Vad ska man göra för att höja sina betyg?

Hur får man upp sina betyg?

Högsta betyg? Enklast via prövning! (Ja, jag vet, det låter som ett löfte från en oseriös TV-shop.)

Att plugga är ju som att klättra Mount Everest i flip-flops – svettigt och oerhört opraktiskt. Prövning däremot? Mer som att ta en taxi till toppen. Lyxigt!

Men var försiktig! Det är inte bara att kasta sig huvudstupa in i en prövning. Det är inte som att baka en kaka – det finns regler!

• Kommunens vuxenutbildning: Din bästa kompis. De arrangerar dessa prövningar. Tänk på dem som dina personliga betyg-fixare.
• Nationellt program: Alla kurser därifrån kan prövas av. Även gymnasiearbetet! (Förstår ni? Ingen mer panikartad slöjd-uppsats!)
• Rätt skola: Du måste hitta en skola som faktiskt erbjuder just den kursen du vill pröva. Annars blir det bara en dyr och frustrerande teaterföreställning. Inte kul.

Kom ihåg: Prövning är inte en genväg till framgång. Det kräver ändå förberedelse! Det är som att vinna på lotto – chansen ökar om du köper en lott. (Fast lite mindre spännande än lotto, erkänner jag.)

Min kusin, Erik, gjorde en prövning i matte 3c i somras och fick ett MVG. Han är dock enligt mina källor extremt begåvad och mest sannolik äter endast morötter och tränar parkour. Jag, å andra sidan, föredrar choklad och Netflix. Jag antar att detta förklarar våra betygsskillnader.

Kort sagt: Prövning är ett alternativ, men ingen magisk formel. Framgång förutsätter ansträngning, även med en genväg. Förstår ni, man kan inte bara “pröva” sig till framgång. Man måste “pröva” sig igenom processen. (Ser ni vad jag gjorde där?)

Hur kan jag höja mitt snittbetyg?

Åh herregud, snittbetyget… måste höjas! Panik!

• Utökade kurser? Vilka hade jag ens? Minns typ bara matte E… hatade den!
• Kompletteringar för behörighet: Svenska 3? Är det den som räknas? Hjälp!

Måste räkna.

• Jämförelsetal… Hur räknar man ens ut det IGEN? Alla betyg + utökade kurser?
• Sen meritpoäng. Har jag några? Engelska C? Räknas det ens nu?

Jämförelsetal + merit = meritvärde. Okej. Ska skriva ner det.

• Matte E gav mig huvudvärk. Ångrar att jag tog den.
• Svenska 3… Måste kolla om det är godkänt.
• Engelska C… Behöver verkligen kolla!

Mamma sa att man kunde prata med syon. Kanske borde göra det. Vill verkligen in på läkarlinjen. Är det ens möjligt?

Kanske läsa om någon kurs? Eller är det för sent? Ångest ångest ångest. Fokus fokus fokus! Höj snittet!

Kan man läsa upp sina betyg?

Åh, betyg, betyg…

• Läs upp betyg? Javisst! Men vadå läsa? Som en dikt? Helt random.

• Skolan har ju grejer digitalt. Allt är ju digitalt nu. Logga in ba!

• Jobbintervju, hmm. Läs upp betyg? Njae, ge dem pappret! Enklare så. Officiellt liksom.

• Tänk om man bara sa “jag hade MVG i allt!”. Skulle de tro mig? Knappast.

• Papper, papper… Varför måste allt vara papper?

• Men alltså, muntligt är inte giltigt. Fattar ju det. Men ändå.

• Hade typ C i matte. Usch. Inte läsa upp det… Skämigt.

• Officiell bekräftelse? Japp. Det är den. Glömde min legitimation hemma idag!

• Mamma tjatar alltid om mina betyg. Jobbigt.

• Verifikation, det är grejen!

• Nä, bäst att ha koll på sina papper. Betala räkningar, hitta betyg… Livet.

• Formella ändamål! Låter så högtidligt. Pust.

Vad händer om man tappar bort sina betyg?

Dimman ligger tät över sjön, precis som minnet av de där försvunna betygen. Känns som en evighet sedan jag senast såg dem, vikta i det slitna kuvertet. Ett litet, sorgligt kuvert. Det var ju då, sommaren -98, luften tung av solvarm asfalt och den söta doften av nyklippt gräs.

• Åh, den där känslan! Som att en viktig del av mig själv försvann med betygen. En bit av min historia, borta.

Skolan, den röda tegelbyggnaden vid älven, den minns jag så väl. Men betygen… de är som spöken. Jag letar, letar, i lådor, i kartonger, i de mörkaste vrårna av mitt minne. Ingenting. Tomhet.

