Vad gör man med barn som skriker?

Barn skriker: Vad göra?

Lilla Ebba, fyra år, gallskrek i mataffären 23 juni. Hon ville ha en chokladkaka, jag sa nej. Kändes som hela butiken stirrade. Försökte andas djupt, prata lugnt. Svårt.

Minns en gång på Toys “R” Us, (finns inte längre, va?) David, min äldsta, total meltdown över en Star Wars-grej. 12 september, tror jag det var. Panik. Men jag höll mig lugn, funkade faktiskt.

Barn blir ju frustrerade. Precis som vi. Ibland hjälper det att bara vara där, lugn punkt i stormen. Typ krama lite, utan att säga för mycket.

David, han är fjorton nu, skrattar åt Toys “R” Us-grejen. Ibland. Minns hur svettig jag blev då. Chokladkakan kostade 12 kronor, Ebba skrek i tio minuter. Kändes som en timme.

Hur ska man hantera barn som skriker?

Barn som skriker, en liten storm i bröstet. Hur hantera detta? Kommer ihåg min lillasysters utbrott, en gång, på Ica Maxi… pinsamt? Ja.

• Lugn röst: Som en stilla sjö.
• Enkla ord: Inte för mycket, inte för lite.
• Inga skrik: Spegla inte kaoset.

Jag minns mammas varma hand, tryggheten. Och tystnaden som följde. Tystnaden som läkte.

• Avled uppmärksamheten: En glänsande nyckel, en fågel.
• Lugnt kroppsspråk: Inga ryckiga rörelser, bara lugn.
• Utrymme: Låt stormen rasa ut. Som åskan över fältet.

Min morfar brukade säga: “Ibland måste man bara låta det vara.” Visdomen i de orden.

• Ingen diskussion: Inte då, inte sen.
• Ingen ögonkontakt: Inte alltid. Inte nu. Inte just nu.

Jag känner doften av sommarregn, minns mina egna tårar, gömda i skogen.

#Barn #Hjälp #Skrikande