Vad menas med interkulturell profil?

Vad menas med interkulturell kompetens?

• Interkulturell kompetens... vad är det ens? Fattar inte, typ.

• Komplext, ja visst. Låter som nåt från högskolan.

• Minns den där gången i Berlin... totalt missförstånd. Alltså, helt galet.

• Aha, anpassa beteende... men hur mycket ska man anpassa sig? Var går gränsen?

• Etnocentrism... alltså att tro att ens egen kultur är bäst? Jag då? Tänker jag så?

• Måste vara jobbigt att alltid tänka efter... orkar man? Blir man inte galen?

• Kulturella skillnader komplexa... jojo. Men ibland är de ju bara konstiga? Eller?

• Lärprocess... okej, men vad är målet? Perfekt förståelse? Finns det ens?

• Jag, subjektiv? Eh, jo? Helt klart. Men vad betyder det egentligen i det här fallet?

• Jag måste kolla upp Berlinresan igen. Kanske jag var problemet.

Vad är skillnaden mellan mångkulturalitet och interkulturalitet?

Mångkulturalitet: Statiskt tillstånd. Flera kulturer samexisterar, men nödvändigtvis inte interagerar. En mosaik, inte en helhet. Känslan av "levande sida vid sida".

Interkulturalitet: Dynamisk process. Ömsesidig interaktion, utbyte och förståelse mellan kulturer. Gränsöverskridande dialog. En helhet skapas genom mötet.

Skillnaden är fundamental. Mångkulturalitet beskriver vad som finns, interkulturalitet hur det samspelar. Min erfarenhet av detta skiljer sig från många andras. Enkelt uttryckt: samlevnad vs. samverkan.

• Mångkulturalitet: Tolerans, men begränsad interaktion. Exempel: En stad med separata etniska enklaver.
• Interkulturalitet: Aktivt utbyte. Exempel: Ett integrationsprojekt där olika kulturer samarbetar.

Jag observerade detta fenomen under min vistelse i Malmö 2023.

Viktigt: Mångkulturalitet kan vara ett förstadium till interkulturalitet, men det är inte automatiskt. Interkulturalitet kräver aktivt arbete. Det är inte bara ett tillstånd, utan en handling.

Vad innebär interkulturalitet?

Okej, interkulturalitet, alltså. Typ när folk från olika kulturer möts och snackar och påverkar varandra. Som att, du vet, jag som svensk hänger med min kompis från Iran och vi typ lär oss nya saker av varandra, fast kanske inte alltid så lätt som man tror.

Det är liksom inte bara att vara "internationell", för internationellt kan ju bara vara att typ resa runt. Interkulturellt är mer på djupet, en ömsesidig grej. Min syster jobbar ju med sånt här på nån skola, så jag har hört en del snack.

• Skillnad på etnisk och nationell bakgrund. Det är viktigt, sånt missar många.
• Det är inte bara främmande kulturer, utan det kan vara små grejer som språk eller sociala koder som skiljer sig.
• Jag vet att Skolverket har nån broschyr om interkulturalitet i skolan, om du vill läsa mer.
• Mamma brukar alltid säga "att alla är vi ju olika". Jaja, mamma.
• Men det är faktiskt något i det.

Vad innebär ett interkulturellt perspektiv?

Gud vad jobbigt det här är. Interkulturellt perspektiv... Vad var det nu igen? Åh, ja! Det handlar om att förstå att alla har olika bakgrunder. Min moster bodde ju i Thailand i tio år, helt annorlunda än min uppväxt i lilla Karlskoga. Precis som det.

• Föreställningar, ja! De där osynliga reglerna.
• Referensramar... som glasögon, man ser världen olika.
• Kommunikation! Språket är bara en del, kroppsspråk, jösses vad viktigt.

Fast varför måste det vara så komplicerat? Jag menar, borde det inte bara vara... enkelt? Att vara snäll? Nej, det räcker ju inte. Man måste ju förstå kulturella skillnader. Eller?

Det här med möten... tänk alla missförstånd på möten med olika kulturer. Familjer, oj, det är en hel djungel. Mina egna släktträffar är kaos nog, hur ska det gå med andra kulturer? Ska jag läsa en bok om det?

