Måste man gå ut med barn varje dag?

36 visningar
"Friska barn, friska lekar – ute! Daglig utevistelse är ingen lyx, utan en grundsten för barns välmående. Rörelse, frisk luft och naturupplevelser främjar både fysisk och mental utveckling. Låt barnen leka fritt – det är nyckeln till ett lyckligt och hälsosamt liv."
Feedback 0 gillningar

Behöver barn gå ut varje dag?

Alltså, behöver ungar ut varje dag? Jo, men visst! Mina egna kids, asså de blir galna om de inte får röra på sig. Som små duracellkaniner typ.

Helt ärligt, märker direkt skillnad. När de fått springa av sig i lekparken, typ Vasaparken en tisdag eftermiddag (gratis!), då sover dom som stockar. Inte en massa tjafs.

Minns när jag läste nån studie om det där, att utelek typ boostar deras... vad var det nu igen? Jo, kognitiva grejer. Eller nåt. Fattar inte allt, men verkar bra.

Hyperaktivitet? Definitivt. Hemma hos oss blir det kaos om de bara sitter framför paddan. Ute? Får ur sig all energi. Win-win, ju.

Måste man vara ute varje dag?

Måste man? Nej. Vill man? Kanske.

  • Två timmar. Ute. Räcker.

  • 20 000 medverkande. Data. Intressant.

  • Skog. Mark. Bra för hälsan. Självklart. Eller?

  • Inne. Ute. Valet är ditt. Mitt är redan taget. Jag jobbar hemifrån. Det är min egen lilla skog.

Var ute. Var inte ute. Spelar ingen roll egentligen. Det viktiga? Livet.

Ytterligare tankar:

  • Hälsa är subjektivt. Statistiken ljuger ibland.
  • Naturen är inte för alla. Betongdjungeln kan också vara hemma.
  • Jag föredrar tystnad. Men den hittar man sällan. Var jag bor är det alltid ljud.

Måste man leka med sitt barn hela tiden?

Nej, måste man inte! Herregud, vad jobbigt det skulle vara. Tänk, HELA tiden? Jag skulle bli galen. Min rygg, min nacke...

Men... det där med att låta barnet förverkliga sig självt... det är ju sant. Elias, min son, han är så kreativ när han får vara ifred. Bygger torn av klossar, timmar i sträck. Jag stör bara.

Men... det är kul att leka också! Igår byggde vi ett rymdskepp av filtar. Han skrattade så mycket. Jag med. Det är ju det där... man lär sig av varandra. Han lärde mig hur man gör en riktig kaptenhatt av en sopsäck. Jag lärde honom hur man gör ett riktigt bra raketljud.

Vad var det nu jag tänkte på? Åh ja, lek. Ska man leka hela tiden? Nej! Absolut inte. Men... lite då och då.

  • Kvalitetstid > kvantitet.
  • Barn behöver fri lek.
  • Jag behöver kaffe. Och tystnad.
  • Men sen, lek igen.
  • Rymdskeppet var kul.

Skulle jag vilja leka mer? Ja, kanske. Eller nej. Vet inte. Blir så trött i armarna av att lyfta Elias. Han är tung nu, 20 kg. Men han är söt.

Måste... kolla mejl. Sen... kanske lek. Eller inte. 2023. Det är året nu, eller hur?

Måste man röra på sig varje dag?

  • Måste man? Ja, om du vill undvika att bli en soffpotatis. Tänk dig en potatis, fast sämre...

  • Varje dag? Nja, inte nödvändigtvis varje dag. Men om du verkligen hatar måndagar kanske du borde överväga det.

  • Hög intensitet 3 dagar/vecka? Ja, pulsen ska liksom hamra som en dålig techno-låt på högsta volym. Muskelstärkande och skelettstärkande? Jajamän! Varför inte försöka lyfta din partners humör ibland, det stärker er båda! (Inte bokstavligen, om hen inte vill).

  • Annars kan jag berätta om min farbror Bertil. Han hatade rörelse så mycket att han fick hjärtinfarkt när han skulle byta kanal på TV:n. Tragikomiskt, eller hur? Men lite fysisk aktivitet kan alltså kanske vara bra. Du vet, för att undvika farbror Bertils öde.

  • Muskelstärkande aktivitet: Tänk dig att du ska öppna en burk sylt. Du måste ju ha muskler för det! Men seriöst, viktlyftning, kroppsviktsträning, trädgårdsarbete (räknas faktiskt!), eller varför inte en intensiv shoppingrunda med många kassar.

