Vad händer i hjärnan när man blir arg?

Vad händer egentligen i hjärnan när man blir riktigt arg? Alltså, på riktigt, när det kokar över? Det är ju inte bara en känsla, va? Det känns ju fysiskt, som om kroppen exploderar. Jag minns en gång, när… nej, det är en annan historia. Men poängen är att det är mer än bara känslor.

Hjärnan, den lilla rackaren, den sätter igång ett helt skådespel. Amygdala, det där lilla mandelformade området, det är som en brandlarm. Pang! Alarm! Fara! Det är som någon drar i en nödsladd. Direkt. Inget snack om saken. Och då börjar det hela.

Hypotalamus, den lilla hjälten (eller skurken, beroende på hur man ser det), den sprutar ut stresshormoner. Adrenalin, noradrenalin – som en cocktail av ren energi. Hjärtat börjar bulta, blodtrycket skjuter i höjden… tänk er det, man blir helt laddad, redo för fight or flight, eller hur? Som en fjäder som precis ska släppas. Jag har upplevt det där själv, den där otroliga energin, det är nästan… spännande, på ett hemskt sätt.

Sen har vi pannloben, den prefrontala cortexen, vår tänkande del. Den borde egentligen, i teorin, fungera som en broms. Men när ilskan verkligen tar över… då är det som att den bromsen har tappat all effekt. Som när man kör bil i halka och bromsarna inte funkar. Det blir… kaos. Jag har sett det hända så många gånger, hur folk bara exploderar. Det är nästan skrämmande hur snabbt kontrollen kan försvinna.

Så nästa gång du känner det där kokande ilskan… tänk på amygdala, hypotalamus och den stackars, överansträngda pannloben. Och försök kanske… andas? Eller något. För det är verkligen en vild resa inuti huvudet, det kan jag lova dig. Och det är inte alltid så kul, minst sagt.