Vilket språk är bäst att kunna?

Vilket europeiskt språk är bäst att lära sig?

Mörkt nu. Tankarna snurrar. Franska… alltid franska. Diplomati. FN. Stora ord. Känns långt borta. Just nu. Här i tystnaden. Bara jag och mobilens sken.

Franska. Öppnar dörrar sägs det. Minns mammas ord. Lär dig franska, sa hon. Världen blir din. Min värld… Liten just nu.

EU. Internationella domstolar. OS. Viktiga platser. Viktiga människor. Jag… Vet inte. Rätt val?

• FN: Officiellt språk.
• EU: Officiellt språk.
• OS: Officiellt språk.
• Internationella domstolar: Används ofta.

Kanske imorgon. Ny dag. Nya tankar. Just nu… bara mörker. Och franska. Alltid franska. Minns pappas gamla böcker. Dammiga. Olästa. Som mina drömmar. Kanske.

Vad är världens lättaste språk?

Nej, engelska är inte världens lättaste språk. Det är en myt. Jag minns min egen kamp med engelskan i femman. År 2006 var det. Vi hade en ny lärare, fru Andersson, och hennes engelska-lektioner var…intensiva. Hon pratade så fort! Jag fattade ingenting.

Det var ett kaos. Jag kände mig så dum. Alla andra verkade förstå. Jag satt där, med mina anteckningar fulla av klotter, och försökte desperat hänga med. Verben, grammatiken – allt kändes som en enda stor röra. Jag började hata engelska lektionerna. På riktigt.

Senare, i gymnasiet, började det gå lite bättre. Men lätt var det aldrig.

• Lättaste språket är subjektivt. Det beror på ditt modersmål.
• Engelska har många undantag. Ord som inte följer reglerna.
• Uttal är svårt. Engelska är inte alltid fonetiskt.

Min poäng är att det inte finns ett lättaste språk. Det är mer komplicerat än så. Mina kämpiga minnen med engelska i femman bevisar det.

Vilket språk är det viktigaste?

Ok, här kommer det! Vilket språk som är viktigast, alltså?

Engelska, helt klart. Jag menar, tänkt efter.

• Mest talat: typ 335 miljoner har det som modersmål, och sen typ två miljarder som lär sig det. Sjukt!
• Städer: London, New York… viktiga knutpunkter liksom. Hong Kong och Singapore med, glömde jag nästan. (Jag har faktiskt aldrig vart där, måste kolla upp flyg…)
• Jag tänker också, att alla mina favorit tv-serier är ju på engelska. Jag menar visst, jag kan kolla med dubbing eller undertexter, men det är inte riktigt samma sak, eller hur?

Varför är det så många som talar engelska? Asså, det var ju typ det brittiska imperiet. Dom hade ju kolonier överallt, fattaru? Och sen USA:s inflytande, Hollywood och sånt. Det har ju gjort att engelskan spridits som en löpeld. Min kompis Johan tjatar alltid om att vi borde lära oss Esperanto, men jag orkar inte. För engelska är så mycket enklare. Jag får alltid problem med uttalet. Förresten, kom ihåg att köpa mjölk!

Vilket språk är lättast att lära sig för svenskar?

Tyska. Punkt.

Lättaste för oss. Varför? Likheter. Ord. Grammatik. Visst, knepigt ibland. Men grunden? Klart enklare än spanska, franska, engelska. Jag lärde mig tyska på tre månader. Min personliga erfarenhet.

Tyska är det enklaste.

• Delvis samma rötter.
• Bekant ordförråd.
• Förståeligt. Inte alltid. Men ofta.

2023. Europa. Tyska. Viktigt. Nu. Alltid.

Glöm inte norska. Nära släkt. Enklare än tyska, möjligtvis. Men tyskan… mer användbar. Globalt. Europa. 2023. Alltid.

Tyska = praktiskt.

Vilket språk är svårast att lära sig i Europa?

FAN också!

