Vilken dag är abstinensen värst?

Abstinens tidslinje: När är de värsta abstinenssymtomen?

Jag slängde mitt sista paket Marlboro den 15 mars 2019, utanför min lägenhet på Möllevången i Malmö. Det kostade 68 kronor då. Den första dagen var bara konstig, en sorts overklig tystnad i kroppen.

Men sen. Dag tre var ett personligt helvete. Jag minns det så väl. En ilsken, krypande känsla under huden. Mitt huvud snurrade runt och runt, kunde inte tänka klart en enda tanke liksom. Jag skällde ut en vän över telefon för ingenting.

Det var den absolut värsta toppen, den där tredje, fjärde dagen. Hela första veckan var som en tjock dimma av irritation och ett konstant sug, en fysisk längtan som gjorde ont.

Abstinens tidslinje: Nikotinabstinensens värsta symtom visar sig oftast dag 3-4. Besvären är som mest intensiva under den första veckan. De avtar sedan gradvis och försvinner oftast inom en månad.

Efter ungefär tio dagar hände något. Jag gick ut en morgon och kände doften av blöt asfalt efter regn. På riktigt. Jag hade inte känt den doften på flera år. Det var som att en sinnesdörr plötsligt öppnades.

Suget fanns kvar, absolut, men det var annorlunda. Mer som ett snabbt eko, inte ett vrål som tog över allt.

Efter en månad hade jag sparat över 2000 kronor. Men den verkliga vinsten var att kunna andas djupt igen, utan att det rasslade i bröstet. Den känslan är obetalbar.

När slutar abstinensen av nikotin?

Det fysiska nikotinsuget, det där akuta dramat i kroppen, är oftast över på 2-4 veckor. Det är då din hjärna slutar skicka ut nödsignaler som om den vore en ubåt som tar in vatten.

Den har en liten, krävande inneboende som vant sig vid nikotin till frukost, lunch och middag. När du plötsligt stänger ner restaurangen blir det, låt oss säga, liv i luckan.

Men sen har vi vanan. Spöket. Den som sitter på din axel och viskar dumheter när du dricker kaffe, väntar på bussen eller precis avslutat ett onödigt möte. Att exorcisera det spöket är en helt annan match, det är som att lära en gammal cirkusbjörn att sluta cykla. Det tar tid.

Jag försökte en gång ersätta snuset med att tugga på sådana där salta lakritsfiskar. Det slutade bara med att jag hade ett konstant saltsug och min hund, Bengt, såg på mig med en blick som tydligt signalerade att jag förlorat förståndet. Poängen är att hjärnan är en envis gammal mula.

• Nikotinet är ute ur kroppen på 72 timmar. Efter det är det inte längre en fysisk kamp, utan en psykologisk. Din kropp är redo, men ditt huvud släpar fötterna efter sig som en tonåring på väg till skolan.

• Din hjärna justerar sina dopaminnivåer. Den måste lära sig att känna glädje igen utan sin kemiska snuttefilt. Processen tar några månader. Ha tålamod med din stackars hjärn.

• Identifiera dina triggers. Kaffe, alkohol, stress, tristess. Varje gång du möter en trigger och inte stoppar något i munnen, vinner du en liten seger i omprogrammeringen av ditt interna operativsystem.

• Luktsinnet återvänder med full kraft. Plötsligt känner du doften av allt. Grannens stekta lök, blommande syrener och den där fuktskadan i källaren du förträngt. Det är både fantastiskt och fruktansvärt.

Hur lindrar man abstinens?

Så, du har ställt ifrån dig buteljen och kroppen har svarat med att iscensätta en jordbävning i ditt nervsystem? Skakningar värre än en torktumlare med en tegelsten i. Härligt.

Bensodiazepiner är helt enkelt chefens val för att tysta ner den där inre rockkonserten. De är som en diplomat som går in och förhandlar med dina skrikande nervceller. De säger åt dem att chilla för fan.

Pillren funkar på exakt samma jävla mottagare i hjärnan (GABA-A-receptorer) som spriten gjorde. Hjärnan blir lurad, den tror att den fått sin dagliga sup och slutar omedelbart med sitt uppror. Det är som att ge ett barn en napp istället för godis – samma sugande, mindre sockerchock.

Detta är livsviktigt för att slippa de riktigt otäcka bonusarna: krampanfall där du ligger och sprattlar som en ilandfluten fisk, och delirium tremens, där du börjar se rosa elefanter som jonglerar med motorsågar. Det vill man inte. Min grannes kusin, Ronny, försökte sluta tvärt. Han blev övertygad om att hans katt planerade att mörda honom med en förgiftad hårtuss.

