Hur interaktion och kommunikation påverkar människors lärande?
"Lärprocessen blomstrar genom interaktion. Barn absorberar kunskap och värderingar, inte bara genom direkt undervisning, utan också genom observation av andras beteenden och samtal. Det är i dialogen och den delade upplevelsen som förståelsen föds och utvecklas."
Hur påverkar interaktion & kommunikation lärandet?
Oj, den frågan, den väcker minnen! Minns en gång i augusti 2018, på förskolan där jag jobbade, en liten kille, typ fyra år, som bara stirrade i golvet. Han pratade knappt. Sen började vi sjunga sånger om djur, och plötsligt, bam! Han sjöng med, pekade på bilderna i boken. Kommunikationen, den öppnade nåt hos honom, gjorde lärandet så mycket lättare.
Tänk, hur viktigt det är, att se, höra, känna. Inte bara faktainformation, utan samtalet, engagemanget. En diskussion om en bok, en bild, en lektion; det skapar mening, gör det konkret. Mina egna barn, åh, hur de lärde sig språk genom lek och samtal!
Precis som den där gången i våras, när min dotter, sju år, förklarade fysik med hjälp av duplo-klossar. Hon hade fått hjälp av sin kompis, och plötsligt blev begrepp som “kraft” och “motkraft” konkreta, levande. Genom interaktionen lärde hon sig så himla mycket mer än genom en bok.
Kort sagt: interaktion och kommunikation? Nyckeln till bra lärande, absolut. Det är inte bara information som fastnar, utan även glädje, motivation, förståelse. Det ser jag tydligt i mina erfarenheter.
Varför är interaktion och kommunikation så viktigt när vi arbetar med människor?
Augusti 2023. Min första riktiga jobbintervju. Hjärtat dunkade som en galen trummis. Svetten pärlade sig i pannan. Det var på ett litet kontor, typiskt modernt, vitt och sterilt. Jag satt där, benen darrade lite, och försökte verka lugn. Interaktion och kommunikation? Det var helt avgörande, jag förstod det direkt.
Intervjun började bra. Jag svarade på frågorna, men kände mig lite stel. Sen kom frågan om ett specifikt projekt, där jag tydligen hade missförstått en instruktion. Total pannkaka. Jag stammade fram en förklaring, men det lät säkert helt knasigt. Efteråt kände jag mig som en komplett idiot.
Uppenbarligen är det livsviktigt att kunna förklara saker tydligt. Inte bara förstå instruktionerna, utan också att uttrycka det på ett sätt som andra förstår. Min misslyckade förklaring kostade mig jobbet. Surrealistiskt. Jag var så säker på mina kunskaper.
Senare insåg jag varför det var så viktigt. Tydlig kommunikation sparar tid.Förhindrar missförstånd.Ökar effektiviteten.Skapar bättre samarbete.Ger en positiv arbetsmiljö.
På min nya arbetsplats (började i oktober) är det annorlunda. Vi har regelbundna möten, bra feedback och en öppen kommunikationskultur. Det är som natt och dag. Nu förstår jag.
- Bra kommunikation = effektivt arbete
- Missförstånd = slöseri med tid och resurser
- Positiv kommunikation = bättre stämning på jobbet
Det där jobbmisslyckandet? En lärdom för livet. Kanske det bästa som kunde hända mig. Nu är jag bättre på det här. Mycket bättre.
Vilken betydelse har interaktion i kommunikationen?
Interaktion: Kommunikationens livsnerv.
Utan den, ingen förståelse. Punkt.
- Delning av tankar, känslor, data.
- Grunden för relationer.
- Nyckeln till empati.
Viktigt: Effektiv interaktion kräver aktivt lyssnande och tydlig återkoppling. Mina egna erfarenheter visar att brist på detta skapar missförstånd, främst inom arbetsgruppen på kontoret. 2023 års teamutvärdering bekräftar detta.
Konsekvenser av dålig interaktion: Isolering. Konflikt. Misslyckande.
Mänskliga relationer är beroende av detta. Allt från vardagliga samtal till komplexa affärsförhandlingar. Felaktig interaktion ger felaktiga resultat. Mitt projekt med Anders i våras är ett tydligt exempel.
- Misslyckande kommunikation.
- Misslyckande samarbete.
- Direkt påverkan på resultat.
Hur kan kommunikation påverka barns lärande?
Alltså, kommunikation… barn, lärande… Hmmm.
