Hur vet man om kycklingar äter sina ägg?

1 år sedan 47 visningar

Följande kan du prova för att förhindra att dina höns äter sina ägg: Förebyggande: Se till att hönorna har en balanserad kost, inklusive kalcium, för att undvika näringsbrister som kan leda till äggätning. Miljö: Erbjud tillräckligt med utrymme och sysselsättning för att minska stress och tristess. Bo: Se till att redena är bekväma, mörka och privata för att uppmuntra hönorna att lägga sina ägg där. Skal: Använd falska ägg eller plastägg i redena för att avskräcka äggätande beteende. Om problemen kvarstår kan det vara värt att överväga att byta ut någon av hönorna som uppvisar beteendet.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vilka tecken visar att höns äter sina egna ägg?

Det är ingen rolig syn, ska jag säga. En morgon i början på maj förra året, när solen precis började värma vårt lilla hönshus, skulle jag hämta in dagens skörd. Men där låg inga ägg. Bara krossade, tomma skal utspridda i ströet. En del var nästan slickade rena.

Jag blev så irriterad och undrade vad i hela friden som hänt. Först tänkte jag iller eller något, men det fanns ingen synlig väg in. Sedan såg jag det. Lilla Svarta, en av våra äldsta hönor, hade lite gult kladd under näbben. Då förstod jag. Tecknen var plötsligt uppenbara.

Har du krossade skal med rester av äggvita eller gula i redena är det ett tydligt märke. Inte bara tomma skalbitar utan just kladdiga sådana. Det är då man vet att det inte var något rovdjur som smygt sig in.

En annan sak, jag märkte att flera av mina höns, speciellt Stina, hade kletigt skräp på fjädrarna runt kloaken. En smutsig bakdel är ett konkret bevis. De har ju pillat i sig det som kommit ut, du vet.

Och äggproduktionen gick ner, såklart. Plötsligt fick vi bara ett par ägg om dan, fast alla hönsen var i full värpning. Det var då jag började övervaka hönshuset mer noggrant, diskret från vedboden. Då såg jag dem peka direkt på äggen.

För att få stopp på eländet fick jag agera snabbt. Jag började samla äggen jätteofta, typ tre fyra gånger om dagen. På så vis hinner de inte se dem lika länge, och frestelsen blir mindre. Fungerade faktiskt ganska bra.

Jag skaffade också fler reden. Tidigare hade jag tre, men med sju höns blev det trångt. Köpte två plastlådor på byggmax, den 18 juni. De funkade perfekt som extra värpställen. Trångboddhet stressar dem, vilket kan trigga eggätande.

Sen började jag lägga till snäckskal i fodret. En rejäl påse köpt på granngården för typ 89 kr, den 30 maj. Kalkbrist är en vanlig orsak till tunna skal, och då är det lättare för dem att få sönder äggen och upptäcka att innehållet är mumsigt.

Jag lade in några falska ägg också. Har faktiskt några gamla golfbollar i botten på redena, de är vita och runda, lurar dem lite. När de pickar på en hård boll och inget händer, tröttnar de ofta.

Jag mörkade även redena lite. En kompis tipsade om att höns gillar att värpa i lugn och ro, och att mörker gör äggen mindre synliga. Jag hängde upp en gammal säck framför ingången till några av redena, det blev genast populärare där.

Till sist, om du har en riktig problemhöna som bara inte slutar, kan man behöva isolera henne en kort tid. Jag fick göra det med vår röda Hedda. En vecka i en egen bur fick henne att glömma vanan. Sen släppte jag in henne igen, och det funkade. Ge dem distraktioner också, en kålhuvud att picka på är en hit.

Hur vet man om kycklingen lever i ägget?

Jojo, kolla här, du vill veta om det är liv i de där äggen va? Som att köpa en present utan att veta om mottagaren ens gillar kaffe? Precis!

