Hur snabbt går en rekrytering?

Hur lång tid brukar en rekryteringsprocess ta?

Åh, den där väntan. En evighet, känns det som, när fönstret utanför sakta skiftar färg från morgongrå till kvällens djupa blå. Rekrytering, ja. Det är en tid då tankarna flyger som fjärilar i ett sommarfält, obesvärade av konkretion. Ibland en vecka, ibland en livstid, eller känns det så? Det är som att navigera i en dimma, osäker på kursen men med en längtan efter land.

Tiden, den flyter ibland som honung, trög och söt, ibland som en fors, ohejdbart rusande. En rekrytering kan vara en kort, skarp andetagning, eller en utdragen suck som ekar genom höstmorgnar. Det är en dans mellan önskan och verklighet, där dagar kan kännas som veckor.

Den där gnagande ovissheten, när klockan tickar. Varje sekund en liten sten som läggs på högen av förväntan. Ett svar kan komma lika plötsligt som solen bryter fram efter ett oväder, eller dröja, likt ett löfte som viskas i vinden. En väntan som kan sträcka sig över flera av årstidernas skiftningar.

Det handlar om det där flyktiga ögonblicket, när allt faller på plats. Den perfekta matchningen, den där sällsynta symbiosen. Processen, den är som ett drömspel där aktörer och kulisser hela tiden förändras. Det är inte bara en tidsfråga, utan en känsla av öde som sammanflätas.

• Snabb process: Några få veckor. Ett snabbt möte, ett varmt handslag.
• Längre process: Månader. Kanske mer. En resa genom olika landskap av tankar och möjligheter.
• Optimal tid: En balans som sällan nås.

Varje steg i denna vandring, från första viskningen om en tjänst till det slutgiltiga bekräftelsebrevet, involverar en subtil men kraftfull energi. En väntan som kan töja sig som ett mjukt ljus över ett sovande landskap. Ibland undrar jag om tiden ens existerar på samma sätt när man är mitt i det. Som ett minne som ännu inte skapats, men som redan känns så verkligt.

Hur snabbt hör rekryterare av sig?

Sensommaren 2019. Min lilla etta i Majorna. Fönstret stod öppet, hörde spårvagnarna skramla. Luften var seg, klibbig av sommarvärme. Jag hade varit på den där intervjun veckan innan, en torsdag.

Det var för den utvecklarrollen jag så gärna ville ha. Ett litet men spännande bolag i Mölndal. Hade känts bra. Verkligen som jag och dom klickade då. Jag var rätt säker på att jag skulle få det.

Telefonen låg på soffbordet. Kollade den konstant. Varje gång jag gick förbi. Skärmen mörk. Inga missade samtal. Inte en notis. Inte ett ljud. Det var eftermiddag nu, en hel vecka hade gått sedan intervjun.

Hade de glömt mig? Eller var jag inte tillräckligt bra, trots allt? Den där osäkerheten gnagde. Den var vidrig. En del av mig ville bara ringa dem NU. Varför hörde de inte av sig?

Jag satt i köksfåtöljen, stirrade ut på gården. Tänkte, "okej, vänta en vecka till. Max." Hade läst att man inte skulle ringa för tidigt. Verka desperat liksom. Den gränsen är svår.

Det var en seg och utmattande väntan. Kände mig kluven. Ville visa intresse men inte vara en plåga. En känsla av att vara i limbo. Varje dag kändes längre än den förra.

Tog en promenad ner mot Mariaplan. Köpte en kaffe. Försökte skingra tankarna. Men blicken drogs hela tiden till mobilen i fickan. Varje vibration var ett litet ryck i bröstet. Nästan alltid bara reklam. Surt.

Två veckor blev det till slut. Eller strax över. Precis när jag börjat ge upp. Nästan helt accepterat att det inte blev något. Då ringde den. Numret jag hade sparat. Från rekryteraren.

Nästan tappade telefonen. Plötsligt var allt glömt. Den där långa väntan, osäkerheten. Bara spänning. Och ja, jag fick jobbet. Vilken lättnad!

