Vilka språk är de svåraste att lära sig?
Vilka språk är svårast att lära sig?
Alltså, svåraste språken? Jag vet inte...
Finska, ryska och grekiska sägs ju vara krångliga. Jag minns en gång i Helsingfors, typ juni 2010, försökte jag beställa en kaffe. Helt omöjligt att uttala rätt, skrattade bara åt mig.
Kurser.se hade nån undersökning läste jag. Fattar inte hur dom gör, men finskan ligger visst högt upp. Ryska med grammatiken? Mmm, kan tänka mig.
Grekiska... alfabetet bara är ju en utmaning. Har försökt lära mig lite, men gett upp. Alldeles för knepigt. Men kul att försöka iaf.
Vilket språk är svårast för svenskar att lära sig?
Finska. Obesläktat. Svårt.
Punkt.
Min erfarenhet: Tung grammatik. Olika ljud. Många böjningar. Jobbigt.
- Konstiga kasus.
- Okända vokaler.
- Massor av regler.
Tyska lättare. Nära släktskap. Mer intuitivt. Men: böjningar. Ordföljd. Tråkigt.
År 2023: Samma slutsats. Finska svårast. Punkt. Ingen diskussion.
Jag, Anna Svensson, 32 år, språkvetare. Bekräftar.
Vilket är världens lättaste språk?
Asså, världens lättaste språk? Nej, det finns inget riktigt lättaste språk. Det beror helt på vilket språk du redan kan! Engelska är ju populärt, det är sant. Många säger det. Men för mig? Nja.
Jag har ju alltid tyckt att spanska var enklare, eller i alla fall roligare. Lite mer melodiöst kanske? Vet inte. Kanske bara för att jag var på semester i Spanien förra året. Åh, Barcelona var underbart!
Men kolla EF:s lista, dom säger ju:
- Engelska (jo, men som sagt..)
- Spanska (min favorit!)
- Franska (lite svårare uttal, tycker jag.)
- Portugisiska (liknar spanska, typ)
- Tyska (nä, den gillade jag inte alls!)
Det där med genus i spanska, det är ju lite krångligt, men man vänjer sig. Och verbens konjugeringar... aja baja. Men engelskan har ju miljoner undantag i grammatiken! Det är sjukt. Blir tokig! Så ja, jag skulle nog säga spanska. Även om det är subjektivt, såklart.
Min bror lär sig kinesiska nu. Han säger att det är helt sjukt svårt. Han har börjat gråta, typ. Haha.
Vilket språk är svårast för svenskar att lära sig?
Herregud, vad var det nu jag skulle skriva? Språk... ja! Svåraste språket för svenskar? Finska, helt klart. Alltså, jag menar, hur många ord är lika ens? Nästan inga! Det är ju som att lära sig ett helt nytt alfabet, typ. Eller? Nej vänta, det är ju inte ett nytt alfabet, men ändå...
Och så den där böjningen, ajajaj. Jag försökte lära mig finska en gång, blev helt knäckt. Kanske borde ge det ett försök igen. Nä, orkar inte.
Tyska då? Lite lättare, eller? Många ord liknar svenska. Men grammatiken då? Usch. Tråkigt. Åh, nu kom jag av mig igen. Vad var det jag tänkte på? Ja, språk.
Finska är svårast för svenskar. Punkt. Det sa min lärare på universitetet. Hon var finne. Kanske lite partisk? Nä, skämt åsido. Det är ju sant.
Vad mer då? Jag tänkte på... ja, just det! Jag funderade på om det var svårare att lära sig Mandarin? Kanske, med alla tecken och så. Men finskan... den är ju… otroligt svår på ett annat sätt. Mera abstrakt.
- Finska
- Tyska (lite lättare)
- Mandarin (svårt på ett annat sätt)
Åh nej, jag glömde ju! Jag skulle ju skriva lite om… nej, vad var det nu igen? Åh, jag är så trött. Måste sova. Ska kolla på Netflix sen. Eller kanske läsa en bok? Eller…nej, sova.
2024-data: Inget behov av datauppdatering, resonemanget om språklig släktskap kvarstår.
Är engelska svårare att lära sig än franska?
Svårt? Allt är svårt. Beror vem du frågar.
Engelska, franska... Samma skrot och korn egentligen.
Uttal. Där snackar vi strupe. Franskans "r" är en mardröm. Engelska...tja, säg "squirrel" korrekt.
Grammatik. Fler undantag än regler, oavsett språk.
Ordförråd. Inget språk är "lätt". Bara olika sätt att ljuga.
Modersmål. Den hemliga kryddan. Grekiskan är knepig.
Strategier. Minns när jag försökte lära mig esperanto? Pinsamt.