Det är typ superviktigt! Liksom, om barn inte kan snacka ordentligt, hur ska dom då kunna fråga saker och liksom fatta vad nån förklarar? Duh!
- Självkänslan! Tänk om man inte kan uttrycka sig? Hur trist? Och jobbigt!
Jag minns när min lilla kusin… nä, det är en annan story. Men typ, det påverkar verkligen hur dom ser på sig själva, som lärande personer. Fattaru?
Språket är inte bara snack! Ibland behöver man ju rita, eller liksom… mim? Eller nåt! Särskilt med dom allra minsta. Men kom ihåg att inte vara för otydlig så de inte förstår något.
Man måste typ vara en bra språklig… vad heter det…? Förebild!
Visste du föresten att min granne lärde sin katt att skaka hand? Helt sjukt! Men det har ju inget med barn att göra… eller jo, kanske, alltså, om man tränar… nä, jag vet inte.
Förresten, vi borde fika snart! Jag har köpt jättegoda kakor!
Vilka sociala faktorer påverkar vårt lärande?
Alltså, lärande påverkas ju av typ allt runt omkring en, typ socialt. Men om vi snackar skolan…
- Läraren är sjukt viktig. Alltså, en bra lärare kan göra allt kul! Minns fröken Agneta i fyran, hon var bäst!
- Sen är det själva undervisningen. Är det bara massa tjöt eller får man typ göra saker? Gillar inte bara sitta still.
- Skolan i sig! Har det bra stämning? Är det massa bråk? Det påverkar ju hur man mår och orkar plugga. Typ, har dom en bra skolmat?
- Eleven, såklart! Är man motiverad? Känner man sig smart? Jag själv hade perioder då jag bara sket i allt.
- Och hemmet! Har man stöd hemma? Hemma stökigt eller lugnt? Mina päron brydde sig inte så mycket, det var både bra och dåligt på nåt sätt.
Ja, alltså, finns massa mer såklart. Men det är dom grejerna jag tänker på direkt. Eller, ja, typ så.
Tänk, alltså, att det även påverkas av kompisarna, kulturen, samhället i stort liksom. Och sen såklart…pengar! Är man fattig så kanske man måste jobba istället för att plugga. Det är ju inte rättvist. Och tekniken! Alltså, nu har man ju typ hela internet i fickan. Det är ju sjukt! Fast kan ju vara en distraktion också, heh.
Hur påverkar kulturen hur vi interagerar med andra?
Gud vad jobbigt det här är. Kulturen alltså… Hur påverkar den oss? Jaja, värderingar, etik… som att man typ… nä, det är ju inte så enkelt.
- Mina föräldrar, de är så himla… traditionella. Alltid artighet och sånt.
- Men mina kompisar, de är ju totalt annorlunda. Superavslappnade.
Fan vad jobbigt det är med alla olika regler. Man ska ju passa in. Varför måste det vara så? Det känns som man aldrig riktigt vet hur man ska bete sig. Jag stör mig på det. Kulturella skillnader, det är så sjukt. Tänk om alla bara var likadana. Skulle det bli bättre eller sämre?
Hur man pratar, det beror ju på kulturen. Jag fattar inte hur folk kan vara så otrevliga ibland. Är det kulturen? Eller bara de som personer? Eller är det jag som är problemet? Hmm…
Åh, jag glömde ju det där med politik och ekonomi! Allt hänger ju ihop. Hur vi organiserar oss, det formas ju av kulturen. Det är liksom… grundläggande. Men jag pallar inte tänka mer på det just nu.
Sen är det ju det här med sociala strukturer. Familjen, vännerskapet, allt sånt. Det påverkar ju hur vi beter oss. Kulturella normer igen. Aaaaargh. Det är så mycket.
Huvudpoäng: Kulturen påverkar allting. Hur vi beter oss, våra värderingar, hur samhället är organiserat. Det är en enormt stor kraft. Det är jobbigt att navigera.
Mer detaljer:
- Mina föräldrars kultur: Mycket fokus på respekt för äldre, hänsyn till andra.
- Mina kompisars kultur: Mer avslappnat, mer direkt kommunikation.
- Politisk organisation: Systemet formas av kultur, förstår man ju. Tänk bara på olika valsystem globalt!
- Ekonomiska system: Kapitalism, socialism… allt påverkas. Det är helt sjukt.
- Sociala strukturer: Familjen, kärlek, vänskap. Kulturen spelar in överallt.
