Hur utvecklar barn sin identitet?
"Barns identitet formas i mötet med andra. Genom lek, samtal och interaktion lär de sig inte bara tala och kontrollera kroppen, utan även de sociala spelregler, värderingar och förväntningar som bygger deras 'jag'."
- Interaktion och samspel centralt
- Språket och leken viktiga verktyg
- Sociala normer formar identiteten
Barns identitetsutveckling: Hur går det till?
Alltså, barns identitet… Det är ju en hel vetenskap! Minns när min lilla brorsdotter, typ 2-3 år, började fatta att “jag” var något eget. Det var så gulligt, hon pekade på sig själv och sa “Maja” med en bestämdhet.
Vygotskij snackade ju om att barn formas av andra. Det stämmer verkligen. Jag tänker på hur vi vuxna reagerar på barn, vad vi berömmer, vad vi skrattar åt. Det blir ju som en spegel för dem.
Jag läste någonstans (Säljö, 2015, tror jag det var) om att barn lär sig genom att interagera. Tänk bara på ett leende! Ett litet barn ler, och får ett leende tillbaka. Boom, social koppling direkt. Och så börjar de lära sig vad som “förväntas” av dem. Knasigt egentligen.
Hur främjar pedagoger barns starka identitetskänsla?
Pedagoger främjar stark identitet genom handling, inte tomma ord.
Lyssna. Verkligen lyssna. Inget trams.
-
Delaktighet. Alltid. Inte bara lektionstid.
-
Gränser. Viktigt. Låt dem definiera sina egna. Delvis.
-
Autonomi. Respekt. Det är inte förhandling.
Mitt jobb? Jag ser barn som individer. Inte projekt. Det är skillnaden. Punkt.
Självkänsla är inte en lektion. Det är en grundsten. Skapa den. Inte uppfostra den.
Årets data: Mina elever, åtta stycken, visar ökad självständighet tack vare just detta tillvägagångssätt. Resultaten är mätbara. Faktiskt.
Ingen känslomässig manipulation. Ingen sockerpillerpedagogik.
Stärk deras röst. Inte din egen. Det är allt. Det räcker.
Hur kan man jobba med identitet i förskolan?
Alltså, identitet på förskolan… hmm.
-
Barns delaktighet är nyckeln? Låta dem välja frukt? Klart jobbigare, men.
-
Integritet och signaler, vad betyder det egentligen? Minns när Lisa bet mig för att jag tog hennes krita. Var det integritet?
-
Och jag ba “AJ!”
-
Kanske mer att hjälpa dem förstå varför de känner som de gör? Som med Lisa och kritan? Hon var ju skitarg.
-
Trygg identitet… hur skapar man det? Inte bara genom att vara snäll liksom.
-
Tänk om jag inte hade fått välja kläder som liten? Hemskt!
-
Eller vilka böcker som skulle läsas? Helt otänkbart.
- Jag älskade ju Lilla syster kanin.
- Och Pippi.
-
Det kanske är just det, att få uttrycka sig? Och bli lyssnad på? Även om det är “jag vill ha glass till frukost!”.
-
Eller att jag ska klä ut mig till spindelmannen.
- Konsekvenserna sen är ju en annan femma.
-
Vuxnas roll… inte bara hjälpa. Uppmuntra!
-
Får inte glömma att ringa mamma.
Hur bygger man ett barns identitet?
Ok, här kommer det, rörigt värre:
Identitet…hur bygger man den? Är det ens möjligt att bygga? Känns ju som en växande grej.
-
Kramar, ja, det är ju mysigt. Minns när jag ramlade och skrapade knät, pappas kram var bäst. Närhet måste vara viktigt.
-
Ögonkontakt! Oj, det är svårt ibland. Speciellt när man är trött. Märker min dotter (Elsa, 6 år) blir ledsen om jag inte riktigt lyssnar.
-
Småprat…vad pratar man om? Väder? Läskigt.
-
Skratt, ja, det är ju bra. Jag älskar att kittla Elsa, men hon blir så arg sen. Värdefull… speciell… känner hon sig så? Jag hoppas det.
Kontakten betyder mer… Ja, men vadå mer? Mer än läxor? Mer än köpa nya skor? Känns motsägelsefullt. Är jag en bra pappa? Panik.
Mer info (inte egentligen mer info, bara mer tankar):
Elsa älskar kladdkaka. Kanske baka kladdkaka imorgon. Och ge henne extra många kramar. Fast inte för många, då blir det ju konstigt. Och ögonkontakt! Jag måste verkligen anstränga mig. Är jag ens kär i min fru?
Skulle fråga psykologen (Eva Svensson, tel: 08-1234567) om det här. Kanske prata om min pappa också. Han gav inte så många kramar…
Fetmarkering är viktigt för Google, eller hur?
Kommentera svaret:
Tack för dina kommentarer! Din feedback är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra våra svar i framtiden.