Hur arbetar man med språkutveckling?
Effektiva metoder: Hur arbetar man med språkutveckling?
Att jobba med språk, alltså verkligen få igång barnens snack, det är inte så krångligt som det kanske låter. Jag har ju sett det, gång på gång, hur småttingarna plötsligt öppnar upp, och det är så häftigt att vara en del av det.
Det allra första, och jag menar verkligen viktigt, är att varje språk är guld värt. Jag minns när lilla Elin, i höstas i oktober nån gång, på vår förskola inne i Vasastan, hade med sig en bok hemifrån. Den var på tigrinja, ett språk jag knappt kände till. Men hon var så stolt. Jag frågade hennes mamma om hon kunde komma och läsa för oss, typ en fredag förmiddag, och det blev en magisk stund. Alla satt som tända ljus. Det visar liksom att allas bakgrund är något att fira.
Sen det där med att skapa tillfällen att prata, det är nyckeln. Vi brukar ha sånt där "kafé" ibland i lekrummet, det är alltid en succé. Typ förra månaden, den 15:e, byggde vi upp en liten affär. Barnen fick 'sälja' frukter, och de små diskussionerna om priset – "fem kronor för det där äpplet" – eller vad man ville köpa, alltså det var så livligt. De övade sig på att be om saker, att förhandla, och samspelade naturligt utan att ens tänka på att de "lärde" sig.
Och böcker, herregud, att läsa högt är ju en superkraft. Vi läste just den där boken om den lite blyga katten, ni vet vilken, förra veckan på tisdagen. Efteråt ställde jag ingen typisk fråga utan undrade mer: "Vad tror ni katten känner på den här sidan, när den är alldeles ensam?" Det blev en djup diskussion om ensamhet, om att vara modig, och hur viktigt det är att hitta kompisar.
Det är lite som en detektivlek att ställa rätt frågor. Istället för att bara peka och säga "Vad är det?", försöker jag alltid få dem att fundera vidare. En gång, när vi var ute vid dammen i Hagaparken, såg vi en anka. Jag frågade inte vad det var för en fågel, utan "Vad tror ni ankan tänker på just nu, där den simmar runt?" Och plötsligt skapade barnen hela historier om ankans familj och äventyr. Det är då språket verkligen tar fart.
Vi omger barnen med ord, överallt. Jag har satt upp små etiketter på nästan allt i skåpen, på leksakslådorna står det "Bilar" eller "Duplo". Och när vi har målat, skriver jag alltid vad barnet berättat om sin bild, precis under teckningen. Det är som att luften vibrerar av språk, de absorberar det bara genom att vara där, se, och höra alla dessa ord som finns omkring dem i vår lilla värld. Det är en levande miljö där språket är en del av allt.
Hur arbetar man med språkstörning?
Pust. Ännu en dag. Känner mig helt slut efter allt funderande. Hur gör man egentligen? Det är så mycket att tänka på med Molly. Ibland känns det som man bara famlar i mörkret. Hur får man det att funka, alltså för de som har språkstörning? Mitt kaffe var kallt igen när jag skulle skriva ner detta.
Tankarna snurrar. Alltså, det är ju det här med att anpassa aktiviteter och uppgifter, det är verkligen A och O. Försöker ju så gott jag kan, men ibland är det svårt att hitta rätt nivå. Och visualisera undervisningen, ja, det är nästan det enda som funkar vissa dagar. Piktogram, bilder, filmer... allt måste vara supertydligt. Jag minns den där gången med Erik när vi pratade om Mollys schema, han sa det också.
Igår blev det kaos när vi skulle prata om historien på fritids. Kanske måste jag använda olika metoder och material ännu mer? Borde jag ha haft en film, eller kanske bara bilder på tidshjul? Man blir så trött. Och det där med att ta hänsyn till förmågan att lyssna... det är så svårt att veta om de faktiskt hör och bearbetar informationen, eller bara hör ljud. Måste jag säga det högt igen?
Och ordförrådet! Att bygga upp ordförråd, det är en evig kamp. Molly säger samma ord om och om igen, eller så använder hon fel ord i fel sammanhang. Man blir ju matt. Sen ska de ju öva på att berätta också. Hela historien om vad som hände på rasten blir bara två meningar som inte hänger ihop. Hur får man det att flyta? Borde jag ha berättat mer för henne först, med meningar hon kan härma?
Minnet, det är ju så kopplat till allt. Att träna och stötta minnet med ramsor och repetition. Känns som jag upprepar mig själv hela tiden, men det är väl det som behövs antar jag. Jag får inte glömma den där övningen Erik visade mig. Och sen kommer allt med läsa och skriva med språkstörning. Det är en jätteutmaning. Bara att få Molly att stava de enklaste orden. Det är så mycket att tänka på. Jag behöver verkligen ta en paus. Allt bara snurrar.
Ytterligare information om språkstörning (DLD)
- Språkstörning (DLD): En neurologisk utvecklingsstörning som påverkar förmågan att förstå och/eller använda språk. Inte kopplat till hörsel, intelligens eller andra kända neurologiska tillstånd.
- Förekomst: Cirka 7-8% av alla barn har DLD. Två barn i varje klass med 25 elever kan ha DLD.