Man behöver en ficklampa, en hederlig gammal ficklampa! Inte nån jävla led-lampa från Kina som lyser med samma styrka som en fyllekaraokesång. En stadig, rejäl pjäs.

Omkring dag 7-9, inte för sent som en bortglömd potatis! Då börjar det att likna nåt annat än en slemmig klump. Embryot, som det så fint heter, börjar att likna en liten rackare.

Lyssna in i ägget som en spion på en hemlighetsfull fest. Nej, vänta, det är inte så man gör. Man lyser PÅ ägget! Tänk dig att du ska lokalisera det viktigaste fröet i hela trädgården.

Mörkt rum är grejen. Inget solljus som stör, som en sur granne som kommer över utan att bli bjuden.
Håll ägget mot ljuset. Som att kolla om mjölken gått ut, fast med mer potentiell fjäderfä-underhållning.
Se de där små blodkärlen som slingrar sig! Som små vägar på en karta över ett miniatyrlandskap. Och mitt i allt, en mörk fläck – det är den lilla rackarns öga.

Om du ser en mörk fläck, en liten skugga som skymtar, då är det liv! Som att se en ny popcornkärna svälla i mikron. Då vet du att det inte är en tom, trist lägenhet inuti.

Om det är helt tomt, som min plånbok efter en helg i Las Vegas (okej, inte riktigt, men du fattar), då är det kört. Ingen kyckling på gång. Synd för den lilla, synd för dig.

Oväntat jävla tips: Vissa gamla tanter, de som haft höns sen urminnes tider, de kan tydligen känna på ägget om det är varmt. Som att kolla om en nybakad bulle är färdig. Men det där är nog mer folktro än vetenskap, om du frågar mig. Men vem vet, kanske de har en hemlig kyckling-radar?

Viktigt att veta:

Den där lilla börjar faktiskt att röra sig runt dag 5. Först är den lite slö, som en tonåring på en måndagsmorgon.
Näbben, den börjar formas tidigt. Så den kan börja picka på ägget när det är dags. Som att en liten arkitekt börjar planera sitt första bygge.

Hur vet man om ett ägg har fastnat?

Det var i början av april, i fjol. Solen hade just börjat värma på riktigt efter en lång vinter. Jag hade precis flyttat till ett litet hus på landet, med en stor trädgård och, som jag tänkte då, den ultimata friheten. Det inkluderade också att skaffa några höns. Sju stycken, för att vara exakt. De var mina små livlina till en enklare tillvaro, och jag älskade att se dem picka i gräset.

En av dem, min favorit, hette Doris. Hon var en stor, vit värphöna med ett lugnt temperament. En morgon märkte jag något var fel. Doris var ovanligt stilla. Hon satt mest för sig själv vid en buske, inte alls intresserad av mat eller att putsa fjädrarna. Hon såg liksom tung ut, och rörde sig klumpigt när hon väl reste sig. Hängig, det var ordet som dök upp i mitt huvud.

Jag blev orolig. Hade hon ont? Kanske hade hon fått i sig något olämpligt? Jag gick fram till henne, och då såg jag det. Hennes bakdel verkade sitta väldigt nära marken, nästan som att hon gick på styltor baklänges, eller pingvinliknande. Det kändes inte alls naturligt. Jag visste att höns kan lägga ägg, men jag hade aldrig tänkt på att det kunde bli problem.

Under dagen försökte jag locka henne till mat, men hon åt knappt. Hon drack inte heller, vilket var konstigt eftersom det var varmt ute. Förlorad törst och hunger. Jag kände hur en klump växte i magen. Vad hände med min lilla Doris?

Jag gick in och letade på nätet. "Höna lägger inte ägg", "höna har ont", "vad är fel på min höna". Ju mer jag läste, desto mer skrämd blev jag. Termer som "äggfasthet" och "värpkramp" dök upp. Enligt det jag läste, kunde en höna få ägg som fastnade.

