Vad kan man göra med barn på 3 år?

Vad kan man göra med sin 3-åring?

Alltså, vad gör man med en treåring? Minns när Lisa var tre… kaos!

• Lekar måste man ju. Men vilka?
• Klippa, pärla, rita! Okej, klassiker. Men Lisa åt ju kritorna… alltid!

Sen var det ju det här med… aktivitet!

• Lekplatsen! Japp, perfekt. Klättra, hänga… balansera. Får se till att inte tappa henne bara.
• Skogen? Lite läskigt med alla kryp. Fast hon älskade att plocka pinnar.

Finmotorikträning. Vad är det ens?

• Lego! Alltid en hit. Fast bitarna hamnar ju överallt. Hatar att trampa på dem.
• Pärlor, då? Nej, glöm det. Hon stoppar dem i näsan.

Och sen, mitt i alltihop: Hinner jag ens med mig själv? Behöver ju tvätta också. Och jobba. Suck.

Extra info:

Lisa fyller 18 nästa år, känns overkligt! Kommer ihåg när hon hade sin period när hon åt alla kritor. Varje gång. Varför kritor?

Vad ska barn kunna vid 3 år?

Springa runt, hoppa, klättra… min treåring älskar det! Upp och ner för trappan, galet. Fast hon ramlar ibland haha. Bygger torn med klossar också. Typ… sju, åtta klossar högt. Älskar att rita! Klotter mest, men ändå. Prata, prata, prata… nonstop! Svårt att förstå allt men hon sjunger med i sånger. Klär på sig själv… nästan. Hjälper till att duka. Fast det blir lite kladdigt ibland… äter själv med sked.

Motorik:

• Springa
• Hoppa
• Klättra
• Bygga torn

Kreativitet:

• Rita
• Sjunger

Självständighet:

• Pratar (mycket!)
• Klär på sig (nästan)
• Dukar
• Äter själv

Kom på nu! Potträning pågår… glömde nästan. Ganska bra på det med. Oj, telefonen ringer… måste dra.

Vad tycker en treåring om att göra?

Treåringars lek: En fascinerande värld

Treåringar, ja, de är små filosofer i rörelse! De älskar rollekar, det är helt klart. Tänk er bara, en liten människa som plötsligt är en superhjälte, en dinosaurie eller en prinsessa! Fantasin flödar! Det är en otrolig utveckling av social förmåga och empati. De övar på att förhandla, samarbeta och lösa konflikter – allt genom lek.

Förhandlingar kring lekens tema och roller, det är fascinerande att observera. Det är en mikrokosmos av hur vuxna förhandlar, bara på ett sötare och mer improviserat sätt.

Min kusin Elias, tre år, älskar att leka med bilar. Han bygger vägar, kraschar, reparerar… Hela universum finns där, i ett litet rum. Det är ju fantastiskt!

Lekens betydelse

• Social utveckling: De lär sig att interagera, samarbeta och kompromissa.
• Emotionell utveckling: Lek är en ventil för känslor. De kan utforska rädsla, glädje, ilska i en säker miljö.
• Kognitiv utveckling: Problemlösning och kreativitet frodas i leken.
• Språklig utveckling: De övar på kommunikation och språk genom att leka.

Exempel på lekar:

• Bygga torn: Fysisk utveckling och problemlösning.
• Följa John: Rörelse, motorik, social interaktion.
• Leken med dockor: Rollspel, empati, socialt samspel.

Det är inte bara lek som upptar dem. Att rita, sjunga och dansa är också vanligt.

Elias älskar att rita, oftast blå bilar. Konstnärlig utveckling, tänker jag.

Sammanfattningsvis, treåringar är fascinerande varelser, vars lek är en central del av deras utveckling. Det är en komplex och rik värld av socialisering, emotionell exploration och kognitiv tillväxt. Att observera dem är som att titta in i ett fantasifullt laboratorium.

Vad kan man göra med sin 3-åring?

