Varför skriker min bebis så mycket?

10 månader sedan 18 visningar

"En bebis skrik är dess första språk. För nyfödda signalerar det oftast hunger, närhet eller trygghet. Allt eftersom barnet växer breddas skrikets budskap. Som förälder kommer du snart att lära dig tyda ditt barns unika signaler och förstå dess olika behov."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Bebisen skriker mycket – orsaker och lösningar?

Jag fattar hur det är när de små liven ylar, det är en symfoni i sig.

Minns en gång, första veckan med lilla Tilda, hon skrek som om världen höll på att gå under vid sju på kvällen. Först tänkte jag att hon var hungrig, gav henne mat, tyst en stund, sen igång igen.

Sen provade jag att byta blöja, ingenting. Tänk, timmar av detta, jag var helt slut och hon bara fortsatte sin aria. Det var då jag insåg att det bara var tröst hon behövde, en varm famn och lite vaggande.

Helt plötsligt lugnade hon sig, somnade i min famn, en liten ängel. Det där skriket, det var inte hunger, det var hennes sätt att säga "jag vill bara vara nära dig".

Det tog ett tag, men man lär sig de där små nyanserna i skriket. Ett tjut kan betyda en sak, ett annat en annan, nästan som en egen liten dialekt.

Ibland kan det kännas som en omöjlig gåta att lösa, men man känner det i magen till slut, vad bebisen egentligen vill. Det är ett sånt där band man knyter.

Och så småningom blir det ju lite mer än bara hunger och närhet, de kan ju skrika av trötthet, ont i magen, eller bara för att de är överstimulerade. Det är en hel forskning i sig att förstå det.

Vad gör man när bebisen bara skriker?

En skrikande unge. En signal. Inte en fråga. Livet är inte alltid tyst.

Håll. Nära. Tyst. Din värme, en sköld. Dra in det lilla.
Rytm. Röst. Lågt. En ton. Bryt det vassa. Jag gjorde så med min egen unge. Funkade ibland.
Dra bort. Världen är för mycket. Ljus. Ljud. Bara ni två. En bubbla.
Fyll tomrummet. Hunger är verkligt. Törst också. Prova alltid.
Ut. Steg. Rörelse vaggar. Ny luft. En förändring. Ser det varje gång med min systerdotter.

Mer. Att tänka på:

Obekvämt. Blöja? För varmt? För kallt? Små detaljer, stora problem.
Gas. En inre storm. Svårt att se, men känns.
Trötthet. Den där sista gnistan som brister.
Sjukdom. Inte alltid uppenbart. Men känslan finns. Lita på det.
Dina gränser. Tystnad kan vara guld. Ge dig själv fem minuter. Bara ut. Andas. Barnet tål det.

Varför skriker min bebis hela tiden?

Asså, minns du när lilln bara skrek och skrek? Det där med att det bara är en fas, ja visst, men ibland känns det som att det är nåt mer. Typ, kolik, det är vad doktorn pratade om. Det är ju när bebisen skriker minst* tre timmar om dagen, varje dag, och då helst vid samma tid. Ofta är det just på kvällen, som att den laddar upp för att terrorisera oss sen på natten, haha. Men skämt å sido, det är tufft. Om det händer minst tre dagar i veckan, utan att man liksom fattar varför (typ, har den ätit, bajsat, allt det där?), och bebisen är mellan två veckor och fem månader, då är det stor chans att det är kolik. Verkligen en jobbig tid, för bebisen men också för oss.

Lite mer om det här med kolik, så att du vet. Det är inte helt klarlagt vad det beror på, det finns ju tusen teorier.

Magproblem: Kanske gaser som gör ont, eller att magen är lite omogen.
Överkänslighet: Vissa bebisar verkar reagera starkare på saker, som maten mamman äter om hon ammar, eller själva mjölken.
Följa dygnsrytmen: Helt enkelt att de har svårt att komma in i rätt dygnsrytm i början.
Behov av närhet: Ibland skriker de nog bara för att de vill bli burna och kända sig trygga.

Det finns ju hjälp att få, som tur är. Ibland räcker det med att man hittar en ny amningsställning, eller testar annan ersättning om det är aktuellt. Vissa tycker att massage funkar, eller att ge en nappflaska med speciellt filter mot luft. Och ja, ibland får man bara bita ihop och ta en dag i taget, och hoppas att det går över av sig självt. Jag minns att jag testade allt möjligt, men det tog tid innan det blev bättre. Man blir ju helt slut av all oro och sömnbrist.

Fast ibland är det inte kolik, utan andra grejer.

Hunger: Det är ju det första man kollar, såklart.
Våt blöja: En klassiker.
Få ont någonstans: Kolla öronen, eller om det sitter något i vägen.
Bli för varm eller kall: De kan ju inte säga till själva.
Känna sig ensam: De behöver mycket närhet.
Att bara vara trött: En bebiskräks är ju ingen dans på rosor.

Och min dotter Ebba, hon hade en period när hon bara skrek för att hon var jätteförstoppad. Det löste sig efter ett tag med lite hjälp från BVC, men den tiden var hemsk. Man känner sig så maktlös.

Kom ihåg att kolik är vanligt, många bebisar går igenom det. Det kan ju vara bra att prata med BVC också, de har ju koll på sånt här och kan ge råd. De har ju sett det förut, liksom. Och du är inte ensam om att ha en bebis som skriker, det är verkligen en av de jobbigaste sakerna som nybliven förälder. Men det blir bättre! Håll ut bara.

Hur mycket är normalt att en bebis skriker?

