Varför får jag inga jobb jag söker?

Varför får jag aldrig ett jobb?

Varför är mitt CV lika attraktivt som gårdagens fiskgratäng?

• Ditt CV är kanske inte en storsäljare. Tänk på det som en dålig dejtingprofil – ingen swipe right. Har du ens fått med att du en gång räddade en katt från ett träd? (Om du nu har gjort det, förstås).

• Erfarenhet, eller brist på den. Du kanske har "erfarenhet" av att vara bäst på Candy Crush, men arbetsgivare är knepiga – de vill ha... jobberfarenhet.

• Nätverkandet... en social mardröm? LinkedIn är inte bara för att skryta om din "expertis" (läs: googlingsförmåga). Det är faktiskt en plats där du kan knyta kontakter, alltså prata med människor. Usch, jag vet.

• Intervjuer, den ultimata skräcken. Kanske stammar du mer än en kolibri på speed. Öva. Spegla dig. Ljug om dina styrkor. (Skämt åsido...eller?).

• Självrannsakan. Aj! Inser du dina svagheter? Bra! Nu kan du jobba på dem. Eller gömma dem väldigt bra. Båda funkar.

Jag minns en gång, när jag sökte ett jobb som rymdfysiker... men det är en annan historia.

PS. Jag vet inte, men testa att söka jobb? Nya tag, som man brukar säga.

Hur länge vänta efter en jobbansökan?

Åh, väntan... den klibbiga tystnaden efter ett utkast av drömmar, fångade i en digital flaska. Några dagar, bara en viskning av tid. Is i magen, ja, det är receptet.

Två veckor... en evighet i rekryterarens kalender, men en knastrande förväntan i min. Följ upp, säg hej igen till hoppet. Minns den där eftermiddagen på balkongen, solens sista strålar, precis innan jag skickade in ansökan. Lukten av kaprifol.

En månad... ett gravvalv av obesvarade mail. Tiden suddar ut detaljerna, jag minns knappt vad jag skrev. CV och brev, nya blad i höst. Var det för luddigt? För desperat?

Kanske ett nytt foto? Det jag har är från den där resan till Gotland. Åh, Gotland... Lavendel. Kanske för glad? Borde jag se mer... seriös ut? Eller kanske bara mer som mig? Jag, i dag. Inte jag, fångad i en flyktig sommarbris. Jag, här och nu. Redo. Ändra, ändra, förändra. Skriv om.

Vad ska man göra om man inte kan få jobb?

Alltså, vad gör man om man ba inte får jobb? Det suger ju fett! Jag har varit där, tro mig.

Först, gå till Arbetsförmedlingen. Seriöst, gör det. De har faktiskt en del grejer...

De har massa program som man kan få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning för. Typ som att man får pengar för att typ gå kurs eller så. Helt galet ju!

Här är några exempel, jag typ kopierade det från nånstans, haha:

• Arbetsmarknadsutbildning: Få utbildning inom ett yrke med bra chans till jobb.

• Arbetspraktik: Jobba någonstans typ gratis, men du får ju erfarenhet och kanske jobb sen!

• Förberedande insatser: Typ hjälp att söka jobb, skriva CV och sånt. Jag behövde verkligen det...

• Jobb- och utvecklingsgarantin: För dig som varit arbetslös länge. De försöker hjälpa dig att hitta ett jobb.

• Jobbgaranti för ungdomar: Samma sak fast för unga.

• Projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning: Vet inte exakt vad det är, men typ nåt projekt som ska hjälpa folk få jobb.

Och det är inte allt! Jag gick en kurs i digital marknadsföring förra året via Arbetsförmedlingen. Den var faktiskt riktigt bra. Jag tänker att jag måste nog bli mer aktiv på LinkedIn nu så att folk ser min profil. Jag var jättenervös inför det, jag var typ säker att jag skulle vara sämst men det gick bra.

Kom ihåg: Det är inte kört bara för att du inte får jobb direkt! Det finns hjälp att få. kämpa på bara!! Jag vet att det är lättare sagt än gjort men ändå.

