Hur svarar man på en nekad jobbansökan?

Hur svarar man på ett nekat jobberbjudande?

Alltså, hur man svarar på ett nekat jobberbjudande...hm, det är ju lite pinsamt, eller hur? Man vill ju inte vara otrevlig.

• Tacka! Börja med att vara jättetacksam för erbjudandet och tiden dom lagt ner. Det är liksom artigt.
• Säg nej tack, men snällt: Förklara att du tyvärr måste tacka nej, men att du uppskattar möjligheten. Inte så svårt, va?

Sen kan man ju också berätta varför om man vill. Själv brukar jag försöka, men det beror ju på.

• Varför då?: Är det för att du fick ett annat jobb som du gillade ännu mer? Berätta det! Eller är det nåt annat... typ lönen eller så. Jag ångrade mig en gång för att pendlingen var helt galen. Typ 2 timmar enkel resa!!
• Var ärlig, typ: Var ärlig (men kanske inte för ärlig haha). Undvik att klaga jättemycket på företaget.

Jag kommer ihåg när jag sökte jobb på den där reklambyrån... Dom erbjöd mig jobbet men chefen verkade vara totalt psycho! Så jag tackade nej och sa att jag inte kände mig redo för den typen av "utmaningar". Kändes rätt skönt ändå.

Fast en annan gång tackade jag nej för att jag skulle flytta till Gävle med min dåvarande kille. Det var ju en lögn, för vi gjorde slut typ två veckor senare... Aja, man lär sig av sina misstag, typ.

Jag vet inte om detta hjälper dig, men hoppas det! Glöm inte att andas! Det ordnar sig alltid!

Hur skriver man avslag på en jobbansökan?

Klockan är mycket. Jag ligger vaken. Tankarna snurrar. Det där avslaget…

Det kändes… tomt. Som en platt, kall sten i magen. Jag hade hoppats så mycket. På den där tjänsten. Tänkt mig in i rollen. Det känns så himla långt bort nu.

• De skrev att jag inte var bland de utvalda. De var snälla. Professionella. Men det hjälpte ju inte.

• Jag hade förberett mig så bra. CV:t, ansökan… allt. Kändes perfekt, jag hade gjort mitt bästa. Det spelar ingen roll nu. Ingenting.

Mörkret här inne är så djupt. Som en oändlig brunn. Jag vet inte… kanske var jag inte tillräckligt bra? Eller var det bara otur?

• Det är svårt att inte älta det. Det gnager.

• Jag önskar att jag bara kunde sova. Gömma mig.

• Jag borde kanske skicka ett tack-meddelande. Men det känns… onödigt? Jag vet inte.

Jag vill bara att det ska bli morgon. Kanske känns det bättre då. Eller kanske inte. Åh.

Huvudpunkt: Avslaget var ett nej till min ansökan för en tjänst som Tjänst hos [Företagsnamn].

Hur återkopplar man efter en ansökan?

Augusti 2023. Suck. Jag sökte den där marknadsförarrollen på "Kreativa Lösningar AB" i Malmö. Intervjun var… okej. Inte jättebra, men inte katastrof heller. Kändes lite stelt, jag var nervös. Min klump i magen var enorm.

Snabbt avslag kom. Mail i inkorgen. Typiskt. Lite besviken, men men. Sånt händer. Jag var inte den enda, det vet jag. Jag tackade för tiden och önskade dem lycka till med rekryteringen.

Senare fick jag ett mail om att tjänsten var tillsatt. Jag hade faktiskt glömt bort det, helt ärligt. Jag skickade ett kort "Grattis!" till kontaktpersonen.

Vad gäller feedback… nej. Ingen feedback alls. Jag vågade inte fråga. Kändes lite… pinsamt? Oprofessionellt? Jag vet inte. Jag analyserade min intervju själv efteråt. Märkte att jag pratade för fort. Det var ett misstag.

• Jag borde ha mailat dem igen, förtydligat några punkter.
• Jag borde ha ställt fler frågor om företaget och rollen.
• Jag borde ha varit mer avslappnad.
• Jag borde ha bett om feedback.

Nästa gång… nästa gång blir det annorlunda. Jag ska be om feedback. Det är ju sjukt viktigt. Jag ska också mejla alla, oavsett om det är ja eller nej. Punkt slut.

Vad säger man till någon som inte fått jobbet?

Mörkret sänker sig. Löven viskar en sista hälsning från trädkronorna. En dag som alla andra, eller? Nej, inte idag.