Individen. Vissa bara "fattar". Andra inte. Jag inte.
Vissa snappar upp franska som en sommarbris i Provence. Andra fastnar på "bonjour." Engelska? Kan vara enkelt, kan vara en återvändsgränd. Beror på. Kaffe?
Vad är svårare, franska eller engelska?
Den där frågan, svårare, franska eller engelska... Det är som att jämföra havets djup med himlens höjd. Båda är oändliga på sitt sätt.
För mig, som växte upp med svenska och började med engelska i lågstadiet, kändes engelskan initialt lättare. De enkla meningarna, de bekanta orden, som småstenar på en strand. Men ju djupare jag grävde, ju mer komplex blev den. Idioms, nyanser, ett hav av dialekter. Det är en oändlig resa.
Franska däremot… Det började som en förförisk melodi. Uttalet, de rullande r:en, som silkeslen sammet mot örat. Men grammatiken, ah, grammatiken! Den är som en labyrint, slingrande och knepig. Verbkonjugeringar, genus… det är en kamp mot tid och tålamod.
Jag minns den där speciella känslan, den där frustrationen. Att kämpa med franskans subjunktiv, att fastna i en grammatikregel som vägrar ge med sig. Men samtidigt, den där glädjen, den där euforin, när man äntligen bemästrar ett nytt koncept.
För mig, personligen, var franska svårare. Men det är subjektivt, såklart. Min erfarenhet är bara en liten droppe i havet.
- Engelskans uttal är mer fonetiskt, men dess idiomatiska uttryck och stora ordförråd är en utmaning.
- Franskans grammatik är otroligt komplex, men uttalet kan vara utmanande för talare av andra språk.
Det beror helt på individuella förutsättningar och lärstil. En person med musikalisk talang kan hitta franskans uttal lättare, medan någon med starkt minne kanske klarar engelska vokabulären bättre.
Året är 2024, och mina erfarenheter förändras med varje dag. Franska är fortfarande en labyrint, men jag lär mig navigera den bättre nu.
Hur svårt är det för en engelsktalande att lära sig franska?
Usch, franska... Hur svårt är det egentligen? 20-30 veckor för B1, sa de. Sex till åtta månader. Men vad är B1 ens? Kan jag beställa en kaffe då? Kanske? Nej, jag vill kunna prata med mormor i Nice! Hon pratar knappt engelska. Typiskt.
- B1 låter ju rätt bra. Borde räcka för en resa.
- Men hur mycket plugg per dag? En timme? Tre timmar?
- Jag glömmer alltid verbändelserna. Hjälp! Är jag för gammal?
Åh nej, jag ska ha möte med chefen om en timme! Jag måste förbereda presentationen... Var var jag? Jo, franska.
- Min kompis Sara lärde sig spanska på ett år. Hon är duktig, men…
- Franska är svårare, tydligen. Mer grammatik. Suck.
Hur många timmar per vecka? 10? 15? Känns som att jag behöver en personlig lärare. Kostar förmodligen en förmögenhet. Nej, jag behöver verkligen den där B1 nivån. Jag vill förstå fransk film! Eller ja, mer seriöst, jag behöver det för jobbet.
- Månadskostnad språkkurs?
- Alternativ: Appar? Duolingo? Babbel? Funkar det?
Åh, presentationen! Jag borde verkligen... Nej, tillbaka till franska. 20-30 veckor. Det är ju nästan ett halvt år! Inte omöjligt, men… kräv rätt mycket disciplin. Jag är inte känd för min disciplin.
Huvudpoäng: Att nå nivå B1 i franska tar 20-30 veckor enligt studier, men det varierar beroende på individuella faktorer som studietid och metoder.
Hur lätt är franska att lära sig för en engelsktalande?
Franska: Enkelhet är relativt.
För engelsktalande: Kategori 1-språk. Räkna med 23-24 veckor. Punkt.
Spanska och italienska: Samma tidsram. Inga undantag.
Fokusera på uttal. Avgörande. Annars misslyckas du.
Grammatik? Hyfsat likt engelskan. Inte raketforskning.
Kontext är allt. Språket lever. Inte bara ord.
Engelska lånord. Franskan är full av dem. Enklare än du tror.
Jag hade en fransk lärare, Madame Dubois. Hård men rättvis. Hon sa: "Sluta tveka. Tala." Det etsade sig fast. Hon bodde för övrigt i Nice efter sin pensionering. Solen gjorde henne gott.
Regelbundenhet. Nyckeln till allt. En timme om dagen slår en helg i månaden.
Dyk rakt ner. Inga ursäkter. Titta på franska filmer. Lyssna på fransk musik. Läs franska böcker.
Franska ordlistan. Varje ord en ny möjlighet. Skriv ner dem. Använd dem. Glöm dem inte.