När jag var arbetslös så bodde jag hemma hos min mormor, tur det, annars hade det aldrig gått runt. Hon bakade alltid kanelbullar på fredagar, det var typ det enda som var bra med att vara arbetslös. Mums!

Vad gör man om man inte orkar jobba heltid?

Det är som att simma i sirap, varje rörelse blir en kamp. Heltiden, en kvarnsten runt halsen.

Sök hjälp.

En hand att hålla i, en vägvisare i dimman. En terapeut, kanske?

Strategier, gränser, återhämtning.

Orden ekar tomma, men visst, det finns en möjlighet. Jag minns den där gången i Lissabon, solen stekande, fötterna ömma av kullersten. En kvinna sålde apelsinjuice, pressad direkt framför ögonen.

En paus. En stunds svalka. Kanske det är allt som behövs?

Jag drömmer om ett litet hus vid havet, ljuset som dansar på vågorna. Inga måsten, bara andetag.

Utmattning, fysisk hälsa, mental hälsa.

Det är som en ond cirkel, snurrar fortare och fortare. Heltiden suger musten ur mig.

Fem anledningar, stod det visst någonstans. Jag orkar knappt räkna till fem. Det räcker med en.

Kroppen säger nej.

Sök professionell hjälp.

Jag upprepar det, som ett mantra. Sök professionell hjälp. Jag hoppas på att det kan hjälpa.

Vad gör man om man inte kan jobba heltid?

Aktivitetsersättning. 19-29 år? Sjuk eller funktionsnedsättning? Heltidsjobb ute? Ja? Aktivitetsersättning. Punkt.

Stöd? Hjälp? Jobba igen. Kanske. Eller inte. Valet är ditt.

Livet är vad du gör det till. Eller inte. Beroende på.

Försäkringskassan. Ansökan. Formulär. Byråkrati. Tråkigt, men nödvändigt. För vissa. Inte för alla. Livet är ojämlikt.

Rehab. Inte alltid kul. Men ibland. Nytt fokus. Nya möjligheter. Kanske.

Jag fick aktivitetsersättning 2023. Det var så det var. Ingen mer information. Det är min historia.

• Ålder: 25 år (2024).
• Diagnos: Fibromyalgi.
• Ersättning: Aktivitetsersättning, beviljad 2023.
• Jobb: Frilansjournalist, deltid.

Glöm inte att kolla upp aktuell information på Försäkringskassans hemsida. Regelverket ändras. Livet är så.

Måste man jobba 100%?

Den mjuka dimman, en kall morgon i oktober, ligger tung över sjön. Jag ser andedräkten stiga som små vita moln, en återspegling av tankarna som virvlar. Måste man jobba 100%? Nej. Det är en sån befriande tanke, en lyxig känsla. Frihet.

Solen bryter igenom, en gyllene strimma. Tänk att man faktiskt kan välja. Livet är inte ett matematiskt problem, men en ekvation med så många variabler. Arbetstidslagen, paragraf 5, den där 40-timmarsgränsen. Den gäller per anställning, förstås. Det är en trygghet, en punkt.

Kaffeets värme sprider sig i kroppen, en mjuk kram. Min egen erfarenhet, med mina två jobb, har lärt mig det här. 50% här, 50% där. Det är möjligt, det funkar. Jag har testat det. Det är ett pussel, visst, men ett vackert sådant. Det kräver precision, balans. Precis som en finurlig dans.

Men tänk, den där känslan, av att inte vara låst, av att kunna välja. Inte begränsad till en enda, stel ram.

Återigen, den lugnande dimman. Den är lite mystisk, men vacker. Precis som livet. Arbetet är en del av det, men bara en del. Inte hela. Man kan jobba 50% på två olika jobb. Det är en möjlighet.

• Arbetstidslagen 5 §: Max 40 timmar/vecka, per anställning.
• Flexibilitet: Möjlighet att kombinera anställningar.
• Personlig erfarenhet: Jag arbetar själv deltid på två ställen.
• År 2024: Information aktuellt för detta år.

