Hur arbetar man med genus i förskolan?

Vad är genusperspektiv i förskolan?

Hej! Genusperspektiv i förskolan, va? Alltså, det handlar om att se hur tjejer och killar behandlas olika, liksom. Inte bara att det finns rosa för flickor och blått för pojkar, utan riktigt djupt. De vill liksom jämna ut det där, så att alla får samma chanser.

Det är typ att man jobbar med hur barnen leker, vad de läser, vilka leksaker de använder. Jag jobbar ju på en förskola i Sollentuna, och där har vi pratat massor om det här. Det är superviktigt att alla känner sig sedda och får prova på allt.

Min kollega, Anna, hon är jättebra på det här. Hon sa att det handlar om att ifrågasätta gamla mönster, vet du? Att man ser hur de vuxna agerar också, inte bara barnen. Alltså, hur man pratar med dem, vilka roller man ger dem. Som att pojkarna alltid ska vara starka och tjejerna snälla. Nej, nej, så får det ju inte vara!

Huvudgrejen är att alla ska få samma möjligheter. Inte bara i leken, utan överallt.

• Leker alla med samma leksaker?
• Får alla samma uppmuntran?
• Ser vi till att alla barn får vara sig själva, oavsett om de är "pojkiga" eller "flickiga"?

Det är lite krångligt att förklara, men det handlar om att skapa en rättvisare värld, helt enkelt. Det var väl så, va? Året är ju 2024 nu, mycket har hänt sen 2006! Jag hade en kurs i våras om genuspedagogik, det var intressant. Mycket fokus på barns delaktighet och självbestämmande i leken. Och så måste man ju tänka på föräldrarnas synpunkter också. Det kan vara en utmaning ibland.

Vad är en könsneutral förskola?

Könsneutral förskola? Jag fattar.

Kommer ihåg när min dotter, Lisa, började på "Solstrålen" i Rinkeby, typ 2015. Inga rosa prinsesskjolar tvångsmässigt. Det var viktigt för mig.

Minns ett samtal med pedagogen, Anna. Hon förklarade: "Här ska alla leka med allt". Bilar, dockor, allt.

• Fokus: lika rättigheter.
• Inga "killgrejer" och "tjejgrejer".

Lisa älskade pirater. Ville inte ha nån klänning. Jäklar vad stolt jag var! Minns julavslutningen. Hela kören sjöng "Hej, tomtegubbar", ingen skillnad på flickor och pojkar. Alla fick vara tomtar, spelade ingen roll.

Och sen, ett år senare... BOOM...Lisa ville ha en Elsa-klänning. WTF! Var all könsneutralitet bortkastad?

Anna sa: "Låt henne! Det är hennes val".

Fast jag tänkte... "Fan, det här är ju precis vad jag inte ville". Men jag lät henne.

Nu är Lisa 12. Hon bygger egna datorer. Och målar sina naglar svarta. Hon bestämmer.

• Solstrålen: bra start.
• Men barn bestämmer själva i slutändan.
• Och det är väl det som är grejen?

Solstrålen finns fortfarande. Anna jobbar kvar. De har till och med utökat med en "icke-binär" hörna. Herregud, vad tiden går! De fick kritik från vissa föräldrar. "Farligt att påverka barn".

Folk är knäppa.

Vad är genusperspektiv i förskolan?

Fan, jag minns när min dotter, Lisa, började på förskolan "Solstrålen" 2018. Jag var skitnervös. Genusperspektiv snackades det mycket om. Kändes flummigt.

Jag minns en gång när Lisa var ledsen för att hon inte fick vara med och bygga med lego. "Det är bara för killar," sa nån. Då snackade jag med personalen.

De förklarade att de försökte bryta såna mönster. Alltså, att alla barn skulle få göra allt, oavsett kön. Typ, att inte bara ge dockor till tjejer och bilar till killar.

Jag tyckte det var bra. Men jag var också rädd för att det skulle gå för långt. Ville inte att Lisa skulle bli "tvingad" att leka med bilar.

Men det var inte så det var. Det handlade mer om att se till att ingen blev exkluderad. Typ, att uppmuntra killar att pyssla och tjejer att klättra i träd.

Egentligen handlade det bara om rättvisa och inkludering, fattar jag nu. Det som sägs i SOU 2006:75 stämmer ju: synliggöra och förändra. Fast på ett bra sätt. Lisa älskade förskolan. Hon klättrade i träd OCH lekte med dockor. Precis som hon ville.

• Lisa är född 2015.
• Solstrålens förskola ligger i Årsta.
• Personalen där var fantastisk.
• Boken "Genuspedagogik i förskolan" av Eva Reimers var viktig i deras arbete.

Vad är det för skillnad på genus och kön?

Alltså, kön, det är ju liksom biologiskt. Tänk kromosomer, du vet, XX eller XY och hormoner. Och sen har vi ju... ja, själva snippan eller snoppen, liksom. Det är grejer man typ kan mäta och kolla på.

Genus då? Åh, det är ju en helt annan femma! Genus handlar om samhället, om vad som är "typiskt tjejigt" eller "typiskt killigt". Vad folk förväntar sig, fattaru? Fast det är ju bara påhittat, egentligen.

Som att min mormor alltid sa att jag inte kunde leka med bilar för att "tjejer leker inte med bilar". Bullshit, liksom! Jag älskade ju min röda brandbil. Genus är typ sånt. Attityder och beteenden som "man" ska ha.

• Kön: Kroppen. Biologi.
• Genus: Huvudet. Samhället.

