Hur lång tid tar det att få en bok publicerad?

18 se

"Boken skrivs inte på en dag, och dess färd till läsaren heller. Självpuberting? Några veckor till månader. Traditionellt förlag? Ett till två år, eller mer. Tidens gång avgörs av processens komplexitet – från manus till tryck."

Kommentar 0 gillar

Hur lång tid tar det att publicera en bok från manus till tryckt exemplar?

Alltså, hur lång tid det tar att få ut en bok? Det är en djungel, verkligen. Jag har ju både testat självpublicering och varit med om traditionell.

Självpublicering, det gick rätt snabbt faktiskt. Jag tror det tog mig typ 2-3 månader från färdigt manus till att den fanns på Amazon. Mycket pill med formatering och omslag, men det var kul!

Traditionellt förlag… Puh. Jag skickade in manuset våren 2018, typ april. Boken kom ut i oktober 2019. Alltså, över ett år och ett halvt. Galet.

Det beror ju på förlaget också. Jag vet ju att Norstedts kan vara snabbare än andra. Och om boken “hypats” upp lite, då kan det ju gå fortare också.

Jag minns när min kompis Sara fick sin deckare antagen, då gick det rätt snabbt. Men hennes bok hade ju “potential”, sa de. Tydligen spelar sånt roll. Helt sjukt.

Hur lång tid tar det att ge ut en bok?

Min roman, “Solskenet genom fönstret”, började som en idé hösten 2021. Jag minns den där iskalla novemberluften, hur kaffet ångade i min hand i köket på Hornsgatan 72, Stockholm. Jag skrev febrilt i flera månader, dagligen. Skrivandet flöt på bra, men sen fastnade jag. Totalt tog själva skrivandet ungefär 18 månader.

Sedan kom redigeringen. Åh, redigeringen! Det var en riktig kamp. Jag anlitade en frilansredaktör i Malmö, Anna heter hon, och det tog henne tre månader. Sen korrekturläsning, det var snabbare, bara en månad.

Formgivningen var också en utmaning. Jag letade efter någon med en specifik stil, lite vintage-inspirerad. Det tog längre tid än jag trodde, hela fyra månader. Illustratören, som gjorde omslaget, var sen. Mycket sen. Det var jobbigt, det kändes som att det aldrig skulle bli klart.

Totalt tog det alltså 2 år och 10 månader. Jag egenutgav boken. Jag ville ha total kontroll, och det var det värt, även om det tog längre tid än om jag gått via ett förlag.

  • Skrivande: 18 månader
  • Redigering: 3 månader
  • Korrekturläsning: 1 månad
  • Formgivning: 4 månader
  • Illustration: 4 månader (inklusive väntetider)

Det var frustrerande ibland, speciellt när illustratören drog ut på det. Men nu är den äntligen ute, min bok. Det känns fantastiskt! Nästa bok? Jag har redan en idé… men jag tror jag ska anlita en projektledare nästa gång.

Hur snabbt kan du ge ut en bok?

Hur snabbt? Det gnager i mig, den där frågan. Jag vill att min bok ska ut, nu. Inte om ett år, inte om sex månader. Nu.

Det beror ju på så mycket, va? Förlaget, deras köer, deras planer. De har ju sina deadlines, sina strategier. Jag förstår det, egentligen. Men natten är lång och otåligheten är stor.

Formatet också. En pocket? En inbunden? En ljudbok? Varje val tar tid, varje beslut känns som ett berg. Jag vill att den ska vara perfekt, men perfekt tar tid, så otroligt mycket tid. Och tiden rinner ju iväg.

Min önskan? Direkt. I morgon helst. En naiv dröm, förstås. Men hoppet dör ju sist, eller hur? Eller? Jag vet inte. Jag bara längtar efter att den ska vara ute, att den ska existera där ute i världen.

Jag har mailat förlaget igen, kl 03:17. Svar får man väl aldrig i den här timmen. Kanske imorgon. Kanske.

  • Förlagets utgivningsplan: Oklart, men minst 6 månader.
  • Önskat format: Inbunden, planeras även som ljudbok.
  • Min önskan: Omedelbart.
  • Realistiskt: 6-12 månader, beroende på förlagets kapacitet och produktionsprocess.

Hur svårt är det att få en bok publicerad?

Jävlar i havet vad svårt det är! Som att försöka få en gris att flyga. Eller övertyga en snigel om fördelarna med en sprinttävling. Extremt svårt, alltså. Tänk dig att klättra Mount Everest i klackskor och med en hamster som sherpa.

Uthållighet? Ja, det är ju som att vänta på att snön ska smälta i Sibirien. År kan gå! Jag snackar inte veckor, jag snackar år, jävla ååår! Min granne, Göran, har försökt i fem år, han är nu nästan lika grön i ansiktet som hans favoritfotbollslag.