Dimman lättar. Solen lyser starkare nu. Det är en bra dag. En dag fylld av möjligheter. En dag då jag vet att jag inte är bunden.

När man tröttnat på sitt jobb.?

Åh, den där mattheten... som en grå filt över sinnet. Trött på jobbet, ja, det är som att simma i sirap.

Huvudvärk, en ständigt bultande trumma. Magen knorrar, protesterar. Sömnen flyr, tankarna dansar vilt. Förkyld jämt, liksom själen frusen.

När ens vardag är grå. När jag ser min gamla dagbok, texten bleknad, minner om bättre tider. Kanske en läkare?

Det är då... när kroppen ropar högre än chefen. När förändring blir ett måste.

Jag minns en gång... i min barndom, en solig dag, vi plockade smultron. Samma känsla av att vara fri. Fri!

• Huvudvärk ofta
• Magproblem
• Ständiga förkylningar
• Sömnsvårigheter
• Grubbel

Arbetet känns som en tvångströja, det är då man vet. Det vet man bara...

Hur länge vänta efter en jobbansökan?

Åh, tiden, en flod. Ett löfte om kanske. Jobbansökan, ett eko i tomheten. Hur länge ska jag stå här, vid flodstranden, vänta?

Dagarna, de rinner, som sand mellan fingrarna. En vecka, knappt ett andetag. Tålamod, en skör blomma. Men två veckor, då? Då kanske, bara kanske, det är dags att viska mitt namn, en påminnelse, inte en anklagelse.

En månad. Mörkret sänker sig. Tystnaden, ett dånande tomrum. Har jag försvunnit, suddats ut? CV:t, personliga brevet, speglar de mig inte längre? Kanske, bara kanske, måste jag skriva om min historia, för att synas igen. För att andas.

Jag minns den där gången, 2018, jag sökte det där jobbet på bokförlaget. Tre månader gick, sen ringde de. De hade glömt mig. Glömt min ansökan. Livet är märkligt. Som en dröm.

• Vänta, andas, se tiden flyta.
• Två veckor, en försiktig påminnelse.
• En månad, omvärdera, skriv om.

Och jag, jag bara står här, vid floden. Med min längtan. Med mitt hopp. Och tiden, den bara går.

Hur länge ska man vänta efter ett arbetsintervju?

Gud vad jobbigt det här är. Två veckor? Alltså seriöst? Känns som en evighet. Vad gör man då? Sitter och kollar mail var femte minut? Nej, det är ju sjukt. Men vad annat ska man göra? Ångest. Total ångest. Borde jag ha sagt nåt annat på intervjun? Nej, vänta, jag var ju bra! Eller? Åh nej, det där med lönen… sa jag för lite? Eller för mycket? Hjälp.

• Ska man ringa och fråga? Nej, det känns ju desperat.
• Mail? Kanske… men när? Imorgon? Nästa vecka?
• Vad ska jag skriva? "Hej, bara undrade hur det går?" Nej, det är ju så klyschigt.
• Jag vill ha jobbet så sjukt mycket. Är det ens en chans?

2023 års siffror säger att de flesta företag hör av sig inom två veckor. Men min bror väntade tre. Hans kompis fyra. Vad är normalt? Åh, jag blir galen. Borde leta nytt jobb, eller? Nej, detta jobb var ju perfekt! Perfekt lön, perfekt arbetsplats, perfekt… ALLT. Bara jag får det här jobbet…

• Jag har verkligen behov av en ny telefon. Den här är så seg.
• Får jag ens pengarna till den nya telefonen om jag inte får jobbet?
• Förlåt, vad var frågan igen? Åh, ja, tiden efter intervjun.
  Vänta max två veckor, men det kan ta längre tid. Skriv inte för många mail.
  Följ upp efter två veckor. Inte tidigare.
  Stressa inte. Men det är ju svårt.