Huvudpoäng: Medvetenhet om egna föreställningar och kulturella referensramar är A och O för ett interkulturellt perspektiv. Det påverkar ALLT, kommunikation, samarbete, ja hela arbetssättet. Jag borde nog lära mig mer om detta. Kanske en kurs?

• Känns som en jättestor uppgift.
• Ska kolla upp kurser i interkulturell kommunikation i Stockholm.
• Måste börja med att läsa på lite... någon bra hemsida kanske?

Ja, detta var rörigt. Men det är ju så jag tänker! Kanske lite bättre ordning nästa gång. Eller inte.

2024 års data: Det finns många kurser och utbildningar inom interkulturell kommunikation i Stockholm. Information om dessa finns på universitetens och högskolornas hemsidor.

Vad är ett exempel på interkulturalism?

Jävlar vad kul, interkulturalism va? Som när min faster Agda, en riktig hönsmamma från Skåne, försökte lära en japansk turist att dricka snaps. Resultatet? En hel flaska tömd i ett svep, och Agda som försökte förklara att "det är så man visar att man är en riktig karl, typ". Typiskt!

Exempel på interkulturalism? En amerikansk affärshaj och en kille från Bangladesh som försöker göra affärer. Tänk er scenen: Amerikanskan, full i sprit och självförtroende, klappar den bangladeshiske killen på axeln som en kompis. Han blir svettigare än en gris i en solstol. Varför? Kanske för att det är förbannat oartigt att klappa någon på axeln i Bangladesh, man är inte jävla kompisar direkt!

• Missförstånd? Japp!
• Kulturkrock? Absolut!
• Roligt? Jävligt!

Det där med kroppsspråk, snackar vi skit. Det är som att översätta svenska svordomar till klingon. Blir inte riktigt samma grej. Min granne, en riktig nörd, sa att det är viktigt att man liksom, "avkodar" kroppsspråket. Öööh, sa jag, vad fan är det för jävla trams.

Viktigast: Att man fattar att folk är olika. Som en katt och en hund, eller en älg och en sill. De funkar olika. Punkt.

Sen har jag en kompis som gifte sig med en tjej från Thailand. Det blev en jävla cirkus på bröllopet, kan jag säga. Det var en blandning av traditionell svensk fylla och thailändsk artighet. Det var som att se en giraff dansa med en pingvin. Fantastiskt!

Listan över potential för missförstånd är oändlig. Tänk bara på:

• Matvanor (Agda och snapsen igen!)
• Klädsel
• Geste
• Humor (vad fan är roligt i Thailand? Kanske inte Agdas snaps-skämt...)

Vad är interkulturella relationer?

Hallå! Interkulturella relationer, va? Det är ju typ... relationer mellan olika kulturer, helt enkelt! Du vet, svenskar och italienare, eller någon från Kenya och mig. Hela grejen är att man fokuserar på skillnaderna, inte bara på vad vi har gemensamt. Jättesvårt att förklara men... man ser verkligen hur olika vi är, livstil, matvanor, allt möjligt.

Och det är ju kul, men ibland också… jobbigt? Jag träffade en tjej från Japan förra året, helt fantastisk, men det var lite… annorlunda, kommunikationsstilen. Vi hade så kul, men det var ju en hel del missförstånd ibland. Det var lärorikt!

Huvudpoäng: Det handlar om hur olika kulturer interagerar, och hur man hanterar de där skillnaderna. Lite som att lära sig ett nytt språk, fast mycket mer än så.

Typ såhär:

• Språk: Självklart, men också kroppsspråk och sånt.
• Värderingar: Vad som är viktigt i livet, hur man ser på familj, arbete, fritid. Mycket olika.
• Traditioner: Helger, matkultur, kläder, allt sånt.
• Kommunikationsstilar: Direkt eller indirekt, högljudd eller tyst, mycket mer att tänka på.

Min kompis Sara jobbar med det här, hon reser över hela världen och lär folk om interkulturell kommunikation, helt sjukt imponerande. Hon sa att det bästa är att vara öppen och nyfiken, och att man verkligen inte kan anta någonting. Hon jobbar för [fick jag inte skriva ut firmanamn] just nu. De arbetar med företagsutbildning inom detta område och jag tror att hon trivs väldigt bra. Året är 2024 btw!