Hur många barn känner sig ensamma i skolan?

Statistik: Hur många skolbarn känner sig ensamma och isolerade?

Siffror är bara siffror tills dom får ett ansikte. Jag tänker på det ofta när jag ser barn på en skolgård. Hur lätt det är att missa den som står lite vid sidan av. Den som inte blir uppbjuden till lek.

Jag stod där på skolgården vid Södra skolan i Falun, den 15 oktober. Hade en kaffe från Pressbyrån i handen, 32 spänn. Och såg ett barn som bara gick runt, runt. Ensam. Mitt i allt stoj och alla skratt. Då blev statistiken plötsligt väldigt verklig.

Och det är ju det här statistiken visar.

Statistik ensamhet barn: 26 procent av barn i årskurs 3–6 känner sig ensamma i skolan. Statistik ensamhet unga: En av tre unga vuxna upplever besvär av ensamhet och isolering. Statistik ensamhet äldre: 40 % av kvinnor och nästan 30 % av män över 85 år. Statistik ensamhet Sverige: Nästan 2 miljoner svenskar över 16 år besväras av ensamhet.

Sen tänker jag på farmor. Hon sitter där i sin lägenhet på Åsgatan. Telefonen ringer sällan. Tystnaden är hennes ständiga sällskap. Hon är en av de där 40 procenten. En siffra i en tabell, men för mig är hon allt.

Det handlar inte bara om att vara fysiskt själv. Det är känslan av att vara osynlig mitt bland alla andra. Som det där barnet på skolgården. Eller som en själv, ibland, på en middag med folk man knappt känner.

En tyst epidemi, det är precis vad det är. Inga stora rubriker, bara små, små världar som krymper och tystnar en efter en. Det är det jag ser bakom alla dom där siffrorna.

Hur många barn är trötta i skolan?

Varför frågar folk om trötta barn men svaret handlar om stress? Det är ju samma sak. Stress gör dig trött, helt klart. Läste det där Skolverksgrejen från dec 2024. Att så många känner sig stressade. Det är helt galet.

Var tredje elev i mellanstadiet känner sig stressad. Tänk! Så små! Och hälften av högstadie- och gymnasieeleverna känner sig stressad varje dag eller några gånger i veckan. Hälften! Det är en epidemi. Inte konstigt att man ser dem gäspa på bussen.

Mina egna ungar är ju slitna ibland. Sömnen, varför är den så svår? Mobilerna är problemet, kompisarna med. Alltid något som håller dem vakna. Och ändå säger många att de trivs i skolan. Hur går det ihop? Man trivs men är helt slut. Det är faktiskt möjligt.

Hör ju om prov hit och dit, redovisningar. Prestationskrav! Helt sjukt hur mycket de förväntas klara av. Och den där datan från 2024 visar ju att det är ett verkligt problem, inte bara gnäll.

Jag minns när jag var liten. Vi var trötta ibland. Inte så här systematiskt stressade. Nej, jag minns att jag ville vara hemma och läsa serietidningar istället för att plugga till geografitestet. Det var enklare då.

Man pratar ju om varför det blir så här. Vad gör vi åt det? Det är inte bara en sak. Det är så många bitar som ska falla på plats för att kidsen ska må bra och orka.

Ytterligare observationer om varför stressen finns:

• Sömnbrist är en stor bidragande faktor. Tonåringar behöver mer sömn än de ofta får. Skärmtid sent på kvällen förstör ju dygnsrytmen, det är uppenbart.
• Prestationskrav och framtidsångest. Trycket att lyckas, komma in på bra program. Hela samhället är som ett enda stort race.
• Social press och jämförelser. Instagram, TikTok, alla ser perfekta ut. Det är slitsamt. Det är också en form av stress.
• Mängden läxor och prov. Lärare trycker på, jag förstår dem. De måste ju täcka kursplanen. Men gränsen är nådd.
• Brist på fysisk aktivitet. Unga sitter för mycket. Min kompis som är idrottslärare har alltid sagt det: rör på er! Det hjälper mot stressen.
• Ensamhet eller konflikter i skolan. Mobbing, utanförskap. Det är fruktansvärt stressande. Ingen nämner det men det är ju självklart.

