När ska det vara is eller are?

Den kluriga trion: am, is och are – bemästra engelskans vara-verb

Att navigera i den engelska grammatikens virrvarr kan vara utmanande, särskilt när det gäller de små men viktiga orden. Ett sådant fall är verbet “att vara” i presens, som splittras upp i trion am, is och are. Att välja rätt form kan kännas som en gissningslek, men med några enkla riktlinjer blir det snart en självklarhet.

Grundregeln kretsar kring grammatiskt person och numerus (antal). Tänk på det som en tredelad kod:

• Am: Den här formen är reserverad exklusivt för första person singular, alltså jag (I). Tänk “I am” som en oskiljaktig duo. “I am happy.” “I am learning English.”

• Is: Is används för tredje person singular, vilket inkluderar han (he), hon (she), det (it) och singulara substantiv. Tänk på enskilda objekt eller personer. “He is tall.” “She is kind.” “The cat is sleeping.” “The book is interesting.”

• Are: Här handlar det om plural, oavsett person. Vi använder are för vi (we), ni (you), de (they) och plurala substantiv. Tänk på flera objekt eller personer. “We are excited.” “You are welcome.” “They are students.” “The books are heavy.”

Ett specialfall: You

Ordet you är lite speciellt. Det kan referera till både en och flera personer, men verbformen är alltid are. Oavsett om du tilltalar en vän eller en hel grupp, är det “You are…” som gäller. “You are a good friend.” “You are all amazing.”

Sammanfattning i tabellform:

Genom att förstå kopplingen mellan person/numerus och verbformen kan du undvika vanliga misstag och uttrycka dig korrekt på engelska. Öva regelbundet, och snart kommer am, is och are att falla sig naturligt!