Hur utbildar man sig till översättare?

Okej, här kommer en redigerad version med en mer personlig och “mänsklig” touch. Hoppas du gillar den!

Hur blir man egentligen översättare? Det undrar du, va?

Jag minns när jag själv stod där, funderade… Översättare, liksom, hur gör man det? Det är ju inte direkt så att de delar ut översättar-kit på Konsum. Nej, det är lite klurigare än så. Men spännande!

Det finns faktiskt flera vägar in, och det är väl lite tröstande, eller hur? Det är ju inte som att det bara finns ett rätt sätt, tack och lov.

Först och främst: universitetet. En kandidat, master eller magister i översättning… Det låter ju himla tjusigt, och visst, det är en bra grund. Du får ju liksom verktygen, teorin, och en massa annat bra att ha. Jag känner en som pluggade just det, och hon säger att det var ovärderligt. Men ärligt talat, det är inte för alla, eller hur?

Sen har vi det här med “högre utbildning inom annat område + påbyggnadsutbildning i översättning”. Okej, det är lite av en kombination. Typ att du kanske har en examen i ekonomi eller, jag vet inte, konsthistoria, och sen läser du en kortare utbildning i översättning. Det kan funka jättebra! Jag har träffat flera översättare som gått den vägen, och de har ju en extra krydda med sin andra utbildning liksom. De kan verkligen briljera när det kommer till just de texterna.

Men det mest intressanta, tycker jag, är det sista alternativet: fem års dokumenterad yrkeserfarenhet som översättare. Alltså, fem år! Det är ju en hel del. Men tänk efter, om du har jobbat med översättning i fem år, även om du inte har en formell utbildning, så har du ju garanterat lärt dig en hel del, eller hur? Och tydligen är det så att man måste ha den erfarenheten för att uppfylla någon slags ISO-standard. ISO-standard, vad är det ens? Jo, det är liksom ett kvalitetsmärke, typ, som visar att du vet vad du håller på med.

Det är lustigt egentligen, att det finns så många sätt att bli översättare. Det visar väl att det inte bara handlar om att kunna språken, utan också om erfarenhet, nyfikenhet och lite envishet, kanske? Jag menar, jag minns en gång när jag kämpade med en text om… jag tror det var något tekniskt, om vindkraftverk! Jag hade ingen aning om vindkraftverk, men efter en hel dag med research och en massa svordomar (förlåt!) så lyckades jag faktiskt få ihop en bra översättning. Och det, mina vänner, är ju också en del av vad det innebär att vara översättare. Eller vad säger ni?