Vart ska man shoppa i Göteborg?

Vad räknas som centrala Göteborg?

Centrala Göteborg? Pfft, som att definiera "kärlek" – subjektivt som fan! Men okej, låt oss leka.

Inom Vallgraven är ju som att sitta i en överkryddad gryta, sjukt tjockt med folk. Mycket turister, överprissatta lattes och folk som pratar högt om sina semesterbilder. Lite som en myllrande myrstack, fast med dyrare kläder.

• Guldheden? Finns ju där, typ. Lite som en bortglömd släkting man hälsar på vid jul.
• Heden? Ja, den vet väl alla var den är. Som en park, fast grönare.
• Johanneberg? Universitetet, vetja. En enda stor tentamen, fast med grönska istället för stressade studenter. (Nästan iaf).
• Krokslätt? Lite längre ut, som en avlägsen kusin med en massa konstiga intressen.
• Landala? Okej, centralt-ish. Som en okänd låt på radion man börjar gilla efter en stund.
• Stampen? Nära Liseberg, alltså super centralt, om du gillar karuseller som spyr ut folk med kräkreflexer. Haha.
• Vasastaden? Fint, dyrt, fint. Som en välpolerad bil, fast tråkigare.
• Lorensberg? Elegant, som min faster Agda på en fin middag. (Hon har världens bästa köttbullar, btw).

Men seriöst, Centrum, Majorna och Linné är ju OBVIGT centrala! Hisingen? Hisingen är en egen planet. En jättestor planet med bilköer och sjukt mycket pizza.

Min kollega Jonas bor i Angeredsdalen, han skrattar åt er "centrala" Göteborg. Han säger det är en by. (Men han är lite bitter, hans bil blev stulen förra veckan.)

I slutändan: Det beror på vem du frågar och hur mycket sprit de druckit.

Vad ingår i södra Göteborg?

Södra Göteborg? Ah, en geografisk gåta värdig Sherlock Holmes – fast utan den där irriterande Watson som hela tiden ställer dumma frågor. Stadsområde Sydväst är ju bara början, som en förrätt av ostar innan huvudrätten.

• Stora Högsbo: Mycket högskola, lite höga klackar. En blandning, liksom livet självt. Eller en dåligt mixad smoothie.

• Askim-Hovås: Riktigt fint, nästan lite för perfekt. Som en perfekt instagram-bild – vackert, men lite… sterilt?

• Billdal: Lite som den där kompisen som alltid dyker upp på festen, men ingen riktigt vet varför. Men trevlig, ändå.

• Södra Skärgården: Havet, sjöfågel, och förmodligen någon som försöker sälja dig en segelbåt. Klassiskt. Precis som min mormors recept på sill.

• Bratthammar-Näset-Önnered: Låter som en magisk trollformel. Eller en komplicerad beställning på Espresso House.

• Centrala Tynnered: Kärnan. Hjärtat. Eller kanske bara… centrum? Okej, jag erkänner, jag är inte en geograf.

• Frölunda Torg-Tofta: Shopping och… mer shopping. Som en mardröm för min plånbok. Men kul ändå. Aja, lite shopping skadar inte.

• Älvsborg: En ö, lite mystisk, lite isolerad. Precis som jag på en måndag morgon.

Viktigt att minnas: Denna beskrivning är subjektiv och baserad på min egen, något skeva, syn på världen. Och min mormors sillrecept är hemligt. Jag har en katt som heter Mimmi. Hon tycker inte om sill. Slumpen är en märklig varelse.

Vilka öar ingår i Göteborgs norra skärgård?

Jag minns sommaren 2018. Satt på Hönö Klåva, väntade på färjan. Ångesten växte. Varför tackade jag ja till den här vandringen?

Fotö, Hönö, Öckerö och Hälsö. Det var namnen som ekade i mitt huvud. Öarna. En del av Kuststigen sa de.

Solkrämen klibbade. Insåg att jag glömt kartan. Typiskt. Nu blir det navigering med mobilen. Hoppas på täckning.

Hälsö var jobbigast. Brant klippa. Trodde seriöst jag skulle ramla. Varför gör man det här frivilligt?

Öckerö var...tråkig. Asfalterad väg. Långtråkigt. Men glasskiosken räddade dagen. Choklad.

Fotö kändes mest genuin. Fiskehamn. Luktade tång och salt. Folk satt och fiskade. Fridfullt. Nästan.

Hönö Klåva igen. Pust. Klarade det. Färjan kom. Hemma. Aldrig mer. Eller? Kanske nästa år. Kuststigen alltså, den är längre än man tror. 42 etapper! Göteborg till Oslo. Galet.

• Bästa minnet: Chokladglassen på Öckerö.
• Värsta minnet: Klippan på Hälsö.
• När? Juli 2018.
• Varför? Dumdristighet.
• Skulle jag göra om det? Hmm...Tveksamt.