Vad är teorin om konsumentbeteende?

Okej, här är ett försök att redigera artikeln om konsumentbeteende, mer personligt och… tja, mänskligt:

“Vad är grejen med den här teorin om konsumentbeteende, egentligen? Jag menar, vi alla shoppar ju, men finns det verkligen en teori bakom det kaoset? Tydligen!

Man kallar det konsumentbeteendeteorin, eller ibland nytta-teorin, och i grund och botten snackar vi om att vi människor tänker att varor och tjänster ger oss någon sorts… tillfredsställelse. Någon slags nytta, helt enkelt. Vi kan liksom sätta ett mått på hur glada, nöjda eller vad-det-nu-är vi tror att vi kommer bli.

Och det är just den här “nyttan” vi använder när vi bestämmer om vi ska köpa något eller inte. Ju mer vi tror vi kommer gilla grejen, desto större chans att vi slår till, eller hur? Det är ju logiskt, egentligen.

Men sen är det ju en massa andra saker som spelar in också, såklart. Priset! Kvaliteten! Herregud, jag minns en gång när jag hittade en superfin jacka på rea, typ 70% rabatt. Jag var så sugen, men när jag kollade närmare såg jag att dragkedjan var trasig. Nyttan sjönk drastiskt, kan jag säga. Ingen jacka, hur billig den än var. Och så preferenser! Jag är ju tokig i lakrits, men min sambo… ja, han ryser bara han ser en lakritsstång. Säger en del, eller hur?

Och sen har vi tillgängligheten. Alltså, det spelar ju ingen roll hur mycket jag vill ha den där speciella kaffebönan från Etiopien om den bara finns att köpa i Tokyo. Då får jag nog ta en vanlig kopp, tyvärr.

Så, summering: vi köper saker för att vi tror att det ska göra oss glada, typ. Ju gladare vi tror att det kommer göra oss, desto mer troligt att vi öppnar plånboken. Men sen är det en massa annat som spökar i bakgrunden. Pris, kvalitet, personliga grejer, tillgänglighet… Livet som konsument är inte enkelt, hörrni!”