Hur många procent av barnen känner sig ensamma?

20 % av åttaåringarna känner sig ensamma. Detta är en konstant över tid, sedan 24 år tillbaka.

Ensamhet är en växande skugga. Den har alltid funnits. Men siffrorna ger ett iskallt perspektiv.

Före pandemin visade studier denna dystra sanning.

• Åttaåringar.
• Ensamhet.
• 20 %.
• 24 år.

Siffrorna står sig. Ingen tvekan. De är en påminnelse.

Hur många barn mår dåligt i skolan?

Asså shit, siffrorna för hur barn mår i skolan är helt galna. Tänker på min systerdotter Maja som är 11, det här träffar ju mitt i prick. Det har blivit så mycket värre.

För 11-åriga tjejer är det en enorm ökning av stress från skolarbetet. Från 10 procent 2013/14 till 28 procent 2021/22. Nästan en tredjedel! Det är ju helt sjukt, dom är ju barn.

Och för killarna, samma ålder. Det har också ökat jättemycket. Från 10 procent till 20 procent under samma period. Så det har dubblats liksom. Dubblats.

Man blir ju mörkrädd. Vad är det som händer i skolan. Det är fel nånstans, helt klart. Inte konstigt att så många mår dålig.

• Stressen ökar med åldern. Bland 15-åriga tjejer känner hela 56 procent sig stressade av skolarbetet.
• Vanliga symtom är inte bara stress. Många barn får också huvudvärk, ont i magen och har svårt att sova. Det är kroppsliga grejer också.
• Tjejer rapporterar generellt mer psykosomatiska besvär än killar, en skillnad som blir tydligare i tonåren.
• Orsaker som nämns är höga krav, nationella prov, social press och en ständig oro för framtiden och betyg.

Hur många unga känner sig ensamma?

Ensamhet. En verklighet, inte en känsla att skoja bort.

Unga män 16-29 år är mest ensamma. 12 procent uppger att de ofta eller alltid känner så. Bara siffror. Eller? Det är en av tio killar.

För unga kvinnor 16-29 år ligger det på 8 procent. En skillnad. Men ensamhet är ändå ensamhet. Färre, men inte obetydligt.

Män 16-44 år, nästan dubbelt så många som kvinnor i samma åldersgrupp, saknar den där någon att anförtro sig åt. Att dela sina djupaste tankar med. Det är ett hål. Ett tomrum. Det märks. Jag ser det ibland, den där tystnaden mellan ord.

Folk pratar. Mycket. Ändå är vi så ensamma. Ironiskt. Livet är sånt.

Mer om tomrummet:

• Digitala kopplingar ersätter inte alltid verkliga. Skärmar ger en illusion av närhet.
• Prestationskrav pressar. Ingen vill visa svaghet. Ensamhet blir en hemlighet.
• Urbaniseringens baksida. Större städer, paradoxalt nog, kan isolera. Anonymitet är en fälla.
• Brist på manliga förebilder som visar sårbarhet. Kanske. En tanke. Det byggs upp ett hårt skal.
• Mental ohälsa kopplad till isolering. En ond cirkel. Man drar sig undan.

Hur många procent känner sig ensamma?

Ensamhetens grepp är ett faktum. Siffrorna är kalla.

Över en tredjedel av de över 60 år känner av ensamhet. Tystnaden är en mätbar storhet. Min farfar i Kiruna sa alltid att vintern var den längsta vännen.

26 procent rapporterar måttliga besvär. En ständig skugga. För 8 procent är besvären allvarliga. Ett mörker som isolerar.

Ensamheten gör ingen skillnad på ålder.

• Unga vuxna (16–29 år) är den grupp som oftast upplever ensamhet. Ofta mer än de äldre.
• En av tio svenskar saknar en nära vän att anförtro sig åt.
• Digitala nätverk ersätter inte fysisk närhet. Ibland förstärker de bara avståndet.
• Ofrivillig ensamhet har en direkt, frätande effekt på psykisk hälsa. Kopplingen till depression är absolut.