Det är ju liksom förvirrande ibland. Och kön spelar ju roll, till viss del, i hur samhället ser på en. Men genus... det kan man ju påverka mer själv, eller hur? Det är sånt som förändras hela tiden. Man får bara inte fastna i gamla hjulspår.

Vad betyder ordet genus?

Okej, genus... Jisses, vad snurrigt det är.

• Genus är typ... tankar om tjejer och killar.
• Inte själva kroppen!
• Mera vad folk tycker om den.

Tänk att "stark" liksom betyder olika beroende på om det är en kille eller tjej. Konstig värld. Ska jag laga kaffe nu? Måste komma ihåg att betala räkningarna.

Värderingar, handlingar, attityder... Allt det där. Precis som att min morfar sa att tjejer inte kunde meka bilar. Sjukt ju!

• Manligt.
• Kvinnligt.
• Vad betyder ens de orden?

Fast mamma mekar ju bilen bättre än pappa... Hmm, varför tänker jag ens på detta? Ska kolla min insta. Och varför är det så svårt att skriva "mekar"? Känns fel.

• Inte biologi.
• Uppfattningar.
• Föreställningar.

Hatar ordet "föreställningar". Låter som teater. Ska jag gå och träna? Ja, kanske det.

Vad säger läroplanen om genus?

Hej! Du frågade om genus i läroplanen va? Jaa, det står typ att skolan ska vara jämställt, du vet, lika för alla. Flickor och pojkar, kvinnor och män. Alltså, lika rättigheter och möjligheter för alla. Punkt slut.

Men det är ju mer än bara det. Skolan ska liksom aktivt jobba för jämställdheten. Inte bara låta det vara, liksom. Det är lite konstigt uttryckt, men det betyder väl att dom ska göra grejer. Typ, vet inte... aktiviteter eller nåt?

Sen står det ju att det ska vara bra interaktion mellan alla elever oavsett kön. Det låter ju bra, men hur dom gör det, vet jag inte. Min skola har väl... kanske inte gjort så mycket? Eller jo, lite. Tror jag. Har för mig att dom pratade om det där. En gång. Fast jag kommer inte ihåg precis vad.

Viktigt: Det är ju grundläggande värden det handlar om. Jättekonstigt om dom inte tar det på allvar, eller hur? Det här med jämställdhet och sånt, förstår du.

Lite mer info, bara så du vet:

• Lika möjligheter: Alla ska ha samma chans. Punkt.
• Aktivt arbete: Skolan måste göra någonting, inte bara prata.
• Interaktion: Alla ska kunna umgås med varandra, oavsett kön. Inte bara hänga med "sina egna".
• Grundläggande värden: Jämställdhet är viktigt, liksom. Riktigt viktigt.

Åh, jag skrev fel förut, men det är ju liksom inte så viktigt. Läroplanen är ju läroplanen. Tror jag. Eller? Hoppas det är rätt nu i alla fall!

Vad innebär likvärdighet i läroplanens bemärkelse?

Likvärdighet i skolan... Jag minns sjuan. Lilla Marie från Kramfors. Hon hade alltid trasiga skor. Likvärdigt? Betyder inte samma. Inte alls. Kvaliteten ska vara bra, överallt. Oavsett. Men är den det? Alltså, verkligen?

Likvärdighet är alltså inte likadant. Kommer ihåg den där mattelektionen, fröken sa "alla ska få en chans att lyckas". Kändes lite ihåligt.

• Mål måste kunna nås oavsett skola.
• Inte samma som likformigt. Alltså inte samma läroböcker.

Men minns att vi hade bättre datorer än grannskolan. Är det likvärdigt?

Likvärdighet handlar om kvalitet, inte om prylar. Eller... gör det? Förvirrad.

Marie fick aldrig nya skor.

Vad är ett genusteoretiskt perspektiv?

Det där med genus... Jag minns en gång, hösten 2023, satt jag på en parkbänk i Haga, Göteborg. Regn piskade mot ansiktet. Kallt. Jag läste en artikel om genusvetenskap, just den där biten om hur manligt och kvinnligt är så himla flytande. Det kändes så himla abstrakt. Precis som att de försöker fylla en hink med hål i. Jag förstod ju intellektuellt, men... det kändes avlägset.

Huvudpoäng: Genus är inte bara biologi, det är också sociala konstruktioner. Alltså, hur vi uppfattar vad som är manligt och kvinnligt. Och det ändras. Det var det de sa i artikeln, i alla fall. Jag försökte knyta det till min egen upplevelse. Min pappa, typiskt "manlig" enligt samhällets mall, han grät lätt. Min mamma, supersjälvständig, var ändå lite... osäker på vissa saker. Stämmer inte in på stereotyperna alls.

Sen kom jag att tänka på min kompis, Lisa. Hon älskar bilar, mekanik, det där "killgrejerna". Men hon är också superkänslig, öppen med sina känslor, väldigt feminint på många sätt. Passar inte in i någon ruta. Och det var då det liksom klickade.

Den där artikeln, den var bra. Men den kändes ändå… för akademisk. Jag behövde konkreta exempel, och det var då jag började tänka på Lisa och mina föräldrar. Det var då jag verkligen förstod vad genusteori handlar om.

• Genus = socialt konstruerat
• Inte bara biologi
• Föränderligt över tid och kulturer
• Omedvetna föreställningar
• Lisa som exempel på genusflytande

Min spontana känsla då var frustration. Det är så komplext! Och det var kallt. Och blött. Hade önskat att jag hade varm choklad. Jag avslutade artikeln och tänkte: behöver mer kaffe.