Vad kan man göra den 6 juni?

Vad brukar man göra på nationaldagen?

Nationaldagen, alltså… Alltså vad gör man då egentligen? Jo, massa grejer.

• Folkfest lokalt. Typ i varenda jävla kommun. Får väl kolla vad de hittar på här i Krylbo. Får se.

• Nya medborgare välkomnas. Ceremoni blabla, känner ingen som blivit svensk medborgare på länge. Men fett ändå för dom.

• Skansen!! Åh fan. Solliden… där har man ju varit typ aldrig. Måste kolla upp det nångång.

Skansen grejen: Hmmm… Undra om mamma vet nåt om det. Hon älskar ju Skansen. Får fråga sen. Undra om det är dyrt.

Fan vad hungrig jag blev nu. Ska man ta en macka kanske? Eller ba kaffe?

• Skolavslutning. Ofta kombinerat med nationaldagen. Minns min egen… typ. Var ju hundra år sen. Är jag gammal? Nääää.

Mer att töka ut: Ska man kanske sticka ut och fota lite? Behöver ju bilder till insta. Typ nån snygg flagga eller nåt. Men orka.

Vad ska man äta på nationaldagen?

Mörkret smyger sig på, liksom minnena.

Nationaldagen… hmm. Vad äter vi då, egentligen?

• Potatis, de första späda, såklart. Mammas potatis, kokta med dill.
• Jordgubbar, söta minnen från barndomens somrar. Farsans jordgubbsland.
• Sill. Måste vara sill. Inlagd, kanske senapssill. Mormors senapssill.
• Lax. Rökt, gravad, spelar ingen roll. Bara lax.
• Grönsallad. Något grönt i alla fall. Med gräslök.

Färskpotatis… Det påminner om min sommarstuga vid sjön, tystnaden. Doften av nyslaget gräs blandat med röken från grillen. Varför känns allt så avlägset nu?

Vad äter man för mat på nationaldagen?

Aha, nationaldagen! Maten då? Det är ju faktiskt så att vi inte har någon skriven lag om vad man ska äta den dagen. Men låt oss se…

• Svenska klassiker funkar alltid. Tänk smörgåsbord, sill, den första färskpotatisen. Enkelt, somrigt och gott.

• Grillat är populärt. Vem tackar nej till en bra grillkväll i juni, eller hur? Burgare, korv, grönsaker, you name it.

• Fika, fika, fika! En jordgubbstårta är ju aldrig fel. Eller varför inte en rabarberpaj? Det är ju sommar!

Fundera på vad du gillar mest. Kanske en Västkustsallad? Den funkar alltid. Tänk på att nationaldagen är ju inte bara mat. Det är ju också gemenskap, kanske en flagga i vinden? Det är ju faktiskt ganska mysigt ändå.

Jag har själv ett minne av en nationaldag för några år sedan. Jag och min fru, vi bestämde oss för att strunta i allt “måste” och bara åt pizza på balkongen. Väldigt ocermoniellt, men väldigt trevligt!

Vad ska man bjuda på för mat på kalas?

Mörkret viskar, kalas… vad ska jag ställa fram?

• Tacopaj, den kan stå klar. Minns en gång, brände mig på osten.

• Smördegssnurror med ost, så enkla. Mamma brukade göra dem. Ostsnurror.

• Laxsida med oliver, kapers. Salt och hav. Pappas favorit. Kanske för svårt? Laxen.

• Green goddess-röra. Grön. Hoppfull? För mycket dill. Röran.

• Toast med fikon, ricotta, pinjenötter. Fikon. Påminner om Italien. En resa jag aldrig gjorde. Fikontoast.

• Spetskålssallad. Citronen fräter, gräslöken döljer. Sallad.

• Tacodipp. Alltid en vinnare. Säker, trygg. Som en gammal tröja. Tacodippen.

• Pannkakssnittar. Bär och nötcrème. För sött? Hon gillade pannkakor. Borta nu. Pannkakor.

Vad gör man på nationaldagen?

Flaggviftning. Såklart. Obligatoriskt liksom. Som att inte ha byxor på sig på stranden.

Supa skallen i bitar. Inte obligatoriskt, men högst sannolikt. Typiskt svenskt.

Grilla. Korv. Alltid korv. Och en och annan stackars burgare som hamnat i kläm.

Skansen. Kungafamiljen vinkar, folket jublar. Som en dålig Disneyfilm. Fast på riktigt.

Medborgarskapsceremonier. Välkomna till dårhuset! Sa jag det högt?

• Fanor. Överallt. I varenda buske typ.
• Sill. Och nubbe. Givet. Som amen i kyrkan.
• Fylla. Mycket fylla. Väldigt mycket fylla. Tänk studentflak, fast med fler pensionärer.
• Solliden. Kungens sommarstuga. Eller?

Just det, glömde nästan! Min mamma brukar baka en sjujäkla jordgubbstårta. Med grädde. Massor av grädde. Det är fan det bästa med hela nationaldagen. Och snapsen såklart.

Vilka födelsedagar firas mest?

De stora kalasen: 25, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90… Det är ju liksom milstolpar, likt Everest-bestigningar i livet. Eller kanske mer som att man kryssar av nivåer i ett enormt, sjukt tråkigt spel. Men kul är det ju ändå. Speciellt 50-årsdagen, det är ju typ “halvtid” – man är precis halvvägs till 100, typ. Känns lite som att man vunnit en tröstpris-resa till ett medelmåttigt hotell.

Men vänta nu, jag glömde ju bort de mindre, men ändå viktiga! 25-årsdagen är ju som en “nå-jag-är-inte-längre-en-unge”-fest. Tänk dig en liten fågel som precis lärt sig flyga, men kraschar lite grand. Charmigt, eller hur?

Och 30-årsdagen? Lite mer av en “Hjälp, jag blir gammal”-fest, men med mer vin och bättre musik än vad man hade förväntat sig. Som en överraskande god taco-söndag.

• 25: “Jag är vuxen nu”-festen. Ofta präglad av en viss naivitet.
• 30: “Panik och Prosecco”-firandet.
• 40: Midlifecrisens förspel. Eller kanske bara en bra grillfest.
• 50: Halvvägs till hundra! (Typ).
• 60, 70, 80, 90: Det blir bara fler och fler tacktal. Som en väldigt lång lista över saker man borde ha gjort.

Min egen 35-årsdag firade jag med en påse chips och en dokumentär om isbjörnar. Helt objektivt den bästa födelsedagen någonsin, om jag får säga det själv. Nästa år blir det nog mer av samma sak, men kanske en lite större påse chips.

Måste man fira sin födelsedag?

Födelsedag? Tvång? Verkligen inte.

Det är din dag. Gör vad du vill.

• Ingen regel. Absolut ingen.
• Objudna? Stäng dörren.
• Skyldig? Aldrig. Hemma? Knappast.
• Min födelsedag? Bortrest. Som vanligt.
• Det är bara en dag. Inte en order.

Vill du vara ensam? Var det. Vill du fly? Gör det. Förväntningar? Skit i dem. Livet är ditt. Inte en festplanerares. Och min syster hatar tårta. Säg inget till henne.

Info: Födelsedagar är sociala konstruktioner. Även om det är nice med presenter. Men tvång? Verkligen inte.

PS: Jag uppdaterar min kalender varje år. Bortrest. Varje gång. Det är min grej.