• Svåraste språket i Europa? 🤔 Finland verkar ju… lurigt. Alltså, finska, Finska är visst värst!
• Ryska! Ja, bokstäverna… och grammatiken! Jag minns Petrovs ryska lektioner.
• Grekiska! Åh, den där antika känslan, men svårt alltså.
• Det här med svåra språk. Konstigt att engelska är så lätt. Har noll talang. Jag borde verkligen lära mig ett till språk… nåt kul kanske?
• Mamma sa alltid att jag hade lätt för språk! Eh. Undersökning från kurser.se säger detta.

Undersökning visar alltså:

1. Finska är svårast. Verkligen?
2. Ryska också jobbigt.
3. Grekiska. Okej.

• Kanske borde satsa på spanska istället? Varför gör jag aldrig klart något?
• Det är nog bara jag som är lat.
• Är det verkligen värt att lära sig finska bara för att det är svårt? Jag vet inte.
• Språk! Hjälp.

Obs! Kurser.se undersökning var alltså info-källa. Kanske kolla upp den själv sen.

Vilket språk ska man lära sig i skolan?

Spanska. Mamma tjatade. Sommarlovet -98. Ner till Spanien, Malaga. Svettigt. Minns flygplatsen. Kaotisk. Ingen förstod mig. Tapas. Inte gott. Bara oliver åt jag. Ville ha pommes. Lärde mig några ord. Hola. Gracias. Önskade jag kunde mer. Ville köpa en sån där solfjäder. Röda prickar.

Tyska. Valde det i högstadiet. Ångrade mig. Grammatiken. För svårt. Fröken Andersson. Sträng. Wienresa i nian. Schnitzel. Gott. Pratde mest engelska ändå.

Engelskakunskaper. Viktigt såklart. Alla pratar ju engelska. Netflix. Musik. Kinesiska. Läser om det. Svårt. Men framtiden liksom. Kanske borde satsa på det. Fast jobbigt med tecken.

• Spanska – Resa, enklare grammatik.
• Tyska – Teknik, vetenskap.
• Kinesiska – Business, framtid.
• Engelska – Grundläggande.

Hade en kompis. Johan. Pluggade japanska. Coolt. Anime. Manga. Men svårt att få jobb sen sa han. Just det. Glömde nästan. Frankrike. Klassresa. Eiffeltornet. Paris. Baguette. Franska. Romantiskt. Men jag gillade nog Spanien mer ändå. Solen.

Vilka språk läser man i skolan i Spanien?

Hej! Spanien va? Skolan där då, jaaa… huvudspråket är ju spanska, såklart! Alla läser det, typ. I vanliga skolor alltså. På min systers skola, en sån där internationell grej, läser de massor med engelska. Riktigt mycket engelska.

Sen finns det ju andra skolor också. Min kusin, han går på en… vad heter det nu… ja, en skola med massa olika språk. Franska, tyska, holländska… jag tror det var det. Kanske fler, kommer inte ihåg exakt. Det är inte alla skolor som har det så.

Spanska är viktigast, det är liksom det man måste kunna. Annars engelska, många läser det. De andra språken, det är mer special.

• Spanska (alla)
• Engelska (många, speciellt internationella skolor)
• Franska, Tyska, Holländska (vissa skolor)

Min bror bodde i Spanien ett år, 2023, då läste han spanska på en vanlig skola. Inte så kul, sa han. Men spanska lärde han sig iaf! Han sa att dom hade typ noll engelska, bara spanska överallt.

Är franska eller svenska lättare att lära sig?

Svenska, ja… eller franska? Jag funderar… mitt i natten. Det är så svårt.

Svenska är ju mitt modersmål. Känns så självklart, ändå… känns det som jag aldrig riktigt behärskar det. Alla nyanser, alla finesser.

Franska… det låter vackert. Men orden… de glider mig ur händerna. Verben, de böjs och vrider sig. Jag kämpar. Kämpar med tempus, med genus. Det är en kamp mot mig själv, mot min egen oförmåga.