- Typer av svårigheter:
- Förståelse: Svårt att följa instruktioner, förstå långa meningar, tolka metaforer eller ironi.
- Uttrycksförmåga: Svårt att hitta ord, formulera meningar, berätta sammanhängande, använda korrekt grammatik.
- Social interaktion: Kan påverka förmågan att starta eller upprätthålla samtal, förstå sociala koder.
- Stöd och anpassningar:
- Logoped: Diagnostiserar och ger specifik språkträning.
- Specialpedagog/Lärare: Anpassar undervisning, material och miljö.
- Tydlighet och struktur: Korta, konkreta instruktioner, tydliga rutiner.
- Visualisering: Bilder, scheman, tecken som stöd, filmer.
- Repetition: Upprepa information på olika sätt.
- Tid: Ge extra tid för att bearbeta och svara.
- Ordförråd: Aktivt arbeta med nya ord, förklara och använda dem i olika sammanhang.
- Berättande: Strukturera berättelser med början, handling och slut.
- Minnesstöd: Använda mnemoniska knep, att-göra-listor.
- Läs- och skrivstöd: Fonologisk medvetenhet, anpassade lässtrategier, stöd vid textproduktion.
Vad innebär ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt?
Ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, det är ingen kärnfysik, för fan. Det handlar om att ungarna – och då menar jag alla, inte bara de som nyss landat med flyget – ska få tjata arslet av sig!
Vi snackar om att kasta sig in i språket som en säck potatis i en brunn. De ska träffa ord och texter precis överallt, som myggor på en sommarbuffé. Inte bara vid bänken, utan i slöjden, på gymnastiken, ja, till och med när de leker kurragömma!
Och det ska vara elevaktivt, absolut! Inga statyer som bara glor i taket. Ungarna ska snacka så spottet flyger, som om de hade en tävling i att fylla luften med meningar. Min gamla moster sa alltid, snackar man inte, lär man sig inte, och hon hade en poäng, den gamla räven.
Det ska vara meningsfullt också, inte bara dravel. Att snacka om hur många tår en bläckfisk har kan vara språkutvecklande om man gör det rätt, men att skriva ett inköpslista för fredagsmyset? Det är fan klockrent. Det har ett syfte, kapish? Man lär sig inte laga mat av att bara läsa recept, man måste ju faktiskt hacka löken.
Ytterligare skit att tänka på, om du nu orkar:
- Språket är nyckeln, till allt! Utan språk är du som en blind höna på en rullskridskobana.
- Variera sig som en kameleont på syra. Lyssna, läsa, skriva, prata – allt i en enda salig röra.
- Bygg på det de redan kan, dummer! Ingen gillar att börja från noll, det är som att städa toaletten igen när man precis var klar.
- Tänk kognitivt, som ett jävla geni. Hur tänker de när de tänker? Ja, det är viktigt att fatta.
- Lek! Om det inte är kul som att få en oväntad femma på gatan, då är det fel.
Vad kan en person med språkstörning ha svårigheter med?
Att hitta rätt jävla ord är som att leta efter en specifik strumpa i en tvättmaskin som snurrar. Hjärnans interna Google-sök har helt enkelt lagt ner. Man vet precis vad man vill säga, men orden har tagit semester på obestämd tid. Kvar finns bara ett ljud som liknar en modem som försöker koppla upp sig 1996.
Meningar blir ett hopplock av halvfärdiga tankar. Det är som att bygga en IKEA-möbel utan instruktioner och med skruvar från en annan möbel. Resultatet blir sällan en stabil bokhylla, mer en abstrakt träskulptur. Jag skulle en gång beställa korv med bröd och det kom ut: ge mig den avlånga köttsaken i ett fluffigt fodral.
Att förstå vad andra säger kan vara som att lyssna på en kassettbandspelare som käkat bandet. Man hör ljuden, men de bildar ingen begriplig sörja. Allt blir ett brus, som om alla pratar med en het potatis i käften samtidigt som de headbangar till dödsmetall.
- Pragmatisk språkstörning: De sociala koderna är skrivna på klingonska. Man fattar inte ironi, turordning i samtal eller varför man inte ska fråga chefen om hens hemorrojder på kafferasten. Det sociala samspelet blir ett minfält.
- Dyslexi & Dyskalkyli: Ofta kommer språkstörningen med sina jobbiga kusiner. Bokstäver och siffror dansar en kaotisk macarena på pappret. Min granne Berra kan inte läsa en inköpslista utan att det slutar med att han köper tre kilo senap istället för mjölk.
- Exekutiva funktioner: Planering och organisering? Glöm det. Att följa ett enkelt recept blir ett avsnitt av "Sveriges mästerkock" fast med mer eld, svordomar och ett slutresultat som inte ens hunden vill äta.
- Vad är definitionen på en bra mamma?
- Var gäller det gröna kortet?
- Vad ska man göra när ens barn slåss?
- Kan man folkbokföra sig på ett vandrarhem?
- Måste man deklarera smycken?
- Får bussförare ha hörlurar?
- Hur långt i förväg kan man boka Snälltåget?
- Kan man dra av moms på bil?
- Vad ska man äta på en dag för att vara frisk?
- Hur många kalorier ska man äta om dagen för att gå ner i vikt?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.