När får man inte gå på fritids?

2 se

Som förälder känns det så skönt att veta att fritids finns där för mina barn. Tänk att de har en trygg och rolig plats att vara på när jag jobbar, både före och efter skolan och till och med på loven! Det är en enorm lättnad och jag blir ledsen när jag tänker på de familjer som inte har tillgång till det. Det borde vara en självklarhet för alla barn att ha en meningsfull fritid, oavsett föräldrarnas situation.

Kommentar 0 gillar

Åh, fritids… det är ju en sån otrolig trygghet. Jag menar, tänk er själva, att veta att ens barn har någonstans att vara, någonstans de trivs, när man själv sliter på jobbet. Före skolan, efter skolan, lov… Det är ju guld värt! Jag blir nästan tårögd bara jag tänker på det. Hur hade jag klarat mig annars? Alltså, på riktigt.

Men så kommer ju den där klumpen i magen. För alla har ju inte den möjligheten. Och varför inte, liksom? Borde det inte vara en självklarhet för alla barn? Att få leka, pyssla, vara med kompisar… oavsett hur det ser ut hemma. Jag minns en gång… min dotter, hon var väl sju då, kom hem alldeles uppspelt efter en dag på fritids. De hade bakat bullar, sagt hon, och byggt en koja. En koja! Tänk er lyckan. Den där känslan av gemenskap, av att höra till. Den borde alla barn få uppleva.

Och så tänker jag på de där familjerna… de som kanske kämpar ekonomiskt, eller där föräldrarna av någon annan anledning inte kan ge sina barn den där trygga fritiden. Det gör mig så ont i hjärtat. Det är ju inte rättvist! Jag läste någonstans att… jag minns inte exakt siffran, men det var många… många barn som inte har tillgång till fritids. Det är ju helt galet. Vi måste ju göra något åt det här. Alla barn förtjänar en meningsfull fritid. Punkt slut.