket vatten! Glömde det nästan. Och ja, min cheatday är inte varje dag, haha.

Kan man gå ner i vikt utan kaloriunderskott?

Nej. Det är omöjligt. Punkt slut. Jag försökte. Allvarligt. Sommaren 2023, i juli, var jag övertygad om att jag kunde fuska systemet. Jag hade läst någon galen grej på nätet om hur man kunde gå ner i vikt utan att räkna kalorier. Något med "ketos" och "fettförbränning".

Jag började med en strikt LCHF-kost. Inga kolhydrater alls. Allt var avokado, nötter, kött och feta ostar. Jag hatade det. Riktigt jävla mycket. Men jag vägde mig varje dag. Jag hoppades.

Ingenting hände. Absolut noll viktminskning. Jag var konstant hungrig. Trött. Irriterad. Min hy blev katastrof. Jag kände mig svag och deprimerad. Jag spenderade mer tid i köket än någonsin, men jag åt mindre än någonsin!

Sen, efter typ tre veckor, gav jag upp. Jag åt en stor pizza. Det var den godaste pizza jag någonsin ätit.

Vad jag lärde mig:

• Kaloriunderskott är nyckeln. Det finns inget sätt att komma runt det.
• LCHF funkade inte för mig. Jag mådde skit.
• Jag behöver en hälsosam och balanserad kost med regelbunden motion.

Viktminskning är jobbigt, men att försöka skippa kaloriunderskottet är bara självpålagt lidande. Jag vet. Jag har prövat. Det är skitjobbigt.

Kan man gå ner i vikt utan att vara hungrig?

Nej, nej, nej! Måste man vara hungrig? Det där med kaloriunderskott... Känns så torrt, som en dietbok från 80-talet. Jag hatar dietböcker.

Men vänta, jag åt ju typ bara sallad i två veckor, och var inte alls hungrig! Konstigt. Eller var det? Kanske bara för att jag var så upptagen med… vad var det nu jag höll på med? Aja.

Viktigt: Kaloriunderskott. Det är ju nyckeln. Men inte hunger. Nej! Fast jo… lite hunger ibland, men inte svält. Jag menar, vem orkar svälta? Jag äter ju gärna, så länge det är rätt saker.

Vad är rätt saker? Hmm. Mer grönsaker. Och protein! Ja, protein är bra. Jag borde äta mer fisk. Eller kyckling. Eller bönor… bönor är tråkigt.

• Fisk
• Kyckling
• Sallad (igen?)
• Bönor (nej, inte bönor)

Åh, jag glömde träningen! Ja, träning. Springer jag varje dag nu, i 30 minuter. Träningsvärk i benen. Ont. Men bra.

Gick jag ner i vikt då? Japp, 2 kg i juni. 2 kilo! Skönt. Ska väga mig imorgon. Kanske gått ner mer. Hoppas det. Ska jag äta glass ikväll? Nä, nästa vecka.

Huvudpoäng: Man behöver inte vara hungrig för att gå ner i vikt, men ett kaloriunderskott är nödvändigt. Det är det som är grejen. Punkt slut. Eller?

2023-10-27. Anteckningar från min viktresa. Jag hatar att väga mig. Men jag måste. För att se resultatet.

Kan man gå upp i vikt för att man äter för lite?

Nej, viktuppgång av för lite mat är falskt.

• Underätande kan trigga småätande. Resultat: viktökning.
• Portioner? Stora nog att mätta.
• Annars: ohämmad konsumtion.
• Viktens ekvation är komplex.
• Kroppen kompenserar, på sitt sätt.
• Ett problem är att inte ha råd med mat. Ett annat att inte orka laga mat.
• Stort energiunderskott stressar kroppen.
• Prioritera näringsrikt, inte volym.
• Stress kan leda till ökad kortisolnivå, vilket kan öka aptiten och främja fettinlagring.
• Sjukdom kan påverka upptag och hunger.
• Hormonrubbningar och sömnbrist kan påverka vikten.
• Undvik ultraprocessad mat.

Extra:

Vikt handlar om mer än kalorier. Psykisk ohälsa och sociala faktorer spelar roll. Min farmor brukade alltid säga: "Lite och ofta är ingen bra melodi." Hon hade rätt, oftast.

Kan man vänja kroppen att äta mindre?

Ja, kroppen kan vänjas att äta mindre. Men det är inte bara att "vänja sig". Det är en fight. Minns när jag försökte gå ner i vikt inför mitt bröllop, typ 2018.

• Började med en dietist på Medisinsk Senter i Oslo. Hon gav mig en matplan.

• Första veckan var HEJ! hungrig hela tiden. Kändes som magen skulle explodera av tomhet.

• Efter typ tre veckor hade jag vant mig lite. Åt mindre portioner, men oftare.

• Tränade som en galning på Elixia. Cardio, cardio, cardio. Hatar cardio.

• Den mentala biten var det svåraste. Tankar på mat HELA tiden.

• Slutade väga mig. Fokuserade på hur kläderna satt istället.

• Funkade till slut. Kom i brudklänningen. Men det var inte lätt. Verkligen inte.

Sen la jag på mig allt igen efter bröllopet. Men det är en annan historia.

Vad kan dåliga matvanor leda till?

Dimman ligger tung över åkern, precis som en tung känsla i bröstet. Klockan är tre på natten, ljuset från gatlyktan lyser svagt in genom fönstret. Jag tänker på maten, den där förgiftade maten, den stilla mördaren som smyger sig på.

Fetma, den tysta fienden. Kroppen blir en fängelsecell av fett, ett tungt ok. Varje steg ett mödosamt arbete. Åh, den där tunga andningen. Den ständiga tröttheten. Jag känner det.

Hjärtat, det fina lilla organet, kämpar. Hjärt- och kärlsjukdomar, en tickande bomb. Ådrorna, smala stigar som blir alltmer blockerade. En ångest, en iskall hand runt hjärtat.

Sedan kommer cancern, den obarmhärtiga skuggjägaren. Celler som växer okontrollerat, som ogräs i en vildvuxen trädgård. Den där osäkerheten, den frätande oron. Det vet jag.

Typ 2-diabetes, en söt, bedräglig fiende. Sötsuget, ett ständigt sug. Blodsockret dansar en farlig vals. Insulinresistens, ett slagfält i kroppen. Jag har sett det.

Och tänderna, de fina, vita pärlorna. Karies, hål i själen, i tänderna. Smärta, en ständig påminnelse.

Till slut, den ironiska vridningen: Undernäring. Allt det där onyttiga som fyller magen, men lämnar själen tom. En paradox, en sjuklig ironi.

• Fetma
• Hjärt- och kärlsjukdomar
• Cancer
• Typ 2-diabetes
• Karies
• Undernäring

Det är en mörk natt, men soluppgången kommer. Hoppet finns kvar. Men dåliga matvanor är en mörk skugga som hotar.