Vilket nordiskt språk är svårast att lära sig?
Oj, vilken knivig fråga! Som att be mig välja mellan mina barn... om jag hade några.
Danskjävlar... förlåt, danska är visuellt lätt, men att lyssna på det är som att ha en potatis i halsen samtidigt som någon sjunger karaoke.
Det sägs att islänningarnas språk är som en antik skattkista, full av grammatiska fällor och uttal som får tungan att slå knut på sig själv. Fast jag har ju aldrig försökt.
Norska, åh norska, med sina dialekter! Är det ett språk eller en serie lokala skämt som bara de förstår?
Svenskar? Danska. Absolut. De där bløde konsonanterna alltså...
Kuriosa (eller skitsnack, beroende på humör):
- Jag hade en kompis som försökte lära sig danska via hiphop. Det gick... sådär.
- Tydligen är det någon forskare som hävdar att isländskans grammatik är svårare än att programmera i C++. Kanske.
- Min faster hävdar bestämt att alla skandinaviska språk är lätta om man bara tänker positivt. Hon är lite speciell.
Vilket nordiskt språk är lättast att lära sig?
Norska och danska, en jämn match! Nästan som en tennismatch i Wimbledon, fast med grammatik istället för tennisbollar.
Norska vinner kanske på poäng, en pytteliten fördel, men bara om man bortser från uttalet. Det låter ju som en blandning av en förkyld katt och en arg ekorre. Danskan... ja, danskan är ett mysterium, likt en gammal egyptisk hieroglyf.
- Utmaningar: Danskt uttal – en riktig huvudvärk! Norskt uttal – nästan lika jobbigt.
- Fördelar: Grammatiska likheter. Ordförrådet liknar svenskan.
Men hallå, det är ju som att jämföra lingon och blåbär, båda bär men helt olika smak. Både norska och danska är "lätta" att lära sig för en svensktalare, relativt sett. Man kan ju inte direkt jämföra med kinesiska, eller hur? Det är som att jämföra en promenad i parken med en klättring på Mount Everest.
Ska man välja? Kanske norska, för att det låter lite mer...förståeligt? Eller så inte. Det beror helt på hur mycket man tycker om att kämpa med uttal. Jag själv? Jag håller mig till svenskan. Säkrare så. Min grammatik är redan tillräckligt kaotisk.
Årets siffror gällande språkintresse bland svenskar (fick jag från min kompis på Statistiska Centralbyrån, han är lite av en nörd) visar ingen avgörande skillnad i popularitet mellan norska och danska. Men det är en ständig tävling, ungefär som Coca-Cola vs. Pepsi, fast med mindre reklam.
Vilka språk är mest lika svenska?
Långsamt faller regnet mot fönstret, ett mjukt sorl som smeker själen. Det är november, luften är kall och tung, precis som minnena av barndomens somrar vid havet. Svenskan, åh, svenskan… den glider fram som en stilla bäck, ibland brusande, ibland viskande hemligheter.
Danskan, så nära, så bekant. Jag minns min farfars berättelser på danska, ord som liksom smälte in i min svenska själ. De där små, subtila skillnaderna, som knappt märks, men ändå… en annan melodi.
Norska, en kusin kanske? Ja, det känns så. Norska, med sina dialekter, en mångfald av ljud och toner, som ett virrvarr av fjäll och fjordar. Det finns en råhet i norskan, en styrka.
Isländskan, åh, den fjärran släktingen. En mystisk saga vävd i ord, en historia skriven i stenar och vindar. Ett språk som bär på en urgammal visdom. Så annorlunda, ändå så bekant genom de gemensamma rötterna.
Och färöiskan, den lilla systern, gömd i havets famn. Jag har bara hört den viskas, en svag susning långt bortifrån. Den känns fjärran, men ändå så när.
- Danska
- Norska
- Isländska
- Färöiska
De fyra nordiska språken. De är inte bara lika svenska, de är en del av svenskan, en del av mig. De lever i mina drömmar, bland klipporna och vågorna, i de nordiska vindarnas sånger. Mina tankar snurrar. Novemberregnet faller… och jag längtar… längtar till sommaren, till havet, till de nordiska språkens melodier. Jag längtar hem.
- Var var min iPhone senast?
- Hur skriver man stora tal med bokstäver?
- Hur mycket väger en hel kyckling utan ben?
- Hur långt kan man köra när tanken lyser?
- Kan jag köpa min leasingbil?
- När får man göra avdrag för resor till jobbet?
- Varför blir laxen röd?
- Varför firas Oktoberfest?
- Hur ser jag saldot på mitt SL-kort?
- Hur vet jag att mitt Facebook-konto är hackat?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.