Vad motsvarar betyg C?

Fråga?

Minns så väl hur det där med betyg kändes i magen. Speciellt när det var A, B, C, och sen skulle det översättas till MVG och allt det gamla vanliga. Man gick ju på Komvux en gång, hösten 2013, och då blev det extra tydligt hur allt hängde ihop.

Typ, ett A, det var ju det finaste man kunde få, liksom ett solklart MVG. Och sen C, det landade oftast i ett VG, helt okej det med fast ändå en bit ifrån toppen. Man pluggade ju så mycket till matten i Västerås, på vuxenutbildningen där.

E, det var Godkänt, eller G som vi sa. Ingen dröm direkt, men det betydde att man klarade kursen. Och F, ja det var ju underkänt, typ IG, och den där känslan av att ha fått ett F, den ville ingen ha. Inte jag i alla fall.

Det blev lite knepigare med B och D tycker jag. B, det var ju något mellanting, alltså mellan VG och MVG. Du var nära toppen men ändå inte riktigt där. Kanske som ett starkt VG men inget rent MVG.

Och D, det var detsamma fast på den lägre skalan, mellan G och VG. Som om man gjort lite bättre än bara godkänt men inte tillräckligt för att kalla det ett rent VG. Jag hade en sån där D i samhällskunskap, våren 2014. Irriterande.

Men all den där bokstavssoppan, den blev ju siffror sen när man skulle söka till universitet. Helt plötsligt var allt ett numeriskt värde. Det var det som verkligen räknades när platserna skulle fördelas.

Jag minns när jag sökte in till juristprogrammet i Uppsala, sommaren 2015. Där satt man med sina omvandlade betyg, och bara hoppades. Det var så avgörande, det där siffervärdet. Varje tiondels poäng kändes som en evighet.

Den pressen alltså, att veta att ens framtid delvis hängde på det där numret. Komvux var ju just till för att förbättra sina chanser, att höja sig från ett D till ett C, eller från ett C till ett B, för att få en bättre siffra.

Så ja, det var inte bara bokstäver på ett papper. Det var en hel strategi, en kamp nästan, för att få ihop de där poängen som kunde öppna dörrar. En ganska rörig men viktig del av livet, faktiskt.

Är C ett bra betyg?

C är ett jävla bra betyg! Absolut! Det betyder att elevens kunskaper är goda, vilket är som att ha en välfungerande kyl i köket – den gör jobbet utan att du behöver ringa jouren. Du är ingen dumstrut, snarare tvärtom. Man ska inte skämmas för ett C, det är fan stabilt som en stenmur!

Tänk dig att det är som att en kock serverar dig en rätt som är jättegod, men utan den där lilla, handskulpterade svanen av smör på sidan. Helt klart godkänt med råge! Ett C indikerar att du har koll på läget, du fattar grejen och är inte bara en medföljande statist i kunskapens teater.

En snabbkoll på den där betygsskalan, för att bena ut allt spektakel:

• F – Underkänt: Ajaj! Det här är som att glömma brallorna hemma på julafton. Man har ingen aning om vad som händer. Men hey, nya chanser, nya tag, som man säger.
• E – Godtagbart: Helt okej. Som att städa lagom inför svärmors besök. Du skrapar av det värsta, och det duger. För E ska kunskaperna motsvara samtliga delar av kriterierna, vilket låter som en jävla juridisk fälla!
• C – Goda: Där har vi det! Som en välsmord cykelkedja på en racercykel. Den rullar på fint utan att gnissla som en gammal kärring. Här har du ordning och reda i bultlådan.
• A – Utmärkt: Eliten, de där som alltid svarar rätt på alla jävla frågor och antagligen dricker ekologiskt kaffe. De är som en schweizisk armékniv – kan allt, men sällan använder de alla funktioner på en gång.

Min egen erfarenhet, om jag nu får skryta lite, är att när jag byggde mitt första virtuella sandslott fick jag nog ett C. Det stod, det var funktionellt, men ingen staty av David precis. Så ja, C är som en varm, skön socka på en vinterdag – tryggt och skönt. Vem fan vill ha iskalla fötter? Inte jag!

Och för att reda ut hur fan dessa betyg sätts, så att det inte blir total kalabalang i huvudet:

• Vem sätter betygen? Din lärare, karln eller käringen, som sitter där med sin penna och en kopp kaffe som smakar mer desperation än kaffe klockan fyra på eftermiddagen.
• Hur gör de? De jämför elevens kunskaper med betygskriterierna. Tänk det som en kokbok för kunskap – stämmer din elevs kunskaper överens med receptet för C? Då blir det ett C!
• I grundskolan: Snackar vi här! Inte någon jävla universitetsnivå där de tvingar dig att läsa Nietzsche på fritiden. Detta är grunden, fundamental som kalsonger, för all framtida visdom.

Glöm inte, betyg är bara en siffra, eller bokstav. Det verkliga värdet sitter i vad du faktiskt kan och gör med kunskaperna. Som min farmor sa, "Betyg är bara papper, men ett gott hjärta är guld". Hon var klok den kärringen. Eller var det min farfar? Nåväl.

Vad motsvarar C för betyg?

C. Tystnaden här inne. Man tänker på sånt här ibland, på bokstäverna som ska betyda något. Vad man är.

Ett C är goda kunskaper. Det är det officiella ordet. Inte bara godkänt, men inte heller bäst. Man har gjort det man ska. man har förstått. det är bra.

Men det är så... lagom. Jag fick C i historia i nian på Kärrtorps skola. Det kändes inte som en seger, bara som att man flöt med. Man var godkänd. Man var god.

Det finns en tystnad i ett C. Ett E är en lättnadens suck, ett A är ett utrop. Ett C är bara... där. Det stabila. Det förväntade. Kanske det är det som är det sorgliga.

Det är de tre stegen, E, C, A, som sätter nivån. Allt annat är bara nyanser mellan dem.

• Betyget F: Eleven når inte kunskapskraven för betyget E. Underkänt.
• Betyget E: Motsvarar godtagbara kunskaper. Eleven uppfyller kunskapskraven på en grundläggande nivå. Det är tröskeln för att bli godkänd.
• Betyget D: Ett mellansteg. Eleven har uppfyllt alla krav för E och till övervägande del kraven för C.
• Betyget C: Motsvarar goda kunskaper. Eleven visar en djupare förståelse och kan använda sina kunskaper på ett mer utvecklat sätt än för E.
• Betyget B: Ett mellansteg. Eleven har uppfyllt alla krav för C och till övervägande del kraven för A.
• Betyget A: Motsvarar utmärkta kunskaper. Elevens kunskaper är nyanserade, välutvecklade och visar på en hög grad av självständighet.