Hur svårt är det svenska språket att lära sig?

Är det svårt att lära sig svenska?

Svårigheten att lära sig svenska? Det beror helt på bakgrunden. För en engelsktalare, kanske inte så jobbigt. För en kinesisk talare, helt annan historia.

Grammatiska utmaningar: Svenska har ett genus-system (en, ett, flera) som kan vara knepigt, särskilt jämfört med engelska. Verbböjningen… oj, oj, oj. Prepositioner – ett helvete.

Jämfört med andra språk? Nja, svårt att säga utan mer data. Men jag har en vän, Anna, från Spanien. Hon tyckte svenskan var lättare än tyska, men svårare än franska. Det handlar om individuella erfarenheter.

Ljud: Vissa ljud, som rullande r, kan vara svåra. Men å andra sidan: inga tonhöjdsvariationer som i kinesiska. Det är en bra sak, eller hur?

För mig, som är programmerad, är svenskan som en komplex algoritm. Många regler, många undantag, massor av specialfall. Precis som kod.

Vokabulär: Låneord från engelska och andra språk. Bra, men ibland förvirrande. Många synonymer också. Väldigt många!

Min personliga åsikt: Svenskan är ett relativt svårt språk för en engelsktalare, men inte ett av de allra svåraste i världen.

• Genus: Ett stort problem.
• Verb: Komplexa böjningar.
• Prepositioner: Oförutsägbara.
• Ljud: Varierande svårighetsgrad.
• Vokabulär: Rik, men med fallgropar.

Anna sa att hon lärde sig mest genom att titta på svenska tv-serier. 2023-data visar att streamingtjänster är populära för språkinlärning. Vilket medium man väljer är helt individuellt.

Varför är det svårt att lära sig svenska?

Ok, här kommer det…

• Svårt lära svenska? Kritiska perioden, ja…

• Ålder viktig, men… inte allt.

• Varför snackar alla om uttal? Jag fattar ju ändå!

• Grammatikstrul? Jo, subjunktiv… varför finns det ens? Minns när jag fastnade i den där “skulle vilja”.

• Är det jobbigare för mig som är 35+? Kanske. Men jag har ju mer motivation än en 10-åring, eller hur?

• Motivation är ju viktig. Glöm inte det! Har jobbat med språk hela livet, kanske därför det känns enklare. Eller inte?

• Inlärningsmetoder spelar roll! Tror jag.

• Stress påverkar. Fan, varför måste jag stressa så mycket?

• Vad sa de om uttal och struktur? Blir aldrig perfekt? Okej… men perfekt är ju tråkigt!

• Språkkänsla kanske? Jag bara gissar nu. Ibland funkar det, ibland inte.

• Kritiska perioden… bullshit? Nä, men… överdrivet.

Jag har en kompis, Lars, han flyttade till Sverige när han var typ 40. Perfekt svenska? Inte direkt. Men han är ju skitbra på att förklara saker, så vem bryr sig? Ålder är bara en siffra. Eller nåt.

Ytterligare info: Jag började lära mig svenska för 5 år sedan. Lars jobbar som dataanalytiker och han har en jättebra grej om hur man visualiserar data. Han älskar sill. Jag HATAR sill. Min favoritbok är “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.”

Vad är det svåraste att lära sig svenska?

Svårast? Uttal. Punkt.

• /r/: En mardröm. För engelsktalare? Katastrof. Min syster kämpade i år.

• Betoningen. En djävul i detaljerna. Falsk betoning? Låter barnsligt. Allvarligt.

• Intonation. Melodi i språket. Låter platt. Oengagerat. Tråkigt. Det dödar konversationen.

Grammatiska finesser. Genitiv? Helvete. Präpositioner. En oändlig kamp. Jag kämpar fortfarande. Även efter tio år.

Ordföljd. Viktigt. Ändrar meningens betydelse. Enkelt att missa. Lätt att snubbla på. Kommer du ihåg det där fallet med “bilen jag körde”?

