Hur tackar man nej till en ansökan?

Okej, här kommer ett försök att göra om texten mer personlig och… ja, mänsklig:

“Så, hur tackar man nej till någon som verkligen ville ha jobbet? Det är ju en av de där grejerna som verkligen suger, eller hur? Man vill ju inte krossa någons drömmar, men ibland… ja, ibland måste man.

Jag minns en gång när jag själv fick ett nej. Det var till ett jobb jag verkligen, VERKLIGEN ville ha. Brevet var… standard. Du vet, “Vi fick in många kvalificerade sökande…” och bla bla bla. Det sved! Men tänk om de bara hade lagt till något som visade att de faktiskt sett mitt personliga brev, att de fattade att jag verkligen var taggad?

Så, om jag skulle tacka nej till någon idag, så här skulle jag tänka:

• Respekt, respekt, respekt! Alltså, först och främst, tacka dem för att de la ner tid och energi på att söka. Det är inte lite, alltså! De har ju faktiskt vågat visa att de vill ha jobbet. “Tack så jättemycket för din ansökan och att du tog dig tid att träffa oss,” typ. Det är ju ett minimum, eller hur?

• Var glasklar. Inget flum! Säg det rakt ut, men vänligt. “Tyvärr har vi beslutat att gå vidare med andra kandidater den här gången.” Inga konstigheter. Inget “kanske i framtiden” om det inte är sant. Var ärlig, liksom.

• Ge en liten klapp på axeln (om det känns rätt). Alltså, om personen verkade himla bra, men bara inte riktigt rätt för just denna roll, så säg det! “Vi var verkligen imponerade av din erfarenhet inom X, och vi tror att du har en lysande framtid framför dig inom det området.” Men var försiktig, var bara uppmuntrande om du verkligen menar det. Tomma ord… de känns ju direkt.

• Gör det personligt, om du kan. Jag vet, det är lättare sagt än gjort om man har 500 ansökningar att gå igenom. Men om du kan, så anpassa svaret lite. Tänk tillbaka på intervjun, vad fastnade du för (eller inte)? Kanske var det något specifikt i deras personliga brev? Om du kan referera till det, så visar det att du faktiskt har sett personen, inte bara en hög med papper. Det gör faktiskt skillnad.

Visst, det är jobbigt att tacka nej. Men det är en del av jobbet. Och om man gör det med lite omtanke och respekt, så kan man åtminstone göra det lite mindre smärtsamt för den som får beskedet. Och kanske, bara kanske, kan man till och med ge dem lite energi att fortsätta söka drömjobbet.”