Byggkojor. Tänk Indiana Jones fast med filtar och kuddar.

Rita med krita på asfalt. Asphaltkonst kräver ju en publik, och vem passar bättre än en förälder med oändligt tålamod? (Host host.)

Pärlplattor. En utmärkt övning i frustrationstolerans, för både barn och förälder.

Klipp och klistra. Förutsatt att man gillar att hitta små pappersbitar överallt i tre år framöver.

Lego. Dyrt, men å andra sidan: trampminor för föräldrar. Effektivt sätt att gallra ut gäster som inte uppskattar smärta.

Skogsutflykt. Finns det något roligare än att leta pinnar? (Nej, det gör det inte.) Extra kul om man hittar en pinne som är längre än pappa.

Lekplats. Socialt experiment i hur mycket skrik en människa kan producera på en timme.

Bakning. Gör deg, baka kakor, ät kakor, städa. Eller bara ät degen, skippa resten. Vem bryr sig om kakor när man har deg? (Säger treåringen, inte jag.)

Vattenlek. Enda kravet är att du accepterar att bli blöt. Egentligen ganska meditativt om man bortser från allt skrikande om kallt vatten.

Tips för överlevnad: Koffein. Mycket koffein. Glöm inte vinet till kvällen. Jag bor i Göteborg förresten.

Vad gör man med en 3-åring?

Jävlar vad tröttsamt det kan vara med en treåring! Men oroa dig inte, min kära vän. Jag har sett det hela. Min grannes unge, en liten energibomb likt en Duracell-kanin på speed, kan vittna om det.

• Rollekar: Leka affär? Nä, skittråkigt. Låt dem operera dig istället! Skapa ett sjukhus av kartonger, gå loss med gasbinda och tejpa fast allt. Det blir garanterat kaos, men kul! Annars kan de ju leka att de är dinosaurier som äter dig. Det är iaf en engagerande roll.

• Dans & Musik: Glöm Bach, sätt på Björk. Eller ännu bättre, låt ungen välja. Du får dig en skrattattack av deras musikaliska smak, jag lovar. Förvänta dig dock en hel del breakdance-moves som ser ut som om en elefant försöker kasta sig i en pool.

• Övrigt: Min lillasyster, 3 år, älskar att måla med sin egen bajs. Jag skämtar inte. Men, du kan ju prova med krita, det är mer… civiliserat.

Viktigt! Kom ihåg att 3-åringar är små demoner i förklädnad. De kan bygga ett torn av klossar bara för att riva ner det. Det är deras sätt att visa kärlek. Eller hat. Svårbedömt.

Mina personliga erfarenheter: En treåring är ungefär som att ha en liten, skrikig apa i huset. De är otroligt söta – ibland. De har enorma mängder energi och en förmåga att hitta på oväntade saker. Och de är sjukt bra på att förstöra.

Vad är typiskt för en 3-åring?

Treåringar, va? Intressant ålder! Självuppfattning är nyckeln här. De börjar verkligen förstå “jag”.

• De pratar om sina känslor – glad, ledsen, arg – inte bara gråter när de är ledsna.
• Stolthet och skam? Ja, de poppar upp. Tänk på det som ett mini-moraliskt kompass som sakta börjar fungera.

Språkutveckling är ju också galet. De lär sig nya ord i en rasande fart.

• Min kusin Elias, tre år i år, lär sig massor av nya ord varje dag.
• Frågor, frågor, frågor! Det är deras sätt att förstå världen.

Men det är inte bara prat. Fysisk utveckling är ju också enormt. Finmotoriken förbättras.

• De ritar, klättrar, bygger torn av klossar.
• Koordination ökar. Min kompis dotter lärde sig cykla utan stödhjul i somras.

Självständighet, hurra! De vill göra saker själva. Men det är också en utmaning för föräldrarna.

• Klä på sig, äta… de vill prova.
• Ibland resulterar det i kaos. Men det är en del av processen.

