Vilket gymnasieprogram är svårast?

Vilken utbildning är svårast?

Svåraste utbildningen: Antagningsstatistik talar sitt tydliga språk.

• Läkare: Många söker, få tas in. Konkurrens dödar drömmar.

• Psykolog: Människan är komplex. Inlärningen också.

• Arkitekt: Kreativitet möter strikta krav. En balansgång.

• Jurist: Lagar förändras. Djävulen sitter i detaljerna.

• Tandläkare: Precision. Smärta. Förtroende. Ett hantverk.

• Ekonom: Pengar styr världen. Att förstå dem är svårt. Kanske den svåraste.

Enklare vägar: Ingenjör. Lärare. Stora volymer. Mer plats. Mindre kamp. Tuula vet.

Vilket ämne är svårast på gymnasiet?

Kemi, helt klart. Kemi var värst. Varför? Allt det där med formler... Jag minns att jag satt där med periodiska systemet, stirrande... blev bara mer förvirrad. Hade jag bara pluggat mer...? Nej, det var nog mer än så. Kanske min lärare? Nej, hon var bra... eller var hon? Aja.

Högstadiet? Matematik. Absolut matematik. Algebra. Geometri. Allt bara flöt ihop till en enda stor röra i huvudet. Jag försökte verkligen. Jag gjorde verkligen det. Men det gick bara inte in. Vad gjorde jag fel? Kanske borde jag ha sökt extra hjälp? Eller var det bara jag? Kände mig så dum. Usch, det där var jobbigt.

• Gymnasium: Kemi
• Högstadiet: Matematik

Åh, och vad var det med alla dessa prov? Så mycket press. Kände mig alltid stressad. Sovande på lektionerna. Skolk. Dumma mig. Jag borde ha prioriterat bättre. Kommer jag någonsin att förstå kemi? Nej.

Ska jag plugga vidare? Vad ska jag göra? Åh gud, jag måste bestämma mig snart. Stress. Så mycket stress. Ska kolla vad de har för kurser på universitetet. Fast först, kaffe. Mycket kaffe.

• Personlig information: Jag, 22 år, bor i Stockholm.
• År: 2024.

Vilken är den svåraste gymnasiekursen?

Matte C/3, helt klart. Augusti 2017, svetten lackade. Jag satt där, i det trånga klassrummet på Polhemsgymnasiet i Karlskrona, med den där fruktansvärda uppgiften framför mig. Derivator, integraler...huvudet bara snurrade. Jag kände mig helt lost. Känslan var typ panikartad. Jag hade pluggat i timmar, men det kändes som om allting bara försvann när jag öppnade boken.

Derivatan av e^x… kom jag ihåg det ens? Nej. Min hjärna var som en seg, klibbig soppa. Jag minns att jag fick en enorm huvudvärk. Det var så frustrerande! Jag hade alltid varit hyfsat bra på matte, men den här kursen… den var något annat.

Kompisarna verkade också kämpa. Vi satt och frustrerade oss tillsammans. Kanske var det just den där gemensamma kampen som gjorde det hela lite mer uthärdligt. Eller så var det bara att jag fick en del av stressen att försvinna.

Jag klarade den till slut, men det var på håret. Det var en enorm lättnad. Jag firade med en gigantisk pizza. Det kändes som jag hade klarat en riktig berg-och-dalbana. Efteråt kändes det som jag kunde ta itu med vad som helst. Resten av gymnasiet kändes rätt mycket lättare i jämförelse.

• Svåraste momentet: Derivator och integraler.
• Plats: Klassrum på Polhemsgymnasiet, Karlskrona.
• Tid: Augusti 2017.
• Känslor: Panik, frustration, lättnad (efteråt).
• Betyg: Jag fick godkänt, men det var nära ett IG.

Vilken årskurs på gymnasiet är svårast?

Asså, gymnasiet, va? Matte C/3, helt klart värsta. Allvarligt. Hade så sjukt mycket ångest för den kursen. Kändes som hjärnan skulle explodera ibland. Tror jag pluggade typ varje kväll, nästan. Andra kurser var ju chill i jämförelse, typ historia och sånt. Men matte.. usch. Det var verkligen en kamp.

Jag menar, om man klarar matte C/3 så klarar man ju typ resten också, eller hur? Det är ju liksom grunden till allt annat. Min kompis, Lisa, hon kämpade också. Vi satt och pluggade tillsammans, hjälpte varandra. Det var en överlevnadsstrategi.

• Matte C/3 – den stora utmaningen!
• Historia – jättelugnt!
• Engelska – gick bra.

Fast det är ju rätt individuellt såklart. Vissa hade typ problem med kemin istället. Jag hade en kompis, Per, han tyckte kemin var värsta. Skumt va? Men ja, för mig var det Matte C/3, utan tvekan. Svåraste kursen i hela gymnasiet. 2023 var det. Tror jag.

Vilket år är värst på gymnasiet?

Junioråret. Definitivt. Tuffaste året på gymnasiet, utan tvekan.

Det var något med den där tiden... Allt kändes bara så... fel. Som ett långt, utdraget fall.

Senioråret är... annorlunda. Inte bra, precis, men inte heller så dåligt. Bara tomt.