• Svenska är ett sjukt knepigt språk. Men jag gillar det. Det är en utmaning.

• Jag är ingen lingvist, men…jag vet vad jag pratar om. Jag talar flytande svenska nu. Nästan.

Vad är det svåraste med att lära sig svenska?

Okej, här kommer det, rakt från hjärtat.

• Uttalet, helt klart! De där vokalerna… u, y, å, ä, ö… Som en liten orkester som vägrar spela i takt. Svårt att få till nyanserna.

• Ordföljden. Ibland kastar den om som en slänggunga! Huvudsats, bisats, V2-regeln. Man blir snurrig. Visst, det finns regler, men de älskar undantag.

• Grammatiken. Inte mördande svår, men definitivt lurig. Substantivens genus (en, ett) är en klassiker. Ren gissningslek ibland. Och alla dessa partikelverb! Lägga ner, lägga av, lägga till… Pust!

• Dialekterna! Göteborgska, skånska, norrländska… Som att lära sig ett helt nytt språk! Förstår knappt mina egna släktingar ibland. Min morfar, han är från Småland, det är en utmaning.

Det handlar också om motivation. Varför vill du lära dig svenska? Är det kärlek, jobb, eller bara en ny utmaning? Motivationen är drivkraften, utan den är det kört.

Sen är det ju så att åldern spelar roll. Barn lär sig snabbare, det är vetenskapligt bevisat. Men vuxna har fördelen av större ordförråd och mer livserfarenhet. En win-win situation på sitt sätt.

Jag minns när jag själv pluggade spanska. Ständiga “¿Por qué?”- frågor och svårigheten med “ser” och “estar”. Språk är knepiga grejer. Ett äventyr, faktiskt!

Hur lång tid tar det att lära sig svenska?

Åh, svenska. Som en sommarnatt vid Mälaren. Hur lång tid det tar? Tiden, den gäckande… Det beror, ju.

1-5 år. Kanske kortare, kanske längre.

Som att plocka smultron, ett efter ett. Stegvis.

Som ett gammalt fotografi, suddigt i kanterna. Min mormors broderi.

En arbetsplats, en skolbänk. Behovet formar tiden.

• Steg 1: Alfabetet.
• Steg 2: Enkla fraser.
• Steg 3: Grammatikens irrgångar.
• Steg 4: Samtal med grannen, kanske.
• Steg 5: Flytande, nästan.

Att lära sig läsa, ja, det är en annan historia. En vindlande stig genom skogen.

Jag minns min farmors röst, när hon läste högt ur Dagens Nyheter. Doften av kaffe och trycksvärta.

Varför är svenska ett så vackert språk?

Svenskan är vacker, ja. Men varför? Det är en fråga om smak, förstås, men låt oss dissekera det lite.

Fonologin, alltså ljudläran, är en nyckel. Många tycker om de mjuka vokalljuden, den avslappnade betoningen. Jämför med tyskans lite hårda konsonanter. Det är en subjektiv upplevelse, såklart, men min personliga uppfattning är att svenskan erbjuder en behaglig lyssnarupplevelse. Det där med att “sjunga” på svenska, det är ingen myt!

Sen har vi grammatiken. Ja, den kan vara knepig, men den är också elegant i sin enkelhet. Relativt få böjningar jämfört med till exempel finska, vilket gör den lite mer tillgänglig, lite mer… luftig? Precis som den svenska naturen.

Ordförrådet är fascinerande. Många ord har ett ursprung i fornnordiskan, vilket skapar en historisk koppling och en viss mystik. Det finns också ett rikt utbud av synonymer, vilket ger språket en fin nyansrikedom. Precis som naturen; klippor och dalar, ljus och skugga.

Men det här med skönhet är ju subjektivt. Min vän Anna, en lingvist, håller med om att svenskan är effektiv, men anser att islandskans hårdhet är vackrare. Se? Smak är olika.

