När är man proffs i fotboll?

När är man egentligen proffs i fotboll? Hmm, det där funderar jag ofta på. För mig, ja, det är rätt enkelt, faktiskt. Du är proffs när fotbollen, den där fantastiska, svettiga, ibland smärtsamma fotbollen, betalar hyran, maten, ja… allt. Inte bara lite av det, utan allt. Det handlar inte bara om att kunna jonglera med bollen som en cirkusartist – även om det är grymt coolt – utan om att det faktiskt är ditt jobb, din försörjning, din… livsstil.

Jag minns min kusin, Anders. Han var sjukt talangfull, en riktig virvelvind på planen. Spelade i division 1, kämpade hårt, men fick ändå jobba extra på lager för att få ihop det. Var han proffs då? Nej, tyvärr inte i mina ögon. Fast han hade så mycket passion, så mycket hjärta i det hela. Det var skillnaden, tror jag. En enorm skillnad mellan att ha fotbollen som en – ja, vad säger man? – en livskärlek, en allvarlig hobby, och att faktiskt leva på den. Att få betalt för att göra det man älskar, det är ju nästan… overkligt, eller hur?

Att representera en klubb, att ha den där tröjan med klubbmärket, att få en lön som täcker allt… det är proffsigt. Punkt slut. Att gå ut på planen och veta att folk betalar för att se dig spela, det är… en otrolig känsla. Jag har sett det på TV, jag vet hur stort det är. Det är en dröm, en enorm, fantastisk dröm. Tänk dig – att få leva den. Vilken otrolig lyx! Och ja, lite avundsjuka blir det ju allt. 😉