Vad tjänar man som teckenspråkstolk?

Tystnadens pris: Teckenspråkstolkar – hög efterfrågan, låg lön?

Sveriges teckenspråkiga befolkning växer, och behovet av kvalificerade teckenspråkstolkare ökar i takt. Trots den uppenbara bristen på personal och den krävande fyraåriga utbildningen som krävs, möts många tolkar av en dyster ekonomisk verklighet. Genomsnittslönen ligger på endast 33 000 kronor i månaden – en siffra som väcker frågor om rättvisa och yrkets framtid.

Att bli teckenspråkstolk är ingen lätt match. Utbildningen är rigorös och kräver inte bara språkkunskaper utan också en djup förståelse för kulturella nyanser och förmågan att snabbt och exakt förmedla information i en situation som ofta präglas av hög press. Tolken måste kunna hantera allt från intima samtal till komplexa medicinska diskussioner, samtidigt som de måste behålla en professionell distans och hög etisk medvetenhet.

Trots den höga kompetensnivån möter många nyutexaminerade tolkar löner som ligger betydligt under genomsnittet. Initialt kan lönen vara ännu lägre, vilket gör yrkesvalet ekonomiskt ohållbart för många, särskilt för de som har skulder från utbildningen. Detta paradoxala läge – hög efterfrågan möter låg ersättning – riskerar att avskräcka blivande tolkar och förstärka den redan befintliga bristen på kvalificerad personal.

Flera faktorer bidrar till den låga lönen. En är den fragmenterade arbetsmarknaden, där många tolkar jobbar på timbasis med varierande uppdrag och saknar anställningsförmåner som sjuklön och pension. Andra faktorer kan vara att många arbetar inom offentlig sektor, där lönerna generellt sett är lägre än inom den privata. Dessutom kan en brist på tydliga karriärvägar och begränsade möjligheter till löneförhandling bidra till problemet.

Den låga lönen får allvarliga konsekvenser. Det kan leda till att personer med rätt kompetens väljer bort yrket till förmån för mer ekonomiskt lukrativa alternativ. Detta i sin tur begränsar tillgången till viktiga tjänster för teckenspråkiga individer, som riskerar att bli utan tillgång till utbildning, sjukvård och rättssäkerhet.

För att åtgärda situationen krävs en samlad insats från både offentlig och privat sektor. Ökade statliga satsningar på utbildning och anställning av teckenspråkstolkare, tillsammans med en ökad medvetenhet om yrkets betydelse och värde, är avgörande. Det är också viktigt att arbeta för att skapa mer stabila anställningsvillkor och öka möjligheterna till löneförhandlingar. Enligt vår uppfattning är det inte bara en fråga om rättvisa lön utan om en fundamental rättighet för teckenspråkiga att ha tillgång till kompetenta och välbetalda tolkar. Tystnaden får inte ha ett pris som är för högt.