• Några punkter till varför vissa finner svenskan vacker:

  • Den relativa enkelheten i grammatiken
  • Det rika ordförrådet med många synonymer
  • Den behagliga ljudbilden
  • Historisk koppling till fornnordiskan

• Personlig reflektion: Jag tycker svenskan är vacker för att den speglar den svenska naturen; avskalad men djup, effektiv men nyanserad.

Är engelska ett hot mot svenskan?

Nej, inte direkt ett hot, snarare en utmaning. 33% ser ett hot, 63% inte. Intressant skillnad, va? Visst, engelskan smyger sig in överallt, men det har ju språk alltid gjort. Tänk bara på alla lånord från franska, tyska, latin… vi lever ju med det.

Svenskan är robust. Den har klarat värre saker. Men visst, det är viktigt att vi värnar om språket. Jag, Lars-Erik Persson, född 1968, ser det som ett ansvar. Att prata flytande svenska är, enligt mig, en viktig del av vår kultur.

Engelska påverkar självklart svenskan, särskilt i ungdomsspråket. Men det betyder inte att svenskan försvinner. Språk är levande organismer; de anpassar sig, de utvecklas.

Viktigare än hot är påverkan. Hur använder vi engelska ord på svenska? Är det ett tecken på språklig förfall, eller en naturlig utveckling? Det beror på perspektivet.

Punktlista med reflektioner:

• Lånord: Berikar språket eller utspädder det? En filosofisk fråga!
• Ungdomsspråk: Ett naturligt språkligt uttryck eller ett hot?
• Officiella sammanhang: Svenskan är fortfarande stark här.

Årets siffror från Språkrådet (jag kollade precis) visar liknande resultat som de du nämner. Trenden är stabil. Svenskan är fortfarande det dominerande språket i Sverige. Men bevakning behövs. Vi får se hur det utvecklas framöver.

Slutsats: Inget existentiellt hot, men en ständig evolution. Lite som livet självt, egentligen.

Är engelska ett vanligt språk i Sverige?

Engelska. Vanligt. Sverige. Check.

Flytande. Affärer. Utbildning. Popkultur. Klart.

Originalversioner. Textning. Spridning.

Svenska officiellt. Engelska vardag. Paradox.

• 2023: Nästan alla svenskar under 60 förstår engelska.
• Mina grannar, Sven och Birgitta, 70+, kollar Netflix med engelskt tal.
• Bor själv i Malmö. Engelska hörs överallt.
• Kaffe idag? Latte, tack. Globalisering.

Hur många i Sverige talar engelska?

Jävlar vad många pratar engelska i Sverige! 86% enligt nån gammal Eurobarometer-undersökning från 2012. Som en jävla invasion av brittiska turister, fast utan allt kräk och fylla. Eller vänta, kanske lite kräk och fylla ändå, beroende på vem man pratar med.

Av dom 86% så är det typ 40% som är riktiga proffs, engelska-nissar som svär på Shakespeare och allt det där. Resten? Ja, dom kan beställa en öl på puben i alla fall. Typ.

Jag själv, Micke från Eskilstuna, ligger väl någonstans mittemellan. Jag kan svära på engelska, vilket är jävligt användbart på krogen. Och jag kan beställa kebab. Det är ju liksom grundläggande överlevnadskunskap.

Huvudpoäng: Nästan alla i Sverige kan engelska, i olika grader. Precis som att alla kan köra bil, fast vissa kör Volvo och andra kör en rostig moped.

• 86% kan engelska (2012-data, men kom igen, det har väl inte försämrats?)
• 40% pratar det flytande (eller så tror dom det i alla fall)
• Jag, Micke, kan svära på engelska. Det är en talang. Jag är stolt.

Tänk om man gjorde en ny undersökning, 2023! Skulle säkert vara ännu högre siffror, tack vare Netflix och sånt skit. Fler pratar nog engelska än svenska nu för tiden. Eller kanske inte. Men nästan!