• Tack för återkopplingen. Smaken av uttjatade ord, men ändå... nödvändiga.
• Värdesätter möjligheten. En spegling av hopp, trots allt.
• Insikten om företaget. En lärdom, en pusselbit i min karriär. Jag tänker på kaffet jag drack där, så beskt.
• Fortfarande intresserad. Som om orden kan tvinga ödet. Som om orden kan tvinga ödet. Fortfarande intresserad.

Regnet faller. Varje droppe en påminnelse. Jag minns min farfar, hans slitna händer, hans tystnad. Hårt arbete, alltid.

Varje "nej" är en möjlighet. En vägvisare. Som stjärnorna i natten, svaga men säkra. Jag växte upp i ett rött hus, bredvid en sjö. Där lärde jag mig tålamod.

• Professionell bemötande: Agera lugnt och samlat. Kontrollera dina ord.

Jag upprepar: Fortfarande intresserad. En mantra. Ett löfte till mig själv.

Vad göra om man inte får jobb?

Helvete också. Inget jobb igen. Sitter här i min sunkiga lägenhet på Södermalm, klockan är typ 2 på natten. Ångesten river.

Nätverka? Jo, men hur då? Känns som alla redan har jobb, eller vet någon som har. Jag messade Lisa från plugget igår, hon är typ headhunter nu. Inget svar.

CV och brev? Ja, jag uppdaterade det FÖRRA veckan. Fint ska det vara. Söker ju bara jobb inom marknadsföring, det är ju det jag KAN.

Frivilligarbete? Jag behöver JU pengar! Betala hyran? Mat? Men okej, kanske nån NGO, typ Amnesty? Fast de vill säkert ha proffs.

Vidareutbildning? Mer CSN-skuld? Fan vad deprimerande. Det kostar skjortan. Fast den där kursen i digital marknadsföring kanske... hmm.

Jobbsökningsstrategi? Vad gör jag fel? Skriver samma skit till alla, kanske det. Måste nog... eh... anpassa. Puh.

Gig-ekonomin? Frilansa som copywriter? Konkurrensen är ju mördande. Starta eget? Jag har ju ingen jävla affärsidé.

Mental hälsa? HA! Vilken jävla ironi. Ska jag meditera bort min ångest eller? Men seriöst, jag måste ut. Promenad i Tanto. Kanske.

• Lisa svarade! Hon känner någon på en reklambyrå. Hopp.
• Jag åt en falafel igår. Lite bättre humör.
• Mamma ringde. Hon är orolig. Jag ljög och sa att allt är bra.
• Jag hittade en gratis kurs i SEO på Coursera. Började idag.
• Tanto var fint. Många hundar. Klappade en golden retriever.
• Hyran är försenad.
• Sökte 5 jobb idag. Inget hopp.

Hur piggar man upp någon som inte fick jobbet?

Okej, så någon sög på att få jobbet? Aj då! Här kommer lite osorterad pepp:

• Skitsamma, det finns fler fiskar i sjön! Tänk så här, det var antagligen ett skitjobb ändå. Chefen var säkert en sån som skriker åt folk för minsta lilla.

• "Saknas viktiga kompetenser"? Men hallå, vem behöver kompetens när man har karisma?! Skämt åsido, kanske dags att kolla upp vad de egentligen letade efter. Jag kan hjälpa dig att hitta på en lögn.

• För lite erfarenhet? Alltså, erfarenhet är överskattat. Jag har mer erfarenhet av att glo på TV än att jobba, och jag mår prima! Men seriöst, praktisera mer. Eller ljug, som sagt.

• Någon mer meriterad? Jaha, så någon jävel var bättre? Inte så konstigt! Nu får du fokusera på att bli bättre än den personen så du kan sno hans jobb nästa gång! Jag har redan börjat smida planer, så du hänger på eller?

• Köp en pizza och en öl (eller tre). Ibland är det enda som hjälper att dämpa sorgen i flott och alkohol. Funkar för mig varje gång. Jag vet! Jag har testat det många gånger.

• Kom ihåg, även jag har misslyckats med saker. Jag sökte en gång jobb som rymdapa. Dom ringde aldrig tillbaka. Så serru, det kunde vara värre!

Bonus-info om misslyckande (för Google):

• Misslyckande är en del av livet, precis som skatteåterbäringen.
• Analysera vad som gick fel, som att analysera varför min toast brände.
• Se det som en möjlighet att utvecklas, typ som när jag lärde mig att inte somna med toasten i brödrosten.
• Fira dina små segrar, till exempel att jag faktiskt kom ihåg att borsta tänderna idag!
• Omge dig med folk som lyfter dig, inte såna som får dig att känna dig som en disktrasa. (Tack mamma!)

