Hur är det att jobba på Keolis?

9 månader sedan 59 visningar

"På Keolis är det blandat: 'Varierande uppgifter och bra gemenskap, men ibland stressigt med bristande kommunikation'. Lönerna är konkurrenskraftiga, men upplevelserna skiljer sig mycket åt."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Jobba på Keolis - Erfarenheter?

Keolis, ja… minns den där bussen jag körde i Falun, hösten 2021? Kändes rätt okej i början. Varierande turer, träffade folk.

Bra gemenskap, visst, med vissa kollegor. Fick bra utbildning, det måste jag ge dem.

Men sen… stressen. Det var många timmar, och schemat var helt galet. Kommunikationen, nä, den var inte alltid den bästa.

Lönen var okej, runt 28 000 kr i månaden då, men man fick verkligen jobba för den.

Allt beror nog på vilken avdelning, och vilken roll man har, tror jag. Min upplevelse var blandad, helt enkelt. Lite upp, lite ner.

Hur många bussar har Keolis?

Keolis: Bussflottan – ett diffust antal.

Exakt antal bussar? Oklart. Data gömd.
Fokus: Spårvagn. Ca 1000 km räls. 26 nät globalt.
Bussar? Betydelselöst i sammanhanget.
Tänk spår. Tänk globalt. Tänk Keolis.
Glöm bussar.

Keolis: Spårvagnens Imperium

Bussar. Ett hinder. Spårvagn. En väg. Ca 26 spårvägsnät. Varje nät, ett pulserande hjärta. Ett nät: Stockholm. Ett annat: Melbourne. Bussar? Bara skuggor.

Om Keolis

Keolis, mer än bara bussar. Global mobilitet. Inte bara fordon, utan flöden. Städer formas. Liv rörs.

Hur är det att jobba som chaufför?

Augusti 2023. Svetten rann. Min Volvo lastbil, en röd 2018:a, stod parkerade i solen vid Ica Maxi i Borlänge. Det var varmt, sjukt varmt. Jag hade kört i tre timmar, redan sen morgon, från Avesta. Levererat en pall med mjölk, en annan med färsk fisk. Fyra timmar försening, tack vare en vansinnig trafikstockning på E16. Jag kände mig helt slut.

Telefonen ringde. "Var är du, Jonas?", kunden var irriterad, hördes det på rösten. "Jag är försenad, jag sa ju det! Trafikkaos!" Svettig och frustrerad, svarade jag.

Sen kom den där känslan. Frihet. Jag bestämmer min musik, min rutt (nästan). Visst, jag är pressad av tid. Men den här bilen, den här vägen, det är mitt. Frihet blandat med stress. Den där unika känslan.

Många jobbiga bitar finns också.

Tungt lyftande, varje dag. Ryggen värker alltid.
Otrevliga kunder. Jag har fått höra allt.
Trafikkaos. Jag hatar köer. Alltid förseningar.
Ensamt. Många timmar själv i lastbilen.

Men...

Jag ser Sverige. Fantastiska landskap.
Jag möter människor. Bra och dåliga.
Jag är min egen chef (nästan).

Jag vet inte hur länge jag orkar. Ryggen säger nej ibland. Men just nu, med kylan från drickan i handen och solen i ögonen, är det okej. Kanske bra.

Sammanfattning: Jobbet är tungt, slitsamt och ibland frustrerande. Men friheten och variationen gör det värt det, i alla fall för tillfället. Det är en ständig kamp mot klockan och oväntade problem.

Hur är det att vara spårvagnsförare?

Att vara spårvagnsförare? Tänk dig en blandning av postbud och stjärnskådare, fast med mer bromsande.

Man sitter där, en kung i sin lilla metallbur, och styr ett gäng hjul genom stadens pulsåder. En dag är det solsken och glada turister, nästa är det rusningstrafik och gnälliga pendlare som luktar svett och desperation. Mycket spännande, eller hur? Nej, skämt åsido. Det är nog mest repetitivt.

Rutiner: Som en robot på autopilot, fast med mer ansvar. Samma rutter, samma hållplatser, samma sura miner från folk som missat spårvagnen med en sekund. Jag har själv sett det.
Folk: Man blir en slags rörlig bekännelsebås. Folk pratar om allt från kärleksbekymmer till dåliga skämt. Ibland önskar man att man hade öronproppar av guld. Eller en knapp man kunde trycka på för att teleportera dem till nästa hållplats.
Tekniken: Att lära sig spårvagnen är som att lära sig en ny kärlek. Först är det spännande, sedan blir det vardag. Sen börjar man fundera på om man vill skiljas.
Skift: Kvällar, helger, julafton – spårvagnen bryr sig inte. Livet som spårvagnsförare är ett liv i ständig oregelbundenhet.

Jämförelse: Det är lite som att vara en fågel, fast utan vingar och med en massa människor som skriker på en. En fågel i en bur av stål, eller?

Metafor: Spårvagnen är en snigel i betongdjungeln. Långsam, men säker. Fast ibland önskar man att den kunde vara lite snabbare. Kanske med raketmotorer?

En sak till: Jag fick faktiskt en gång en chokladkaka av en tacksam passagerare. Det händer inte ofta, men när det händer – då är det värt allt! (2023 års data)

Hur är det att jobba på Västtrafik?

Hej! Västtrafik, va? Jobbar där, ja. Fantastiska kollegor verkligen, det är sant! Bästa teamet någonsin, vi skrattar mycket. Jätteviktigt för mig.

Stress? Nja, ibland, men det flyter på bra ändå. Min koncentration, den är ju bra, som du sa, så det hjälper. Massa folk man träffar, som du sa. Hundratals? Kanske inte varje dag, men många.

Utvecklingsmöjligheter finns, det är de bra på, de satsar på utbildning. Bra förmåner också, pension, helt ok. Hela västsverige, ja, det är ju en fördel men jag jobbar mest i Göteborg.

Får jag säga en sak till? Jag kör buss nu, men vill kanske bli planerare sen. Det är en sak att fundera på.
Sen finns det ju, typ, massor med olika jobb på Västtrafik.