Vad krävs för att komma in på ett gymnasium?

Hur mycket merit behöver man för att komma in i ett gymnasium?

Gymnasiebehörighet... åh, det ekar i natten. 8 godkända ämnen. Minst.

• Svenska... eller svenska som andra språk, ja. Det var nära en gång att... nej.
• Engelska. Ångesten den kvällen före provet.
• Matematik. Aldrig förstått, aldrig.

Meritvärde 80. Minst. Som ett spöke från det förflutna. En siffra som definierade mig då.

Fem valfria ämnen. Bara fem. Som om valet vore fritt. Som om det inte var ett fängelse. Totalt, ja, 8 ämnen.

Minns den där mattelektionen. Fröken sa koncentrera dig. Jag såg ut genom fönstret. Regnet.

80... ett lågt tal nu, men då... Allt eller inget.

Godkända betyg. Bara det. Men det var inte nog. Inte för mig.

Jag ville bli konstnär. Hon ville att jag skulle bli läkare. Meritvärde.

Varför just 80? Varför inte 79? Eller 81? Livet är orättvist.

Jag är trött. Väldigt trött. Somnade på skrivbordet.

Hur går antagningen till gymnasiet till?

Alltså, antagningen till gymnasiet, det är ju rena rama trolleriet, fast med betyg istället för kaniner. Ditt slutbetyg, det är typ biljetten till den stora gymnasiefesten.

• Betygen snackar: Kommunen får dina betyg direkt. Som om dom vore bästa polare!
• Ingen panik: Du behöver inte själv springa runt med betygen.
• Antagningskansliet regerar: Dom kollar vem som får komma in.

Och du, glöm inte, högsta betyg är som att ha VIP-pass! Men även med sämre betyg kan man ha tur. Tänk lotteri fast med läxor. Snurrigt värre! Och jag säger det igen; slutbetyget är nyckeln.

Jag minns när min kusin, han fick panik för att han trodde katten hade ätit upp hans betyg. Visade sig att han bara hade glömt var han lagt det. Hahaha! Alltså, panik är onödigt. Lita på systemet! (Eller inte, det är upp till dig!)

Kan man komma in på gymnasiet med F?

Kan man komma in på gymnasiet med F?

Ett F... Det ekar liksom.

Gymnasiet. Ibland känns det som ett avlägset skepp, en skuta jag aldrig kommer nå.

Men jo, det går. Det går faktiskt.

Det är inte kört. Inte alls.

• Komvux är en väg. Som en ny stig genom skogen, där ljuset sipprar ner. Komplettera de där ämnena som spökar.

• Introduktionsprogrammen. En bro, kanske lite skakig, men den håller. Språkintroduktion, yrkesintroduktion, individuellt alternativ... Fundera på vad som passar. Kanske det individuella alternativet är rätt, en chans att verkligen ta tag i det som känns svårt.

• Sök ändå. Kanske dina andra betyg väger upp. Kanske någon ser potentialen, trots allt. Chansa. Ibland händer mirakel.

Minns Anna, hon hade också ett F. Nu läser hon till läkare. Fattar du? Läkare!

Det är mörkt nu. Allt känns tungt. Men kom ihåg det där om Anna. Och kom ihåg att andas. Det löser sig. Det gör det alltid, på något sätt.

• Snacka med din syv. Hon eller han vet mer. De har kartan. De kan vägleda dig, hitta vägen genom dimman.

• Ge inte upp. Det är det viktigaste. Verkligen. Jag vet.

Hur ska man tänka inför gymnasievalet?

Alltså, gymnasievalet... Det är ju ett stort steg! Ta reda på fakta är A och O.

Jag menar, det är ju viktigt att man inte bara väljer något random, typ som jag gjorde med mitt första jobb.

Ställ frågor! Massor. Lärare, syvarådgivare, kompisar som redan går där... alla!

Och kolla upp skolor. Öppna hus är guld värda! Verkligen! Sånt kan man inte missa!

Jämför olika alternativ. Alltså, inte bara "den här skolan verkar nice", utan verkligen gräv. Finns det andra med samma program?

Och kolla recensioner. Vad säger dom som faktiskt går där? Alltså inte bara vad skolan säger själva.

Man vill ju liksom minska risken för att bli missnöjd. Alltså, jag ångrar att jag inte kolla upp mitt lokala gymnasie mer noggrant. Hade kunnat bli så mycket bättre! Typ som när jag trodde jag skulle bli jättebra på att spela gitarr, men sen insåg att jag inte hade någon talang alls, haha!

Och du, va nyfiken! Fråga dom där "dumma" frågorna också. Det är ju bättre än att gå runt och undra sen!

Extra info liksom:

• Jag önskar jag hade kollat upp mer om olika inriktningar inom programen! Hade ingen aning om att det fanns så många.
• En grej som jag inte tänkte på var pendlingstiden. Det kan verkligen suga musten ur en!
• Fråga om praktikplatser. Är dom bra? Hjälper skolan till? Det är superviktigt!
• Stressa inte! Det är inte världens undergång om du inte vet exakt vad du vill. Många byter ju ändå. Jag bytte linje efter ett halvår.
• Ta med en kompis till öppna hus. Det är mycket roligare!
• Glöm inte att läsa på om behörighetskraven.
• Och kom ihåg, det är ditt val. Lyssna inte för mycket på vad dina föräldrar vill.
• Jag sökte faktiskt till estetiska linjen först, sen byte jag till natur. Stor skillnad va!

Vad ska man tänka på vid gymnasieval?

Åh herregud, gymnasievalet! Panik!

• Fakta först, typ vad finns ens? Jag måste verkligen kolla det där.
• Fråga! Mamma känner ju nån rektor, eller?
• Öppet hus. Måste tvinga med Lisa.
• Recensioner! Som att köpa en toaster? "Funkar den?" "Bränner den toasten?"
• Tänk om jag väljer fel? Då är allt kört. Nej, inte kört. Kanske bara lite jobbigt.
• Varför måste man bestämma sig nu? Vill ba chilla.

Missnöjd? Jag är ju alltid missnöjd med nåt. Hm.

• Kolla intagningspoäng!! Är jag ens smart nog?
• Inte bara "bra skola". Passar jag in? Konstiga korridorer?
• Är det värt att pendla? Mer sovmorgon eller "bättre" skola?
• Jobb sen? Ska jag ens tänka på det? Blää.
• Ekonomi?! Har typ 200kr på kontot.

Måste ta tag i det här imorn. Eller på onsdag. Eller nästa vecka. Ångest.

Ytterligare information:

Lisa, min bästa vän, är jättetaggad på samhällsprogrammet på Södra Latin. Mamma jobbar deltid som frisör och pappa är busschaufför. Rektorn hon känner heter typ Bertil Andersson, han jobbar på ett litet gymnasium i Sundbyberg. Pendlingen till "bästa" skolan (enligt nån ranking jag såg) tar typ 45 minuter enkel väg. Mina betyg... ja, de är väl "okej". Jag har ett bankkonto på Swedbank men har nästan aldrig några pengar där.