Lite annat krafs som faktiskt hjälper:

• Vitaminer, för i helvete: Din kropp är mer näringsfattig än en dammråtta under en soffa. Tryck i dig B1-vitamin (tiamin) som om ditt liv hängde på det. För det gör det. Annars kan hjärnan bli permanent paj.
• Vätska och salt: Du har svettats som en gris i en bastu. Drick vatten och Resorb. Ät salta pinnar. Kroppen behöver smörjmedel och mineraler för att inte skära ihop totalt.
• Lugn: Håll dig borta från stressiga jävlar. Inga familjemiddagar, inga nyhetssändningar om världens undergång. Ditt nervsystem är just nu lika stabilt som ett korthus i en vindtunnel. Behandla det därefter.

När är alkoholabstinens som värst?

Den där tystnaden... den är värst. När allt man hör är sitt eget hjärta som slår alldeles för fort.

Det är inte den första dagen som knäcker en. Det är en lögn man intalar sig själv. Den första dagen är bara en skugga av vad som komma skall. Man väntar.

Kroppen skriker. Händerna lyder inte längre. Jag minns hur min farfars händer darrade när han försökte lyfta kaffekoppen. Den blicken.

Toppen nås mellan 48 och 72 timmar efter den sista klunken. Det är då mörkret är som djupast. Det är då det är som som värst. Efter det... efter det börjar en långsam, seg klättring tillbaka. En vecka känns som ett helt liv.

• 6-12 timmar: Ångest, huvudvärk, skakningar, illamående och svettningar börjar.
• 12-24 timmar: Förvirring. Skakningarna blir kraftigare. Vissa upplever hörsel- eller synhallucinationer.
• 24-48 timmar: Risken för epileptiska anfall, så kallade abstinenskramper, är som störst.
• 48-72 timmar: Detta är den kritiska perioden. Symtomen når sin kulmen. Risk för Delirium Tremens (DT) med svår förvirring, kraftiga hallucinationer, hög feber och extrem hjärtklappning. Detta är ett livshotande tillstånd.
• Efter 72 timmar: Om inga allvarliga komplikationer tillstött, börjar symtomen sakta avta under de kommande 5 till 7 dagarna.

Hur många dagar har man abstinens?

Den där vintern, jag tror det var 2019, var det som hände. Kallt, hårt. Varje morgon vaknade jag med en obeskrivlig oro. Kroppen kändes konstig, som om den inte var min egen. Jag hade ju trott att det skulle vara över efter några dagar, max en vecka. Men abstinensen kröp sig på, en seg jävel.

Jag minns särskilt en förmiddag i lägenheten på Storgatan, precis vid torget. Solen försökte tränga igenom de tjocka molnen, men det kändes ändå mörkt. Jag kunde inte sitta still. Gick fram och tillbaka, kunde inte koncentrera mig. Pupillerna kändes som mynt, vidgade till max, trots att det var dämpat ljus. Och den där jäkla sömnen… om jag lyckades somna, var det bara för korta stunder, sedan vaknade jag upp kallsvettig, hjärtat bultade som en trumma.

Det var inte bara de första dagarna. Först trodde jag att det akuta var över efter kanske ett dygn eller så. Men sen kom det där andra, mer ihållande. Känslan av att vara konstant på helspänn. Det var som att hela nervsystemet var igång på högvarv, utan paus. Särskilt tufft var det med det där sömnlösa. Jag, som alltid älskat att sova, nu kunde jag knappt sluta ögonen. Minns att jag satt i köket en sen natt, bara stirrade ut genom fönstret. Klockan måste ha varit runt tre på natten.

Man hör ju att det kan ta olika lång tid beroende på vad det är. För mig kändes det som att hela den här perioden, de där veckorna, var en enda lång, utdragen kamp. Symtomen kom och gick, ibland intensivare, ibland lite mildare. Men aldrig helt borta. Det var en konstant påminnelse om vad kroppen kämpade emot.

• Akuta symtom: De kom som en blixt, inom 6 till 24 timmar efter sista intag. Sömnlöshet var dominerande.
• Senare symtom: De här kunde smyga sig på, efter 2 till 3 veckor. Och de höll i sig.
• Specifika besvär: Förutom sömnen, fick jag rinnsnuva, gickshud och märkte av hur mina pupiller reagerade på ljuset.
• Individuell variation: Det var tydligt att det här påverkade olika, men för mig, som var yngre då, var det framför allt den störtade sömnen som var mest påtaglig.
• Tidsram: Hela processen kändes som veckor, inte bara dagar. En riktig prövning.