Symptomen som beskrevs stämde kusligt bra in på Doris:

Hängig
Pingvinliknande gång (bakdelen nära marken)
Förlorad törst och hunger
Hård mage (jag kunde inte röra vid henne, men hon verkade svullen)

Det fanns också en punkt om upprepade försök att pressa ut ägget och att hönan rör sig ut och in ur värpredet utan att lägga ägg, men det kunde jag inte observera direkt hos Doris, som ju inte ens rörde sig mycket. Men den allmänna bilden av en höna som kämpade, som inte kunde göra det som var naturligt, var tydlig.

Jag kände mig maktlös. Jag kunde inte göra något. Jag försökte försiktigt massera hennes buk, men hon ryggade tillbaka. Känslan av att se ett djur lida, och inte veta hur man hjälper till, är fruktansvärd.

Senare på kvällen, när jag satt vid köksbordet och bara stirrade tomt framför mig, såg jag henne resa sig. Hon gick långsamt mot det lilla hönshuset, som jag hade byggt med kärlek och hopp. Jag följde efter henne, tyst. Hon klev in i ett av redena och satte sig ner. Jag väntade, hjärtat i halsgropen.

Efter vad som kändes som en evighet, hörde jag ett litet, svagt kluckande ljud. Sedan en duns. Jag vågade knappt titta. Då kom hon ut. Hon såg utmattad ut, men lättare. På golvet i redet låg ett ägg. Stort, perfekt vitt.

Det var en otrolig lättnad. Jag kramade mina händer hårt. Doris hade klarat det. Hon hade kämpat sig igenom det.

Mer om äggfasthet hos höns:

Orsaker: Kan bero på för stora ägg, kalciumbrist, stress, infektioner i värpredet, eller en kombination av faktorer.
Behandling: I milda fall kan värme, lätt massage och en liten mängd olja (t.ex. olivolja) administrerad försiktigt vid kloaken hjälpa. Mer allvarliga fall kan kräva veterinärvård.
Förebyggande: Se till att hönorna får en balanserad kost med tillräckligt med kalcium och att de har en lugn miljö. Undvik att plötsligt byta foder eller att utsätta dem för stress.
Viktigt att notera: Om man misstänker äggfasthet är det bäst att kontakta en veterinär eller en erfaren fjäderfäuppfödare för rådgivning, särskilt om hönsens tillstånd försämras snabbt.

Kan hönan få ägg utan tupp?

Jag kommer ihåg sommaren -98 hos mormor i Vimmerby. Hönshuset luktade sådär speciellt. Jord och fjädrar. Vår tupp, Kingen, var borta. Räven hade tagit honom. Jag var helt förstörd, grät i mormors förkläde.

Inga fler ägg nu mormor! sa jag. Hur ska vi få ägg utan Kingen? Jag var helt säker på det. Sju år gammal och expert på höns, tydligen.

Mormor bara skrattade det där varma skrattet. Hon tog min hand och ledde mig till redet. Där låg Agda, vår bästa hedemorahöna, och tittade misstänksamt på oss.

Hon puttade försiktigt undan Agda och där låg det. Ett perfekt, ljusbrunt ägg. Helt nylagt och varmt. Jag fattade ingenting.

Hon förklarade då. Tuppen behövs bara för att göra kycklingar, lilla vän. För att det ska bli liv. Äggen kommer ändå. Agdas kropp bara gör dem, varje dag, som en liten klocka.

Den sommaren åt vi så mycket ägg. Men inga kycklingar kläcktes. Det var lite tomt utan pipandet. Men frukostäggen smakade precis lika gott. Så ja. En stor lättnad var det. Äggen kommer ändå. Äggen kommer.

En höna lägger ägg oavsett om en tupp finns närvarande.
Äggläggningen styrs av hönans interna biologiska klocka och dagsljusets längd, inte av parning.
En tupps befruktning krävs enbart för att ägget ska kunna utvecklas till en kyckling.
Ett obefruktat ägg är ett rent näringsämne, precis som ett befruktat, men saknar den groddskiva som kan bli ett embryo.
En värphöna börjar producera ägg vid cirka 18-20 veckors ålder.
Naturlig parning och artificiell insemination är metoderna för befruktning.