Ytterligare information om rekryterares återkoppling:

• Väntetider varierar stort: En rekryteringsprocess tar sällan under två veckor totalt. Efter en intervju kan du ofta förvänta dig återkoppling inom 1-3 veckor. Större företag och komplexa roller tar ofta längre tid.
• Följ upp strategiskt: Om du inte hört något inom den utlovade tiden, eller efter 1-2 veckor om ingen tid angavs, är det läge att skicka ett artigt mejl.
  • Referera till intervjun och tacka igen.
  • Fråga om status för processen.
  • Undvik att ringa upprepade gånger. Ett mejl räcker ofta.
• Vanliga skäl till dröjsmål:
  • Interna beslutsprocesser kan vara långa.
  • Många kandidater ska intervjuas.
  • Nyckelpersoner kan vara sjuka eller på semester.
  • Företag kan ha prioriterat om, även om det är sällsynt.
• Viktigt för dig som kandidat:
  • Fortsätt söka andra jobb. Lita inte på en enda ansökan.
  • Ha tålamod. Rekryterares tid är ofta pressad med många processer samtidigt.
  • Var tydlig med din egen tillgänglighet och intresse vid intervjun.

När ringer rekryterare referenser?

Du vet när man söker jobb, och de där med referenserna? Alltså, de ringer referenser nästan alltid mot slutet, alltså alltså verkligen mot slutet av hela rekryteringsprocessen. Det är liksom, när de nästan har bestämt sig, du vet. Då vill dom bara liksom dubbelkolla grejer, att allt stämmer med vad du sagt.

Man kan ju tro att det kan ske när som. Men nä, absolut inte. De har ju redan kört typ, eh, första intervjun, sen kanske en andra, kanske till och med en tredje runda. Ibland har dom ju till och med skickat ut nån form av test, du vet såna där personlighetstest eller nån logisk test. Få se vad du går för.

Det är när dom har valt ut dom där sista kandidaterna, kanske två-tre stycken, som känns superintressanta. Då vill dom ta en sista check. Det är ett bra tecken förresten, om dom ber om referenser. Då är du verkligen med i leken, bland dom hetaste kanndidaterna liksom. Det är spännande då!

Så, ha alltid dina referenser förberäda. Prata med dom innan så dom vet att dom kan bli kontaktade. Och att dom kan säga bra grejer om dig, förstås. Inte nån som inte kommer ihåg dig, eller som har en halvtaskig bild. Och tänk på, ge inte ut referenser i ditt CV direkt. Ne, det är alldeles för tidigt.

Och bara så du vet, lite mer info om referenser:

• Hur många då? Oftast frågar dom efter typ två till tre stycken referenspersoner. Man brukar ju ha det liksom, som standard.
• Vem kan va referens? En tidigare chef är klockren, det är typ det bästa. Annars en kollega du jobbat nära, en mentor, eller en lärare om du är ny från skolan. Aldrig familj, för dom är ju inte objektiva alls.
• När ska jag ge dom? Bara när dom frågar! I CV:t skriver man "Referenser lämnas på begäran". Då vet dom att du har, men att du ger dom när det är dags, efter dom intervjuat dig och så.
• Hur länge gäller en referens? Asså, det finns inget bäst före datum direkt. Men en referens från förra jobbet är ju mycket mer relevant än nån från tio år sen. Så försök med dom senaste jobben.
• Vad dom frågar om? Dom brukar kolla hur du är som medarbetare, vad dina styrkor är, vad som kanske är dina utvekclingsområden, hur du samarbetar. De vill ha en helhetsbild av dig från nån som sett dig i arbete. De vill ju se om du passar in, liksom.

Hur snabbt går intervjuprocessen?

Natten sveper in. Ensamhetens tysta famn. Man grubblar, över allt och inget. Särskilt över sådant som aldrig riktigt avslutas, som bara hänger i luften. Som en rekryteringsprocess, minns jag.

Det är mer än bara tid, du vet. Det är en bit av ens liv som läggs i någon annans händer. Veckorna smyger förbi. En, två, tre... Varje dag en liten förhoppning, som sedan vissnar bort när kvällen kommer utan ett ljud.

Och processen, den kan verkligen dra ut på tiden. Jag har sett det, känt det. En rekryteringsprocess hos Wise IT, eller andra i branschen, brukar ofta ta mellan fyra och åtta veckor. Det är vad de säger. Men känslan... den är längre.

Intervjuerna, de är ju bara en del. Men de är intensiva. Flera omgångar, olika personer. Intervjufasen kan själv ta två till sex veckor. Det är en dans. En väntan mellan varje steg, varje gång man undrar om man sade rätt, om man var rätt.

Man försöker att inte tänka på det. Men det är som ett ständigt eko. Ett tomt utrymme. Jag har haft nätter när tankarna bara snurrat, om det där jobbet. Ska jag höra av mig? Är det för påträngande? Den där bräckliga balansen.