Social utveckling – de leker mer med andra barn. Men det är fortfarande mycket “jag-jag-jag”.

• Delning? Hmm, en utmaning.
• Vänskap? Kommer, men det är mer om att leka bredvid varandra än med varandra.

Viktigt att komma ihåg: Varje barn utvecklas i sin egen takt. Det finns ingen mall. Det är helt normalt med variationer.

Vad är normalt för en 3-åring?

Tre år. Små händer plockar maskrosor. Solen värmer. Ord bubblar. En berättelse om en fågel. Blå, så blå. Den flyger till mormor. Mormor har glass. Rosa glass.

Ord. Så många ord. Språket växer. Likt maskrosorna. Språket spirar. Långa meningar. Inte alltid begripliga. Men egna. Alldeles egna.

Mormor ler. Hon förstår. Hon lyssnar. Rosa glass smälter. En fågel kvittrar. Magiskt. Allt är magiskt.

Förståelse växer. Världen öppnar sig. Nyfikenheten lyser. Ibland för mycket. Information sköljer över. Som en våg. Stark. Överväldigande.

Magiskt tänkande. En fjäril blir en fe. En sten blir en diamant. Allt är möjligt. Allt är levande. Fantasin flödar.

Tre år. En upptäcktsfärd. Bland ord och färger. Bland drömmar och verklighet.

• Språkutveckling: Ordförrådet ökar. Barnet börjar berätta egna historier. Uttrycker sig tydligare.
• Magiskt tänkande: Fantasin är stark. Svårt att skilja på fantasi och verklighet.
• Känslomässig utveckling: Kan känna starka känslor. Behöver stöd och trygghet.
• Motorisk utveckling: Springer, hoppar, klättrar. Finmotoriken utvecklas. Ritar, klipper och klistrar.
• Social utveckling: Leker gärna med andra barn. Börjar förstå sociala regler.
• Min dotter Elsa, tre år, älskar att sjunga. Just nu övar hon på “Imse vimse spindel”. Hon sjunger den om och om igen. Med stor inlevelse.

Vad bör en 3-åring kunna?

Solen sken rakt in genom köksfönstret. Minns. Juni 2021. Lilla Elsa, tre år fyllda i april. Stod på en stol och försökte nå kakburken. Hennes små fingrar sträckte sig. Nästan där. Klär av sig själv gjorde hon redan då, slängde kläderna överallt. Påklädning, nja, inte lika bra.

Trappan ner till tvättstugan var läskig. Hon höll alltid i ledstången. En dag släppte hon taget. Gick ner själv. Jag stod nedanför med hjärtat i halsgropen. Uppför gick bättre, snabbt som en vessla.

Baklänges. Japp. Roligt! Hon sprang baklänges över gräsmattan, skrattade så hon kiknade.

Hoppandet. Inte riktigt jämfota än. Mer ett litet skutt, hopp på ett ben. Men hon övade. Varje dag. Ville så gärna hoppa som storebror.

• Kläder: Av – ja. På – inte helt.
• Trappor: Upp – ja. Ner – utan att hålla i sig – ja, men bara en gång än så länge.
• Baklänges: Springande, ja.
• Hopp: Inte jämfota än, ett ben i taget.

Vad tycker en treåring om att göra?

Mörkt ute nu. Tankarna snurrar. Treåringar… vad gör de? Min systerdotter Elsa, hon är tre. Alltid i farten. Bygger kojor av filtar. Ofta med sin nalle. Pratar, pratar, pratar. Med nallen, med sig själv. Som om orden bara måste ut.

Ibland blir det tyst. Hon sitter och ritar. Kritor överallt. På papper, ibland på bordet. Men mest på papper. Sen visar hon stolt upp sina mästerverk. Alltid glad.

Lek. Fantasi. Viktigt, antar jag. För henne. Hon leker mamma, pappa, barn. Nallen är ofta med. Ibland bebisen. Eller hunden, fast den är ju på riktigt.