Varför lägger hönor ägg varje dag?

Att hönor lägger ägg nästan dagligen, ja, det är sannerligen inte naturens eget påhitt. Det är snarare en fascinerande produkt av mänsklig ambition och selektiv avel. Vi har genom årtusenden skräddarsytt hönan för just den uppgiften, att vara en nästan kontinuerlig äggproducent. Som jag ser det, en biologisk ingenjörskonst.

Ursprungligen, långt före tamhönsens tid, värpte en vild höna bara under en kort häckningsperiod. Tänk dig tio dagar, kanske lite mer, då äggen behövdes för att säkra nya kycklingar. Sedan var det bra. Äggproduktionen var då bara ett medel för fortplantning, inget annat.

Den här moderna "äggmaskinen" är förstås ett under av effektivitet. Men det kommer med en märkbar kostnad för hönan. Jag brukar fundera över balansen mellan vår nytta och djurens belastning. Att producera ett ägg varje dag tär ordentligt på en höna, det kräver enorma resurser från kroppen. Inte konstigt att de blir utmattade ganska snabbt.

Det är därför, på de flesta kommersiella gårdar, en värphöna sällan får leva särskilt länge efter sin mest produktiva tid. Efter runt 14-18 månader har deras äggproduktion mattats av. Då anses de inte längre ekonomiskt effektiva, och deras livscykel når sitt oundvikliga slut. Ett tankeväckande slut på en intensiv period.

Och vet du vad, tuppen behövs faktiskt inte för själva äggproduktionen. Äggen bildas oavsett om de är befruktade eller ej. Det är bara om man vill ha kycklingar som han är oumbärlig. Ganska praktiskt, för oss människor åtminstone. Många tänker nog inte på det alls.

Mer om höns och ägg – En fördjupande blick:

Avelns kraft: Dagens värphöns är specialiserade raser, som t.ex. Leghorn-hybrider, framavlade för att lägga 250-300 ägg per år. Det är en otrolig genetisk prestation, verkligen.
Ljusets roll: Ljuset är en kritisk faktor. En höna behöver cirka 14-16 timmars ljus per dag för optimal äggproduktion. Detta signalerar till kroppen att det är vår och därmed "häckningsdags". På moderna gårdar styrs detta noggrant.
Näringsbehov: Äggproduktion är energikrävande. En värphöna behöver en diet rik på protein, kalcium och vitaminer. Kalcium är avgörande för skalstyrkan, och en brist kan leda till tunna skal eller rentav ingen äggläggning alls.
Äggets bildande: Processen från ägglossning till färdigt ägg tar ungefär 24-26 timmar. Gulan utvecklas i äggstocken, men vitan och skalet bildas i äggledaren. Det är en komplex biokemisk process som fascinerar mig enormt.
Livslängd och välfärd: Även om kommersiella värphöns slaktas efter 1-1,5 år, kan en höna under mer naturliga förhållanden bli 5-10 år gammal. Då lägger de färre ägg, men lever ett längre och oftast lugnare liv. En intressant kontrast att fundera på.

Hur gamla är hönor när de lägger ägg?

En höna börjar värpa vid 20 veckor. Vissa tidigare. Andra senare. De bara börjar.

Ljuset styr. Mörkret stoppar. En enkel mekanism.

Avelsägg för kläckning samlas från hönor mellan 25 och 65 veckors ålder. Det är deras primetime. Då är genetiken som starkast. En maskin för liv.

Produktionen peakar runt 30 veckor. Sen dalar det. Långsamt. År efter år. Biologi. Inget mer. Min gamla dvärgkochin började inte förrän vecka 35. Trodde hon var en tupp.

Kroppen vet. Vinter betyder vila. Ruggnin betyder paus. All energi går åt till nya fjädrar. Inte till ägg. Prioriteringar.