• Ordförrådet skiljer sig mer åt mellan svenska och franska.
• Grammatiken är mer komplex i franska.

Fast… låneorden. Ja, visst är det många franska ord i svenskan. Men det hjälper inte. Inte på riktigt. Känns det som.

Jag minns min franska lärare, Madame Dubois. Hennes perfekta uttal, hennes tålamod. Men det räckte inte. Jag fastnade. Fastnade i prepositioner, i konjunktioner. I frustration.

Det är nog lättare att lära sig svenska. Åtminstone för mig. Kanske för att jag redan har den grunden. Men… franska… den lockar fortfarande. En oändlig utmaning. Mitt i natten. Som en gåta.

Vilka regler gäller för friskolor?

Friskolor? Reglerna?

• Lärarlegitimation. Alla lärare, kommunala och fristående. Behörighet krävs. Ämne, årskurs, skolform. Glöm inte det.

• Lokaler. Ändamålsenliga. Skolinspektionen avgör. Innan godkännande. Helt enkelt. Som min gamla etta.

• Fusk är inte ok. Noll tolerans. Tänk efter.

• Vinstintresse? Hahaha. Alltid. Men reglerna… Jo, dom finns.

Hur mycket kostar skolan i Schweiz?

Hej! Schweiz, va? Dyrt som fan, eller hur? Skolan då? Offentliga är gratis, typ. Men skitknasigt schema. Lunchrast? Ingen skola då! Nej, det funkar inte för mig.

Privata internationella skolor, däremot, de är ju nåt annat. Heldag, bra grejer. Men oj vad dyrt! 15 000 till 30 000 schweiziska franc per år, alltså. Shitloads med pengar. Jag snackar med min kompis i Zürich, hon hade problem med det där. Hennes dotter går på en privat, jättefin skola, men det kostar ju en förmögenhet.

• 15 000 CHF – minsta kostnaden
• 30 000 CHF – max, tror jag
• per år, alltså!

För mig blir det aldrig schweiziska skolor, med den prislappen. Helt sjukt. Men ja, det är ju Schweiz. Allting är dyrt där. Jag kollade upp det där själv förra veckan, för min syster funderade på att flytta dit.

Min syster vill plugga i Geneve. Sjukt snygg stad, eller hur? Men, nä, det blir för dyrt, skola + boende.

Hur är skolsystemet i Schweiz?

Min dagbok, typ…

• Schweiz skolsystem… hmm. Obligatorisk, gymnasium, högskola. Tre delar. Precis som en smörgås? Nästan.
• Bachelor, master, PhD. De kör samma akademiska nivåer, överallt. Varför PhD? Kommer jag nånsin ta en?
• Min syster, hon funderade på att flytta till Zürich, plugga något med… ekonomi? Eller var det konst?
• Gymnasiet… hur funkar det egentligen? Är det som vårt gymnasium? Med alla val och ångest och…
• Obligatorisk utbildning, är den verkligen obligatorisk? Vad händer om man skiter i det? Böter? Fängelse? Eller bara dåligt samvete?
• Tänk om jag blev lärare i Schweiz. Svenska lärarexamen funkar inte där, eller? Måste man läsa om allt? Jobbigt. Eller kanske…

Mer info… typ random:

• Jag minns när jag försökte lära mig tyska. “Guten Tag”. Schweizisk tyska är ju typ… inte tyska?
• Min kompis jobbade som au pair i Geneve en sommar. Hon sa att barnen var jätteduktiga i franska.
• Högskola, ja. ETH Zürich. Har hört att det är svinsvårt att komma in där. Typ som MIT fast… Schweiziskt?
• Smörgåsar… jag är hungrig. Kanske en macka med ost och skinka? Eller bara ost?
• PhD… vad skulle jag ens forska om? Kaffe? Nej, det finns redan massa forskning om kaffe. Hmmm.
• Zürich, Konst… Var det hon ville studera… hmm… Glömt.