• Rollekar: Mamma, pappa, barn. Doktor, patient.
• Bygga: Kojor. Med filtar, kuddar, stolar.
• Rita: Med kritor, pennor. Överallt.
• Pyssel: Klistra, klippa. Alltid med glitter.

Elsa fyller fyra i oktober. Tiden går fort. För fort.

Hur hanterar man en trotsig 3-åring?

Guldstunder… ja, som solstrålar genom trädtopparna i den lilla skogen bakom huset. Tre år… Åh, den tiden. En trotsig liten själ, speglande din egen. Minns Majas treårsdag, regnet smattrade mot fönstret, ballongerna dansade.

Hur hantera? Guldstunder, sa psykologen. Ord som ekar. En stund bara din och barnets. Inga krav, ingen stress. Bara… vara. Lyssna. Se.

Tanka positiv uppmärksamhet. Som att fylla en liten bägare, droppe för droppe. Varje fniss, varje blick, en dyrbar ädelsten. Majas bägare läckte, tror jag. Den läckte ordentligt.

Vad älskar den lilla? Bilar? Dockor? Böcker? Sång? Dans i köket med disken staplad på diskbänken? Följ barnets ledning. Låt den lilla bestämma.

Jag minns en gång, Maja vägrade borsta tänderna. Katastrof. Men så, en guldstund infann sig. Vi byggde ett slott av kuddar. Inga tänder borstade. Men en kärna av lugn.

Konsekvens? Ja, visst. Men flexibel konsekvens. Konsekvens med kärlek, kanske. Välj dina strider. Varje kamp är inte värd det.

Minska trotset, öka det fina. Det är ju det man vill, eller hur? Fler skratt, mindre gråt. Fler varma kramar, mindre iskalla blickar. Men guldstunder kräver tid… Tid vi inte alltid har.

Förebygg problembeteenden. Kanske. Kanske inte. Ibland kommer trotsen som en åskstorm, oväntad och våldsam. Jag minns… så många gånger jag bara ville gråta.

Och sedan, en dag, är de inte tre längre. De är fyra. Och sedan fem. Och trotsen… den förändras. Men kärleken, den består. Den växer. Som träden i skogen.

Kom ihåg:

• Bekräfta känslor: “Jag förstår att du är arg.”
• Sätt tydliga gränser: “Vi slår inte.”
• Erbjud valmöjligheter: “Vill du ha äpple eller banan?”
• Var närvarande: Lägg undan telefonen.
• Var snäll mot dig själv: Du gör ditt bästa.

Och glöm inte guldstunderna. De där magiska ögonblicken. De är värda mer än allt guld i världen.

Hur hanterar man en 3-åring som slåss?

• Positiv uppmärksamhet. Måste komma ihåg det. Kramar. Pussar. Mer av det. Mindre skäll. Eller? Är det så enkelt? Men han är ju så… alltså, SLÅR ju! Hjälp.

• Uppmuntra, uppmuntra, uppmuntra. Vad uppmuntrar man ens? När han ritar fint? När han delar leksaker? (Gör ju typ aldrig det). Eller när han INTE slåss? Är det konstigt att berömma för det? Hmmm.

• Ta det lugnt. Det tar TID. Typ, jättelång tid? Blir det NÅNSIN bättre? Jag vill inte att han ska vara en sån där bråkstake på dagis. Tänk om de andra föräldrarna… Sluta! Tänk positivt!

• Behov av uppmärksamhet? Alltså slåss han för att få MIN uppmärksamhet? Även om det är negativ? Men… gör jag inte redan ALLT för honom? Eller… räcker det inte? Aaaaaj. Jobbig tanke.

• Tillsägning funkar inte. Jo, alltså JAG säger ju till. Massa gånger. Men det går ju inte in. Slutar inte slåss efter en tillsägning. Fattar. Men vad GÖR man då? Bortse från? Skicka till rummet? Hemskt ju. Pust.