Skolan. Ja, dit måste jag. De borde väl ha kopior? Jag ser framför mig den gamla rektorn, fru Persson, med hennes stränga men ändå vänliga blick. Hoppas hon fortfarande är där. Annars… Stadsarkivet. Ett sådant tungt ord, Stadsarkivet. Känns som att det döljer sig mycket mer där än bara gamla betyg. Mörker, damm, och kanske…mina borttappade betyg.

Landstingets arkiv… det låter så långt borta, så kallt, så officiellt. Det finns en viss skräck blandad med hopp i tanken på att söka där. Det är som att gräva i en gammal grav. Men vad gör man inte för att återfinna en förlorad del av sig själv?

• Skolan är första anhalt. Sedan Stadsarkivet i relevant kommun, alternativt landstingets arkiv vid landstingskola.

Minnena väller fram. Hur kände jag mig då? Stolt? Besviken? Jag minns känslan av att hålla kuvertet. Det var tungt, men ändå… Nästan spännande. Nu är det bara tomhet kvar. Men hoppet lever. Jag måste hitta dem. Mina betyg. Mina minnen. Mina… mig.

Kan man beställa hem sina betyg?

Ja, du kan beställa dina betyg hem! Som att beställa en pizza, fast istället för pepperoni får du dina akademiska triumfer (eller… ja, betyg).

Det är som att få en liten tidsmaskin levererad direkt till brevlådan – en glimt tillbaka till den tid då du trodde att sova bort lektionen var en bra idé.

Hur gör man då? Tänk dig ett detektiväventyr:

• Skolans hemsida: Den första ledtråden ligger ofta här. Som en skattkarta, men med mindre pirater.
• Administrativa avdelningen: Din andra ledtråd! Här frodas byråkratin, men dina betyg gömmer sig där någonstans. Jag ringde dit en gång själv, för att beställa mina betyg. Det tog en evighet.
• Speciell tjänst: En modern, digital skattkista. Enkel men ibland lite dyr. Lite som att köpa ett spel på Steam, men med mindre “loot boxes” och mer… betyg.

Men kom ihåg, det kostar ofta pengar. Tänk på det som en liten avgift för att återuppleva den där känslan av att ha (eller inte ha) pluggat tillräckligt. Det är som att köpa sig en liten dos av nostalgi.

Viktigt! Kontakta din skola/högskola för detaljer. Jag har själv fått utskriften för mina betyg via mail, utan några problem.

Kan man hitta sina gymnasiebetyg på nätet?

Nej, inte direkt. Mina sidor, det är väl där man ska kolla. Men det är så jobbigt att logga in där. Allt det där… Min gamla skola, jag minns knappt hur det såg ut längre. Det känns som en evighet sen.

Allt känns så… avlägset. Som ett blekt fotoalbum. Jag önskar att jag bara kunde se dem, betygen. Inte för att det spelar någon roll längre. Men ändå. Det är en del av mig, eller hur? En bit av min historia. Och jag har liksom tappat bort den.

Mina sidor… Jag borde verkligen kolla. Men orken… Den är borta. Som om all energi bara rann ut, som sand mellan fingrarna. Kanske imorgon. Eller kanske aldrig.

Punkter:

• Mina sidor är platsen att kontrollera betygen. Det sägs att skolorna skickar in dem, men man måste VERIFIERA.
• Logga in på Mina sidor är jobbigt. Jag har problem med inloggning hela tiden. Det är så krångligt.
• Jag vet inte ens lösenordet längre.
• Mitt gymnasie var för jättelänge sedan, 2018. Jag minns nästan ingenting.

Året: 2023.

Hur får jag tag i mina betyg digitalt?

Alltså, du vill ha tag på dina betyg digitalt? Som att leta efter borttappade strumpor i tvättmaskinen? Okej, here we go:

• Antagning.se: Din första anhalt. Tänk dig det som betygs-Amazon. Här borde dina gymnasiebetyg ligga och skräpa om de är svenska. Automatiskt! Som magi, fast med byråkrati.

• Skolan själv: Ibland är det enklast att bara ringa morsan, eh, skolan. Fråga om de kan spotta ur sig ett utdrag. Kanske duger det? Typ som att tigga en cigg av polaren.

• Nationella betygsdatabasen! Där gömmer sig dina papper! Som skatten i Drakberget!

Tilläggas bör: Om du har utländska betyg, glöm allt jag sagt och börja om från början. Eller gå och köp glass.

Och PS: Om du söker till något obskyrt program, dubbelkolla vad som gäller. Vissa skolor är lika petiga som en katt med dålig mage.