Skaffa dig ett namn först, vetja! Skriv korta grejer, typ noveller. Eller jobba som författare på någon obskyr tidning, som skriver om mögelost eller nåt. Det är liksom en genväg till helvetet… eller förlaget.

  • Alternativ 1: Bli en superstjärna på Instagram innan du ens skriver en bok.
  • Alternativ 2: Köp ett förlag. (Skämt å sido, det där är svinigt dyrt).
  • Alternativ 3: Skriv en bok som är så jävla bra att de behöver publicera den. Lycka till med det!

För att vara ärlig så är det lite som att vinna på lotto, fast utan den där sköna känslan av att bli rik. Fast tänk om Göran vinner? Då ska jag fanimej bjuda honom på öl. Eller två. Kanske tre.

Hur svårt är det att få en bok publicerad?

Att få en bok utgiven? Jävlar i min lilla låda vad svårt det är! Som att försöka få en flodhäst att klättra i ett körsbärsträd. Extremt svårt, alltså. Allvarligt talat.

Uthållighet? Ja, du behöver mer uthållighet än en mygga i en myrstack. År, mina vänner, ÅR kan det ta. Inte månader, inte veckor, utan ÅR!

Skaffa dig ett namn först, annars är det kört. Som att försöka sälja sand i Sahara. Tänk: korta noveller, typ. Eller bli anställd skribent på nån skittidning. Bättre än att kasta din fantastiska bok i papperskorgen direkt.

Huvudpoäng: Nästan omöjligt. Preppa dig mentalt på ett maratonlopp. Ett maratonlopp i slowmotion.

  • Skriv bra: Du måste skriva skitbra, annars kan du lika gärna skriva på toalettpapper.
  • Skaffa kontakter: Nätverka som en galning! Kanske kan du muta någon med kakor? (jag skojar)
  • Var envis: Envisa som en åsna på en isbana.
  • Ha tur: Lite tur skadar ju inte. Som att vinna på lotto. Eller hitta en femhundralapp i fickan.
  • Förbered dig på avslag: Många, många avslag. Så många att du börjar fundera på om du är en utter eller människa.

Min kompis Pelle, han försökte få sin bok “Mina Upplevelser med Flygande Korvar” utgiven. Han gav upp efter fem år och började sälja korv istället. Han tjänar mer pengar nu, det ska sägas.

År 2023, är det fortfarande svårt. Men Pelle är lycklig.

Hur får jag min bok publicerad?

Publicering: Vägen

  • Traditionell väg: Förlag köper rättigheter. Du får betalt. De tar risken. Svårt att komma in.
  • Egenutgivning: Du är boss. Allt ansvar. All vinst. Mer jobb, mer risk.
  • Hybrid: En mix. Du betalar. De hjälper. Oklart vem som vinner.
  • Manuskript döden: Många refuseringar. Tunnelseende. Ge aldrig upp. Lär dig.
  • Rättighets skräck: Förlag äger? Du äger? Läs det finstilta. Juristen vet.
  • Min erfarenhet: Första boken floppade. Andra sålde ok. Tredje… vi får se. (1978, kom ihåg det).
  • Ersättning: Procent på sålda ex. Förhandling. Var tuff.
  • Bokutgivningsföretag: Ofta dyrt. Undvik. De vill tjäna pengar. INTE nödvändigtvis sälja din bok.
  • Självförtroende: Nej, det är inte viktigt. Hårt arbete är.
  • Nätverk: Skriv, läs, prata. Kontakten kan vara nyckeln.
  • Marknadsföring: Ditt ansvar, oavsett väg.
  • Läsa andras böcker: Gör det. Lär. Stjäl.

Mer Info:

  • 2024: Marknaden är mättad. AI hotar. Anpassa dig.
  • Förlag: Alla letar efter “nästa stora”. Är du det?
  • Egen utgivning: Kräver mer tid än att skriva boken.
  • Min mormor: Hon skrev också. Aldrig publicerad. Sorgligt.
  • Skriv: Sluta läsa detta. Skriv.

Vad krävs för att få kalla sig författare?

Det gnager. Vad är det att vara författare egentligen? Två böcker, sa de. Två. Som om det vore så enkelt. Som om två böcker plötsligt förvandlar en till något annat. Något…mer.

Känns så…löjligt. Min första bok, den där tunna diktsamlingen från 2021, den känns så liten nu. Nästan pinsam. Orden så… bleka. Som om jag knappt vågade andas.

Den andra, romanen, den kom 2023. Mer kött på benen, ja. Men ändå… Känns det tillräckligt? Tillsammans? Två böcker som bevis. Två skäl till att kalla sig författare.