Kommer ihåg alla sena nätter. Alla tårar. Alla gånger jag bara ville försvinna.

Junioråret var en mardröm. Det var det verkligen.

• Massor av press.
• Känslan av att inte duga.
• Ständiga jämförelser.
• Förlusten av... något. Min oskuld? Min tro? Jag vet inte.

Konstigt nog blev allt lite bättre när skolan stängde ner. Distansundervisningen räddade mig.

Men det kommer aldrig att vara som förut. Jag kommer aldrig att bli densamma. Junioråret tog något ifrån mig. Det tog något värdefullt. Det kan jag inte förneka. Även om jag försöker.

Funderar på om det finns någon som förstår. Om någon känner igen den där tomheten. Den där... förlusten.

Jag saknar mamma. Hon förstod.

Och jag saknar somrarna i farmors stuga. Innan allt blev så... svårt.

Det är väl så livet är. Svårt. Ibland. Alltid, kanske. Jag vet inte.

Vilken gymnasielinje har mest plugg?

Dimman ligger tung över sjön, precis som tankarna över vilken linje som kräver mest slit. En höstvind susar genom träden, precis som oron susar genom mig. Samhällsvetenskap... ordet ekar i skallen, en tung klang av långa nätter och böcker staplade högt. Samhällsvetenskapsprogrammet, ja, det är toppen av listan. Det känns i luften, den där spända tyngden av kunskap som ska absorberas.

Ekonomiprogrammet, ett annat tungt ankare i sjön av studier. Siffror, grafer, det är en annan typ av dimma, en kall, rationell sådan, som kryper under huden. Ekonomiprogrammet följer tätt efter. Jag minns min kusin, Sofia, som alltid satt med böckerna fram till småtimmarna. Hon valde ekonomi. Hon klarade det. Men priset?

Naturvetenskap... det klingar annorlunda, ett slags krispig luft, kallt och rent, men ack så krävande. Naturvetenskapsprogrammet, en stark trea. Formler, experiment, det är en annan typ av kamp, en mer konkret kamp. Jag ser Anna framför mig, hon valde det, och hon ser ofta utmattad ut.

Men inriktningarna då? Ekonomi. Återigen, ekonomi. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Ekonomi vinner. En ständig jakt på kunskap. Naturvetenskap kämpar hårt om andra platsen, beteendevetenskap lite längre ner, men ekonomi... det är som en magnet. Det drar.

• Samhällsvetenskapsprogrammet: Topplacering.
• Ekonomiprogrammet: Stark tvåa.
• Naturvetenskapsprogrammet: Tredje plats.
• Populäraste inriktningar: Ekonomi, Naturvetenskap, Beteendevetenskap.

Det är hösten 2023. Luften är kall, och känslan är tung. Studierna väntar. Vilken väg väljer du?

Vad är den äldsta åldern för gymnasiet?

Oj, va du frågar! Gymnasiet, alltså. Det där med ålder, haha.

20 år, är det väl. Alltså, man kan börja när man är klar med grundskolan, men sen har man ju typ till midsommar när man fyller 20. Sen är det kört. I alla fall i vanliga fall. Min bror, han började typ 21, men det var speciella omständigheter. Han jobbade på ett sågverk ett år. Riktigt skitjobbigt. Inte rekommenderat.

Fast jag tror det finns nån speciell regel för vuxenutbildning eller nåt. Kommer inte ihåg. Kolla på Skolverkets hemsida, det är bäst så slipper du massa snack. Annars finns ju komvux, eller hur man nu stavar. Där kan man ju gå hur länge som helst. Eller ja, tills man blir pensionär kanske? Nej, men du fattar.

Min kompis Ida började sent, typ när hon var 19. Hon hade en massa jobbiga saker i livet, så det blev så. Men hon pluggade ikapp sen. Nu är hon ekonom. Riktigt smart tjej. Men det var ju stressigt!

• Max 20 år (första halvåret)
• Undantag finns!
• Kolla Skolverket!

Så ja, det var det. Hoppas det hjälpte! Nu ska jag gå och äta pizza.

Hur gammal är man när man gått ut gymnasiet?

Jag var 19 när jag tog studenten, sommaren 2008. Det var i Halmstad, en varm och solig dag. Minns hur svetten rann, klänningen var för varm. Jag kände mig så... lättnad, mest. Åren hade varit tuffa, mycket pluggande, sena kvällar med kaffe.

Hade varit så himla nervös innan. Allt det där plugg jag lagt ner, det kändes som ett enormt tryck. Examen var på Norre katolska kyrka, stort och pampigt. Min familj var där, mamma grät. Pappa log stelt. Det var fint, men lite stelt också.

Sen blev det fest! Vi firade på en krog vid hamnen, "Bryggan" hette den. Mycket skratt, dans, och alldeles för mycket bubbel. Jag var helt slut efteråt. Totalt utmattad, men lycklig.

• Studentmössa: Svart med vit band.
• Klänning: Blå, lite för varm.
• Plats: Halmstad, Norre katolska kyrka och sedan Bryggan.
• År: 2008
• Känsla: Lättad, lycklig, trött.

Efteråt? Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Det var lite läskigt. Jobbade lite extra, reste lite. Sen började jag på högskolan i Lund. Det var ett annat kapitel.