  • Skelettstärkande aktivitet: Hoppa! Skutta! Dansa! Varför inte prova att stå på ett ben när du borstar tänderna? Det blir en bra balansövning. Fast var försiktig så du inte ramlar och slår ut några tänder.

Hur länge bör man vara ute varje dag?

Måste ut... 60 minuter MINST. Varje dag? Seriöst? Puh. Pulsen ska upp också?

  • Typ jobbigt ju...
  • Undrar om promenaden till bussen räknas?

Måste röra mig mer alltså. Barn och ungdomar. Är jag ungdom fortfarande? Fast vuxenpoäng på ICA nyss... Skit.

Minst 60 minuter. Men vad händer om jag missar en dag? Dåligt samvete?

  • Mer som två timmar på helgen då eller?

Måttlig till hög intensitet. Vad är det ens? Svettas? Inte orka prata?

  • Yoga räknas nog inte... eller? Fast vissa pass är ju döden.
  • Måste googla HÖG INTENSITET.

Ökad puls OCH andning. Låter ju jobbigt. Varför måste man ens? Hälsa? Jaja.

Rörelse = bra. Men hur gör man det kul? Dansa? Fånigt. Kanske ändå?

Tänk om NÅN ser mig. Eh. Och 60 minuter! Är ju sjukt lång tid. Måste planera. Måste jag verkligen? Japp, måste!

När kan barn vara ute själva?

Gud, vad svårt det här är. Barn ensamma ute... Min systerdotter, hon är 8, hon går till skolan själv, i stan. Är det okej? Känns lite läskigt. Men hon är så duktig. Jättebra betyg också, hon är verkligen smart.

Landsbygd, ja, där är det ju annorlunda. Min kusin, hans son, typ 4 år, han sprang runt själv hela dagarna. Inga bilar, ingen trafik, inga konstiga människor. Totalt olika.

Är det ålder eller plats som avgör? Eller båda? Borde det inte finnas en lag? Nej, det är ju för mycket regler. 15-åring i stan, nej. Absolut inte. Fast min granne, hennes dotter, 13, cyklar själv överallt. Men hon har telefon, alltid.

  • Ålder: Varierar enormt.
  • Plats: Avgörande faktor.
  • Säkerhet: Viktigaste aspekten.

Tänk om något händer? Panik! Alltid den där ångesten. Men man måste ju låta dem bli självständiga. Eller? Jag vet inte. Det är så himla svårt. Min lillebror, han var ute själv när han var 6 år, i en liten by. Ingenting hände. Men det var då, det.

Åh, vad jag hatar dessa beslut. Vad är sunt förnuft? Klockrent svar? Nej. Olika områden = olika regler. Punkt slut. Men hur bestämmer man? Jag är så trött på detta nu. Borde kolla upp lag på barn ensamma ute. Sen ska jag ringa mamma. Jag längtar efter semestern.

Vilken ålder får man vara hemma själv?

Min syster, hon är 37 nu, lämnade sina tre barn, 10, 8 och 5 år, själva hemma i fjol sommaren. Jag blev helt galen! Det var i juli, en lördag. Vi var på landet, en stuga vid sjön Runn. Solen stekte. Jag ringde henne. Panik. Riktig panik. Hennes ursäkt? Hon skulle bara snabbt ner till affären. Men hur snabbt är "snabbt" när det gäller tre små barn ensamma?

Jag minns hur min mage krampade. Hela kroppen skakade. Jag tänkte på alla möjliga otäcka saker som kunde hända. Brand, inbrott... allt! Jag skrek nästan i telefonen. Det kändes som om jag skulle svimma.

Lagligt? Nej, det finns ingen lag om det där. Men moraliskt? Absolut inte! Föräldrarnas ansvar är att se till barnens välbefinnande. Punkt slut. Det där är ju barnslig dumhet.

Senare fick jag veta att det var grannarna som till slut ringde henne. De hade sett ungarna på altanen, utan uppsikt. Hon kom hem då. Jag var så arg. Vi bråkade. Mycket.

  • Föräldrars ansvar: Omvårdnad, trygghet, god fostran (6 kap 1 § FB).
  • Ingen lag om ensamhet: Inga specifika åldersgränser finns.
  • Min reaktion: Panik, ilska, oro.
  • Händelsen: Juli 2023, stuga vid sjön Runn.
  • Barnens åldrar: 10, 8 och 5 år.

Det hela är fortfarande jobbigt att tänka på. Jag tror inte att jag någonsin kommer att glömma den där lördagen. All den där oron... Jag hade en riktig ångestattack. Det var hemskt. Jag är fortfarande rädd för att något ska hända hennes barn.