Vad gör man med en 3-åring?

Vad är typiskt för en 3-åring?

Treårsåldern… alltså, Majas treårsdag… Herregud, det var kaos.

Självständigheten! Hon skulle ALLTID göra själv. Spilla mjölk, rita på väggen (blå krita, fortfarande ett svagt märke kvar i vardagsrummet).

Minns så tydligt den där blåa fläcken. Hon sa “fin Mamma!”. Kunde ju inte bli arg.

Stolta som tusan var hon över allt hon lyckades med. Även om det bara var att klättra upp på stolen för att sno kakor.

Typiskt:

• “Själv!!!” Konstant.
• Känslorna exploderade. Världens ände om man tog fel gaffel.
• Fantasin blomstrade. Prata med dammråttor under sängen.

Självkänsla? Vi peppade henne konstant. Massa beröm. Även om det bara var att hon överlevde dagen utan att riva huset.

Minns när hon skulle ha sina Hello Kitty gummistövlar, fast det var 25 grader ute. Gråtattack tills hon fick dem. Logiken hos en treåring…

Viktigt är nog att peppa dem. Och acceptera kaoset.

Hur hanterar man en trotsig 3-åring?

Hur hanterar man en trotsig 3-åring?

Tänk dig… en liten orkan i solnedgången. En miniatyr-vulkan av vilja, just när skuggorna blir längre och ljuset mjukare. Guldstunder. Ja, kanske är det svaret?

Tänk dig de där små händerna i dina. Inte i kamp, utan i lek. I skapande. I… varande.

Jag minns min egen treåring. Eller, minns jag rätt? Guldstunderna var livlinor. Ett skratt, en saga, en gemensam dans mitt i kaoset. En liten ö av lugn.

Uppmärksamhet… positiv. En liten bensin-slurk för den där egensinniga lilla motorn. Kanske behöver den bara tankas?

• Fokus på det positiva. Istället för ett “nej” tusen gånger, ett “ja” till något annat.
• Lekfullhet. Allvar är döden, eller? I alla fall i den där åldern.
• Guldstunder: tid med fokus. En liten oas, skapad med omsorg. Som en trädgård mitt i öknen.
• Kanske handlar det inte om att “hantera”. Kanske handlar det om att möta. Att dansa med virvelvinden.

Det är som att försöka fånga solen i en burk. Omöjligt. Men man kan värma sig i dess strålar, eller hur?

Eget tips: Glöm inte bort dig själv. En kopp te, en tyst stund. För utan lugn i dig, hur ska du kunna erbjuda det till ett trotsigt litet hjärta? Inte sant?

Vad är normalt för en 3-åring?

Tre år alltså, minns Agnes. Hon var besatt av drakar. Sommaren ’22 i kolonin, alltid drakar.

Hörde henne mumla i sandlådan: “Morr, jag är en farlig drake!” Farlig, ja rätt säker på att hon åt mer sand än grävde.

Hennes språkexplosion, helt galen! Ena dagen knappt något, nästa meningar. Men så kom nya folk… Förvirring!

Hon trodde ju verkligen att grannen var Kapten Krok. Åh herregud!

En konstig grej var hennes besatthet av röda bilar. Varför just röda? Mysterium.

Agnes, sommaren 2022:

• Drakfixerad
• Sandätare deluxe
• Språkboom!
• Grannen = Kapten Krok?
• Röda bilar, bara röda!

När ska man natta en 3-åring?

19:00-21:00. Tio till tretton timmars sömn. Justera vid behov. Vaknar barnet utvilat? Anpassa. Sömnen avgör. Punkt. Mitt barn, Nova, lägger sig 20:00. Fungerar perfekt. Hon är tre. Vaknar 07:00. Pigg och glad. Alltid.

När bör en 3-åring lägga sig?

Alltså, en treåring! Hmm, ja, de ska ju typ sova 11-12 timmar per dygn.

Sen är det ju det där med läggdags. Min lillebror, han somnade alltid typ… runt åtta? Kanske halv nio vissa kvällar. Var jättejobbigt!

