Hur uttalar man det roliga b på tyska?

2 se

Tyska ß (scharfes S) låter som ett engelskt s efter långa vokaler. Dubbelt s (ss) används efter korta vokaler och uttalas också som s. z uttalas ts, medan st och sp i början av en stavelse blir sht respektive shp. Annars uttalas de st och sp.

Kommentar 0 gillar

Det luriga ß: En guide till det tyska “scharfes S”

Det tyska språket är fullt av fascinerande ljud och uttalsregler, och ett av de mest förbryllande för nybörjare är bokstaven ß, det så kallade “scharfes S” (skarpa S). Dess uttal är inte alltid intuitivt, och dess användning kan verka slumpmässig. Denna artikel syftar till att reda ut förvirringen kring ß och ge en tydlig guide till dess uttal.

Till skillnad från många andra språk där bokstäver oftast har ett konsekvent uttal, varierar ß:s uttal beroende på sammanhanget. Nyckeln ligger i den föregående vokalen: är den lång eller kort?

Långa vokaler: Efter långa vokaler uttalas ß som ett engelskt “s”, ett något skarpare och mer “hissigt” s än det vanliga “s” i tyska. Tänk dig ljudet i det engelska ordet “pleasure” – det är en bra approximation. Exempel:

  • Straße: (gata) Uttalas ungefär som “shTRA-sah”

Korta vokaler och andra konsonanter: Om ß följer en kort vokal, eller om det står i slutet av ett ord efter en konsonant, uttalas det som ett vanligt tyskt “s”. Det blir alltså ingen skillnad mot ett vanligt “ss”. Exempel:

  • Biss: (bett) Uttalas ungefär som “bis”

Jämförelse med “ss”: Det är viktigt att skilja på ß och “ss”. Medan “ss” alltid uttalas som ett vanligt “s” (oberoende av vokallängd), är ß:s uttal beroende på den föregående vokalen. Detta är en av de största utmaningarna för dem som lär sig tyska.

Andra bokstäver med liknande ljud: För att ytterligare komplicera saken, finns det andra bokstavskombinationer som kan ge liknande ljud. Till exempel:

  • z: Uttalas som “ts”, som i “Zitrone” (citron).
  • st/sp i början av en stavelse: Uttalas som “sht” respektive “shp”. Exempel: “Stein” (sten) – uttalas ungefär som “shtain”, “spielen” (spela) – uttalas ungefär som “shpielen”. I andra positioner uttalas dessa som “st” och “sp”.

Sammanfattning: Att behärska uttalet av ß kräver övning och uppmärksamhet på den föregående vokalen. Genom att lyssna noga på modersmålstalare och öva på uttalet av ord som innehåller ß, kommer man gradvis att bemästra denna utmaning i det tyska språket. Kom ihåg: lång vokal = engelskt “s”, kort vokal = tyskt “s”.