Vad ska jag göra när jag är uttråkad?

Vad ska man göra om man är uttråkad?

Uttråkad. Ett eko i själen. En tom gunga i parken vid mormors stuga, alldeles intill den mossbelupna stenen där jag en gång ristade in mina initialer.

Lek med ett djur. Min katt, Luna, en skugga av silver. Hennes mjuka päls, en tröst. Eller hunden Leo, alltid redo för bus.

Spela ett instrument. Gitarren dammar i hörnet. Låt fingrarna dansa igen. Minns den gamla valsen pappa lärde mig.

Gå till jobbet. Ja, kanske. Eller inte. Den sterila kontorsmiljön lockar inte. Men pengarna… alltid pengarna.

Beställ kläder online. Ett klick bort. En snabb fix. Men fyller det tomheten? Nej. Inte riktigt.

Titta på Youtube-videor. En distraktion. En flykt. Katastrofala matlagningsförsök, smink tutorials, konstiga konspirationsteorier. Och vips, timmar försvinner.

Gå en promenad. Ut. Andas. Känn vinden mot huden. Hör fåglarna. Se ljuset som silar genom trädens kronor. Kanske runt sjön, där jag och Sara brukade smygröka som tonåringar.

Rita eller färglägg. Skapa något. Låt fantasin flöda. En blomma, ett ansikte, ett abstrakt kaos. Bara för att. En krita. En penna. Ett papper.

Titta på Netflix. En annan värld. En annan historia. Glöm verkligheten. Binge-watch tills ögonen svider. “Stranger Things”, igen?

Ytterligare tankar, en oordnad ström:

• Skriva. Små ord. Stora ord. Ord som dansar på papper.
• Ringa en vän. Bara för att prata. Dela tystnaden.
• Baka. Doften av kanel. Värme i ugnen.
• Läs. En bok. En tidning. En dikt. Något som får tankarna att flyga.
• Dansa. I vardagsrummet. Utan musik. Med musik. Spelar ingen roll. Bara rör dig.
• Lär dig något nytt. Ett språk. En färdighet. En sanning.
• Städa. Rensa ut. Skapa ordning. I rummet. I själen.
• Dröm. Vakna drömmar. Om framtiden. Om det som kunde ha varit. Om det som aldrig kommer att bli.
• Ge sig hän. Till tristessen. Låta den skölja över dig. Kanske finns det något värdefullt i tomheten. Kanske är det där kreativiteten föds. Kanske.

Vad kan man göra med sin pojkvän på kvällen?

Alltså, vad gör man med sin karl på kvällen? Inte låsa in honom i källaren, hoppas jag!

Här är lite mer vettiga förslag, så han inte tröttnar och drar:

• Garva röven av er på stand-up: Alltså, om snubben är rolig själv är det ju bonus, men annars, bra stand-up.
• Bio: Klassiker! Men välj rätt film, annars kan det bli sura miner.
• Baklängesmiddag: Förrätten efter varmrätten? Varför inte! Kasta om allt!
• Hemma-spa: Om karln inte är rädd för lite ansiktsmask, alltså. Mina naglar måste också filas!
• Sväng era lurviga på krogen: Visa vem som äger dansgolvet (förhoppningsvis inte bara du).
• Escape room: Utmana hjärncellerna…och tålamodet! Vem vet, kanske upptäcker du att han är en hemlig agent?
• Lägenhetsvisning: Fantisera om framtiden… eller bara sno lite inredningsidéer.
• Bli turist i egen stad: Alltså, det finns säkert nån sunkig staty ni missat.
• Snöäventyr (på vintern, duh!): Bygg en snögubbe, kasta snöboll, frys röven av er. Romantiskt? Jo, kanske.

Det behöver inte kosta skjortan heller, alltså. Kom ihåg, att ha roligt tillsammans är viktigast. Och kanske lite öl.

Vad kan man göra med sin partner på kvällen?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Vad göra med henne… med henne?

Det där med tågluffa… det var ju innan allt. Innan… ja. Innan det blev så här.

• Hotellrum. En natt på hotell i Stockholm, minns jag. Regnet smattrade mot fönstret. Lugnt. Men nu… är det lugnet borta.

Vi hade så mycket kul en gång. Filmkvällar. Vänner. Skratt. Nu är det tyst. För tyst.

• Bada nakna. Det var… intensivt. Känsligt. Minns jag det rätt?

• Brunch. Ja, en söndagsbrunch. Men det känns som en evighet sen. Hon gillar inte längre att laga mat. Inte ens för mig.

• Bilkörning. Sjunger vi fortfarande? Eller är det bara jag som sjunger i tystnaden nu?

Det där med havet… sent på kvällen… Vi brukade prata då. Om allt och ingenting. Nu är allt så mycket. För mycket.

Att göra något… är svårt. Så svårt. Att välja en sak… en enda sak… att göra… tillsammans…

Hon är inte samma person längre. Inte jag heller.

Kanske… en filmkväll? Bara vi två. Men det känns… hopplöst.