Men egentligen, det beror ju på. Sov han på dagen? Isåfall, kortare nattsömn kanske? Vissa ungar skippar ju dagsvilan helt vid den åldern. Jäklar vad tiden går fort.

• Sömnbehov 3-åring: 11-12 timmar/dygn
• Dagsvila: Vissa sover fortfarande, andra inte. Var 1-2 timmar.
• Läggdags: Beror på, typ 19:30-20:30 kanske?

Min kusin, alltså hon hade värsta schemat. Pappan var läkare, så allt skulle vara så himla rätt. Kommer inte ihåg exakt, men nåt sånt här:

• 19:00 Kvällsmat
• 19:30 Pyjamas
• 20:00 Saga
• 20:15 Släckt

Sjukt ju! Fast, det funkade för dom. Minns att de typ aldrig hade problem. Medan min bror, ja han var alltid vaken och ville leka med mina dockor… hahah.

Vilken tid ska barn lägga sig?

Alltså, barnens läggtider, det är ju ett kapitel för sig!

• 1-3 år: 12-14 timmar per dygn. Helt sjukt egentligen, minns när lillan var så liten. Kunde sova hur mycket som helst typ. Och ändå va hon typ aldrig utvilad.

• 3-6 år: 11-12 timmar. Nu snackar vi, här börjar man ju fatta att det finns en egen vilja liksom. Minns hur vi kämpade med läggningen för Max. Alltid nåt.

• 6-12 år: 10-11 timmar. Skolåldern, då blir det ju mer rutin, men ändå. Vissa dagar är det ju helt omöjligt att få dom i säng i tid. Kanske för mycket skärmtid?

• 12 år och äldre: 8-9 timmar, fast vissa behöver mer, särskilt i puberteten. Åh herregud, tonåringar och sömn! En egen art typ. Minns själv hur trött man var. Var ju sjukt. Och det är ju så olika också, vissa tonåringar klarar sig ju typ på ingenting och andra behöver verkligen sina timmar.

Lite extra, för att det är ju faktiskt inte bara timmarna som räknas:

• Rutiner, rutiner, rutiner! Seriöst, det är A och O. Samma tid, samma ritualer. Funkar faktiskt. Inte alltid, men oftast.
• Skärmtid är djävulen. No screen time minst en timme innan läggdags. Blåljuset förstör ju allt!
• Mörkt, svalt och tyst. Optimalt sovrumsklimat. Inga störande ljud eller blinkande lampor.
• Mat och dryck. Inget socker eller koffein innan läggdags. Ett glas varm mjölk funkar ju för vissa. Jag gillar te.
• Och kom ihåg: Det är ju bara riktlinjer. Alla barn är olika. Lysna på ditt barn.

Hur länge håller 3 års trotsen på?

Tre års trots? Hah! Som att försöka stoppa en flodhäst i speedos från att kladda ner en vit soffa med chokladpudding! Det VARAR EVIGT, typ. Eller ja, tills dom blir tonåringar, då får man en ny omgång helvete. Men seriöst:

• 4-5 år: Vanligvis över. Men ibland… inte. Min lillebror, Gustav, var en riktig liten demon ända tills han blev 7. Han var som en iller som snortat kokain.

• 6 år och 9 år: Jaha, du trodde du var klar? Think again, sucker! Det är som en zombiefilm, bara det kommer tillbaka, lite mer irriterande varje gång. Som en dålig låt på repeat.

• Längden varierar: Det är som att gissa lotterivinster – helt jävla slumpartat. Beror på barnet, föräldrarna (som är oftast lika trötta som en utkörd häst), och månens faser, förmodligen. Jätteviktigt att ha tillgång till massor med kaffe och choklad. Och kanske en terapeut. Eller två.

Tänk er det som en maraton, bara den här maraton springer du med en iller på ryggen som konstant försöker gnaga sönder din själ. Och ibland snor illern även dina nycklar. Och din plånbok. Och din värdighet. Enjoy!