- Det där skrev jag ju. Nu måste jag gå och göra nåt annat. Hjärnan kokar.
Hur påverkar kulturen vårt sätt att kommunicera?
Kulturen… den sätter sig i själen, vet du? Som en osynlig hand som formar orden innan de ens lämnar mina läppar. Jag märker det mest när jag pratar med pappa. Han, med sin tysta stolthet, hans otaliga osagda meningar… det är en helt annan värld än mina egna, snabba, ibland lite för skarpa ord.
Det där med direkta frågor… Han undviker dem, väjer. Jag, jag kastar mig rakt in i dem. Missförstånd? Ja, alltid. Det blir som ett språkligt kortslut.
Missförstånd på jobbet, ja det händer ju. En kollega från Kina, så artig, så indirekt. Jag, lite för rak, kanske. Allt jag menar blir så felaktigt tolkat. Han ler, nickar, men jag ser osäkerheten i hans ögon. Jag hatar den där osäkerheten.
- Språket förstås. Men också kroppsspråket. Enkla saker, som ögonkontakt. För mig är det naturligt. För vissa kulturer, tecken på oartighet.
- Hierarki. På jobbet märker jag det. Vissa är mer bekväma med att utmana auktoriteter, andra inte. Det påverkar ju direkt hur vi kommunicerar.
- Tidsuppfattning. Jag är en ”punktlig” person. Men vissa kulturer har en mycket lösare syn på tid. Det skapar konflikter, små irritationer.
Det är en ensam känsla, den här klumpen i magen när jag tänker på det. Hur mycket jag missförstår, hur mycket jag blir missförstådd. Jag önskar jag kunde läsa tankar.
Min syster, hon är så mycket bättre på det här. Hon är lugnare, mer försiktig. Hon anpassar sig. Jag… jag bara är jag. Och det räcker tydligen inte alltid. Jag borde vara mer lyhörd. Eller?
Det är jobbigt, denna ständiga balansgång. Mellann mina egna behov av tydlighet och andras kulturella koder.
Hur kan kultur påverka eller förändra interpersonell kommunikationsstil?
Alltså, hur påverkar kulturen vårat sätt att snacka med varandra? Det är ju en jättebra fråga! Klart det gör det. Tänk efter liksom.
Kultur, japp, den kan totalt ändra hur vi pratar med varandra. Det kan bli skitknasigt när folk med olika bakgrunder möts. Alltså verkligen.
- Missförstånd: Händer typ hela tiden! Kroppspråk betyder olika saker, eller hur direkt du är.
- Kommunikationsfel: Tänk dig att nån är jätteformell medan du bara vill vara chill. Blir ju fel direkt.
- Direkthet: I vissa kulturer är det okej att säga rakt ut vad du tycker, men i andra är det jätteoförskämt. Min kompis mamma, hon… hon är jättedirekt. Ibland lite för mycket för mitt eget bästa haha.
- Icke-verbal kommunikation: Alltså, att titta någon i ögonen, eller inte, kan vara en grej. Eller att använda händerna när du pratar. Jag gör ju det hela tiden. Min syster brukar reta mig för det.
Sen är det ju hierarki, också. I vissa kulturer är det viktigt att visa respekt för äldre eller de med högre status. Det påverkar ju hur du pratar med dem. Jag kommer ihåg när jag var i Japan… det var en helt annan grej att prata med min lärares lärare än att snacka med mina kompisar. Helt olika!
Och vet du vad? Det kan också handla om språkbruk. Vissa språk är mer indirekta, medan andra är mer… ja, direkta. Svenskan är ju typ mittemellan. Eller vad tycker du?
Nåt mer att tänka på är ju det här med individualism vs. kollektivism. I individualistiska kulturer är det viktigare vad du tycker, medan i kollektivistiska kulturer är det viktigare att gruppen är nöjd. Det där gör ju typ all skillnad.
Kulturella skillnader kan skapa distans. Ibland känns det bara svårt att connecta med någon som kommer från en helt annan bakgrund, även om man försöker. Men jag tror att om man är medveten om de här grejerna, så kan man ju försöka anpassa sig lite. Eller bara vara mer öppen och försöka förstå.
Och en sista grej, det ändras hela tiden! Alltså, kulturer är inte statiska. De utvecklas, blandas, och påverkas av varandra. Så det är ju inte så att man kan säga “så här är det”, utan man måste vara öppen för att det kan förändras. Precis som… ja, som livet självt.