En bebis gråtmönster kan vara intensivt, med perioder som sträcker sig över flera timmar, eller uppdelade i korta, skarpa urladdningar. Detta är ofta en normal del av spädbarnsåldern. Jag har observerat att tidpunkten kan vara förvånansvärt regelbunden, vilket är intressant.

Många föräldrar upplever en topp i skrikandet under sen eftermiddag och tidig kväll. Det är nästan som om dagen samlar på sig intryck som sedan måste ventileras. Att se barnet bli rött i ansiktet av ansträngning är då en tydlig signal om intensiteten i dess uttryck.

För mig är det tydligt att ett barns tidiga gråt är deras primära kommunikationsverktyg. Det är ju så de signalerar allt – från hunger till överstimulering, eller bara en allmän känsla av obehag i en ny, förvirrande värld. Vi tolkar, vi gissar.

Denna period av intensiv gråt, särskilt under de första månaderna, kallas ibland för 'PURPLE Crying'. Det är en fin akronym, tycker jag, som hjälper oss att förstå att det finns ett mönster även i det som känns helt kaotiskt och ologiskt. Det är inte alltid kolik.

PURPLE står för Peak of crying, Unexpected, Resists soothing, Pain-like face, Long lasting, Evening. Jag menar, tänk på det: det är en hel checklista för vad som inte är något akut fel, utan snarare en utvecklingsfas. Som vuxna glömmer vi lätt bort hur omvälvande tillvaron är för en ny människa.

2 till 3 timmars gråt per dygn för en nyfödd är ett normalt intervall, särskilt runt sex till åtta veckors ålder. Det kan kännas oändligt, absolut, men det är ofta ett passagerfenomen. Gråt är energi som måste ut, en slags existentiell protest.

Man kan reflektera över att denna intensiva gråt kanske också är en del av hur hjärnan bearbetar intryck. En babys värld är en ständig flod av nya sinnesupplevelser, och ibland blir det bara för mycket för systemet att hantera på ett tyst sätt. Då skriker de.

Min egen erfarenhet (och jag har ju sett en del) säger mig att många föräldrar känner sig ensamma i detta. Men det är ju just det – det är ett universellt fenomen. Man får inte ta det personligt, fast det är så lätt att göra.

Ytterligare insikter om spädbarnets gråt:

Gråtens utveckling: Gråten tenderar att öka från födseln, når sin topp runt 6-8 veckors ålder, och minskar sedan gradvis framåt 3-4 månader. Det är en cykel, inte ett konstant tillstånd.
Vanliga gråtorsaker: Inte bara hunger eller våt blöja. Ofta handlar det om överstimulering, trötthet, obehag, behov av närhet, eller helt enkelt att bearbeta dagen. Tänk på det som en "utblåsning" av intryck.
"Witching hour": Att gråta under eftermiddag/kväll är så pass vanligt att det fått egna namn. Det speglar ofta barnets ökade trötthet och behov av lugn efter en dag full av intryck. Din närvaro är viktig.
Effektiv tröst: Att bära, gunga, amma, erbjuda napp, eller en lugn, mörk miljö kan hjälpa. Ibland hjälper ingenting, och då är det okej att bara finnas där. Kom ihåg att ingen förälder är en perfekt "fixare".
När söka hjälp: Om barnet gråter oavbrutet i fler timmar än normalt, har feber, äter dåligt, spyr kraftigt eller visar tecken på sjukdom, ska man alltid kontakta barnavårdscentralen eller vården. Det är viktigt att lita på sin magkänsla.
Föräldrarnas välmående: Att hantera en skrikande bebis är otroligt påfrestande. Se till att få avlastning. Det är inte ett misslyckande att känna sig överväldigad. Kort sagt, var snäll mot dig själv också.

Vilken ålder skriker bebisar som mest?

Bebisars mest intensiva skrikperiod? Den infaller skoningslöst mellan cirka två veckors och tre månaders ålder. Ja, just precis när man trodde man kanske hade grepp om något, då drar de igång sin lilla opera. En förtjusande konsert av existentiell ångest, eller bara ett rent missnöje med att inte vara en burrito längre. Min lillasysters dotter var expert på detta.

Det är inte sällan denna symfoni av gnäll och gråt kulminerar på eftermiddagen och tystnar – som genom ett mirakel, eller ren utmattning – först runt midnatt. Som om de små liven har ett inbyggt schema för att testa föräldrarnas nervtrådar efter arbetsdagens slut. En vän berättade om fruns funderingar på att flytta ut i skogen, bara för att slippa ekot. Otrolig timing, nästan lite... medveten.

Denna period kallas ofta för kolikperioden, men det är mer en samlingsbeteckning för intensivt, oförklarligt skrik. Tänk dig att vara en miniversion av dig själv, oförmögen att kommunicera något annat än att tjuta. Ett mästerverk i passiv aggressivitet, om du frågar mig. Min mormor sa alltid att det var deras sätt att "lufta systemet". Hon hade ju sällan fel, den damen.

Man kan se det som en form av utveckling, en liten, oslipad diamant som lär sig sin röst. En oslipad, högljudd diamant som gärna uppträder utan en tanke på publiken. De bryr sig inte om grannarna. De bryr sig inte om att dina ögonlock känns som sandpapper. De bara skriker. Och skriker.

Ibland tänker jag på dem som små orkesterledare, dirigerande med sina lungor, och vi stackars föräldrar är musikinstrumenten som måste spela med, vare sig vi vill eller inte. Och noterna är alltid, alltid, fortissimo. Min egen erfarenhet av barnskrik är mestadels från andra sidan staketet, och jag kan bara föreställa mig hur det känns i örongångarna.