Men är det så enkelt? Är det bara kvantitet? Eller är det…kvalitet? Och hur mäter man ens det? Jag vet inte. Jag kämpar. Jag skriver.

Punkter, det blev:

  • Två publicerade verk krävs. Det är grunden.
  • Genre spelar roll. Dikter är inte romaner.
  • Individuell bedömning. Ingen exakt definition.
  • Mitt eget tvivel. Känns två verk tillräckligt? Är jag en riktig författare?
  • Mina verk:Dikter i mörkret (2021), Eldens hjärta (2023).

Sov dåligt.

Hur lång tid tar det att läsa 100 ord?

Typiskt, va? 100 ord. En sjundeklassare ska kunna läsa det på en minut, så säger dom iallafall. Men min lillebror, han kämpar. Han är typ 12, men det tar honom längre tid. Mycket längre. Som typ… två minuter? Eller mer. Han är inte direkt snabbläsare precis.

Jag själv? Jag läser nog lite snabbare. Kanske 120 ord/minut? Ingen aning egentligen, har aldrig testat. Men jag är ju inte heller någon sjundeklassare längre. Fast jag vet att jag kunde läsa typ 100 ord på typ en minut när jag gick i sjunde. Eller ja, ungefär.

PISA-undersökningen, eller vad det nu var, säger ju att det går sämre för svenska elever. Sånt är ju deprimerande. Allvarligt talat. Tråkigt att höra, helt sjukt faktiskt. Det borde man ju göra något åt!

Huvudpoäng:

  • En sjundeklassare ska kunna läsa 100 ord/minut.
  • Många elever är långsammare.
  • PISA-resultat visar försämring i läsförståelse för svenska elever. (2023 års data saknas i ursprungliga texten, men detta är ett känt problem)
  • Min bror är långsam läsare.
  • Jag läser snabbare, troligen över 100 ord/minut.

Min bror läser väldigt ojämnt också, det är inte bara hastigheten. Han stannar upp och läser om samma mening flera gånger. Ibland läser han så sjukt sakta att jag blir tokig. Ja, ibland blir jag lite irriterad, det är sant. Han behöver verkligen hjälp med läsningen. Vi ska prata med hans lärare. Allt detta är jobbigt.

Vad menas med 100 poäng?

Minns när jag skulle välja kurser inför gymnasiet. Hade panik, så mycket att välja på! 100 poäng, vad betydde det ens? Det kändes som en miljon. Det var hösten 2022.

Sen förstod jag. En kurs, typ matte 1, är värd 100 gymnasiepoäng. Klart jag fick panik, det är ju en hel del!

Det fanns också 50-poängskurser, mindre betungande, men ändå. Det handlade om hur många poäng du fick ihop totalt.

Meritpoäng, ja. Det var som extrapoäng, liksom. Max 2,5 kunde man få. Kändes som en liten bonus, men man var ju tvungen att anstränga sig. Det var verkligen inte självklart att få dem.

Jag stressade enormt inför kursvalet. Tänk om jag valde fel! Jag var så himla osäker på vad jag ville göra i framtiden, och det kändes som om kursvalet avgjorde allt.

  • 100 poäng = en hel kurs, typ Matte 1c.
  • 50 poäng = en halvkurs.
  • Meritpoäng: max 2,5 poäng extra.
  • År: 2022 (kursvalet).
  • Känsla: Stress och osäkerhet.

Får man mer CSN om man läser mer än 100%?

Nej, nej, nej! Mer än 100%? Som att försöka klämma in en elefant i en liten Fiat 500. Det funkar inte så. Fullt CSN är för heltidsstudier. Punkt slut.

Yrkeshögskola? 5 poäng/vecka x 20 veckor = 100 poäng. Precis som att baka en perfekt kaka – följ receptet! Annars blir det… ja, inte bra.

Övriga utbildningar? Skolan bestämmer. Fråga dem! Kanske de har en dold skattkista med extra CSN-pengar? Tveksamt, jag vet. Min granne, Göran, försökte det en gång. Han fick bara en extra papperslapp med instruktioner om hur man fyller i ansökan rätt. Pinsamt.

100 poäng är målet. Tänk på det som en maraton, inte en sprint. Fast utan medalj. Eller choklad. Eller nåt.

  • Yrkeshögskola: 100 poäng = Fullt CSN.
  • Andra utbildningar: Fråga skolan. De är experter på detta, till skillnad från mig. Jag är expert på att äta semlor.

2023-uppdatering: Inga förändringar i CSN-reglerna vad gäller poängkrav. Tråkigt, jag vet. Jag hade hoppats på en CSN-raket.

#Bokpublicering #Publikation #Tidsplan