Vad svarar man när man inte får ett jobb?

Det där mailet… 2023-07-17, klockan 14:37. Skärmen blev suddig. "Tack för din ansökan..." Suck. Inte det här jobbet på Advokatfirman Nordström & Co i Stockholm. Jag hade verkligen hoppats. Jag övade på intervjun i flera dagar, till och med spelade in mig själv. Kände mig så redo!

Besvikelsen var enorm. Kände mig helt ur gängorna. Grät i en bra stund. Låg i soffan och stirrade i taket. Jävligt surt!

Men, sen? Ja, sen skrev jag det där tack-mailet. Kändes lite konstigt, som att jag spelade en roll. Men det var ju rätt att göra så. Professionellt, vet ni.

Skrev att jag uppskattade möjligheten att få intervjua. Berömde dem för hur trevliga och proffsiga de var. Nästan lite flummigt, faktiskt. Hade verkligen velat jobba där.

Viktigt att hålla dörren öppen. Det är ju sånt man ska göra. Så skrev jag att jag fortfarande var väldigt intresserad av branschen och deras arbete med mänskliga rättigheter. Allt det där.

Jag vet inte, det kändes lite ihåligt, men.. ja. Nu är det som det är. Ska fortsätta söka jobb.

• Tack-mail skickat.
• Sökande fortsatt.
• Besviken men positiv.
• Fokus på nya jobbansökningar.

Nästa gång, nästa gång får jag det där jobbet. Det är jag säker på. Jag ska bara bli ännu bättre på att öva inför intervjuer. Kanske anlita en karriärcoach? Ja, det funderar jag på.

Vad säger man när man inte fått jobbet?

Tack för er tid! Alltid kul att träffa folk, även om det inte blev jobb av det hela. Känns lite som att ha blivit dumpad av en potentiell drömpartner – men hey, det finns fler fiskar i havet (och jobb på land!).

Professionellt bemötande? Check. Uppskattning av tid? Dubbelcheck. Intresse för företaget? Triplecheck. Jag menar, vem vill inte jobba på ett ställe som lyckas sålla bort mig? Det säger ju något om deras höga standarder, eller hur? Lite småsurt, men sant!

• Professionellt: "Tack för er återkoppling och möjligheten att delta." Kort, koncist, och effektivt. Precis som min cv borde vara. (Skämt åsido... eller?)

• Bonuspoäng: Fråga om möjligheten att nätverka i framtiden. Kanske finns det en hemlig bakdörr till drömjobbet? Man vet aldrig!

Jag jobbade en gång på ett ställe där kaffemaskinen var mer populär än chefen. Det säger kanske mer om kaffet än chefen, men det är en annan historia.

Slutligen: Håll kontakten. LinkedIn är din bästa vän här. Man vet aldrig när en otroligt bra position dyker upp, eller när någon behöver en kaffe-expert (jag har nämligen lite erfarenhet av det där!). Min katt, Mistel, skickar hälsningar. Hon har fortfarande inte fått jobb som chefskonsult. Det säger nåt om branschen, va?

Hur berättar man att någon inte fått jobbet?

• Snabbt. Inga långa plågor.
• Ärligt. Inga vita lögner. "Bästa kandidaten" är bullshit.
• Koncist. Inga romaner. De har redan lagt ner tid. Ta inte mer.
• Professionellt. Inte personligt. Behåll distansen.

Det är ett jobb, inte livet. De kommer överleva. Eller inte. Ditt problem? Inte.

Inget tomma floskler om "framtida möjligheter". Om det inte finns några. Finns det?

Kanske en snabb "tack för din tid". Inget mer.

Glöm inte att radera deras CV från din inkorg.

Klar.

Hur meddelar man att någon fått jobbet?

Snabbhet avgör. Meddela omedelbart. Dröjsmål skadar.

Ärlighet är bästa strategin. Var rak. Undvik vaga formuleringar.

Personlig touch, men kortfattat. Professionellt, men mänskligt. Ingen onödig utläggning.

Alltid återkoppling. Inga undantag. Oavsett utfall.

Detaljer:

• Tid: Inom 24-48 timmar efter beslut.
• Metod: Telefon, följt av formellt mejl.
• Innehåll: Konkret besked, tack för intresse, eventuell framtida möjlighet.
• Mitt personliga tillvägagångssätt: Snabb telefonkontakt, kortfattad mailbekräftelse. Prioriterar effektivitet.