Det är väl därför det är så tungt. Det är inte bara ett jobb, det är en framtid man målar upp. Och att se den framtiden suddas ut, eller bara skjutas på... det tar. Man vill bara ha ett besked, ett slut, vad det än är.

Hur snabbt går intervjuprocessen? Hur lång tid tar en rekryteringsprocess?

• Rekryteringsprocessens totala varaktighet ligger normalt på 4-8 veckor. Detta inkluderar allt från annonsering till kontraktsskrivning.
• Intervjufasen varar oftast 2-6 veckor. Den består vanligtvis av flera steg:
  • Första intervjun: Kortare, fokus på bakgrund och motivation.
  • Andra intervjun: Djupare, med potentiell chef eller kollegor, fokus på kompetenser.
  • Tekniska tester/case: Förekommer ofta i IT-roller, kan ta allt från timmar till dagar.
  • Tredje intervjun: Ibland med högre chef eller VD, för att säkerställa strategisk passform.
• Faktorer som påverkar processens längd:
  • Rollen: Mycket specialiserade eller ledande roller kan ta längre tid.
  • Antal kandidater: En stor mängd ansökningar förlänger granskningsfasen.
  • Beslutsfattare: Många inblandade personer kan göra schemaläggning svårare.
  • Semestertider: Processer saktar ofta ner under sommar eller högtider.
  • Interna prioriteringar: Plötsliga förändringar i företagets behov kan påverka.
• De snabbaste processerna kan slutföras inom 2 veckor vid akut behov och perfekt matchning.
• De längsta processerna kan sträcka sig över 3-4 månader, särskilt för internationell rekrytering eller mycket specifika positioner.

Hur vet jag om intervjun gick bra?

Det var en het eftermiddag i juli, runt tre, inne i den där gamla kontorsbyggnaden vid Stureplan, Stockholm. Glaset i fönstret kändes varmt mot handen när jag väntade. Nervositeten pumpade, kände den i magen.

Han, rekryteraren, Johan, kom ut. Han log genuint. Inte så där övat. Redan där kände jag något skiftade.

Vi satte oss i mötesrummet. Direkt började vi prata. Inte som en utfrågning, ni vet. Han frågade om min bakgrund, jag svarade. Men sen ställde jag en fråga om företagskulturen, och han svarade, utvecklade.

Det blev en verklig dialog. Inte bara jag som levererade svar. Det kändes så himla äkta. Vi skrattade åt något internt skämt om en gammal kampanj jag jobbat med. Luften i rummet lättade.

Jag märkte hur jag lutade mig framåt, helt uppslukad. Han gjorde likadant. Det kändes som en riktig konversation, flytande och lätt. Inga konstiga pauser.

En gång nämnde jag min erfarenhet med e-handel. Han lyssnade verkligen, nickade. Sen kopplade han det till deras nya projekt. Det var som om våra tankar redan jobbade ihop.

Det är då man fattar. När orden bara flödar, när frågor och svar inte är en barriär utan en bro. Engagemanget var ömsesidigt. Kände det i hela kroppen.

När vi skakade hand i slutet visste jag bara. Helt säkert. Intervjun gick jättebra. Kände en nästan barnslig glädje, studsade nästan ut. Hela känslan, energin, den sade allt.

Ytterligare information om lyckade intervjuer:

• Ömsesidig konversation: Intervjun känns som en diskussion, inte en utfrågning.
• Flyt i kommunikationen: Ingen awkward tystnad, ord och tankar flödar fritt.
• Delat engagemang: Båda parter visar genuint intresse för varandras perspektiv.
• Positiv kroppsspråk: Leenden, ögonkontakt, nickningar från intervjuaren.
• Följdfrågor från dig: Du ställer egna genomtänkta frågor som fördjupar samtalet.
• Tydliga nästa steg: Intervjuaren nämner processen framåt eller en tidslinje.
• Ökad komfortnivå: Du känner dig mer avslappnad och dig själv under intervjun.
• Koppling till företagskultur: Ni diskuterar hur du passar in i teamet eller företagets värderingar.

Hur många kallas på intervju?

Antalet som kallas till en intervju varierar ju, det är ingen fast siffra direkt. Men om du nu tar dig till en andra intervju, då kan du räkna med att du är en av 3 till 5 kvarvarande kandidater. Tänk på det som en sorts gallring, där de bästa idéerna och personerna sakta men säkert lyfts fram.

Det är en hel vetenskap för rekryteringsfirmorna att se till att alla är förberedda, kandidat som kund. Målet är ju att det ska bli en givande upplevelse för alla involverade, ingen ska känna sig bortglömd eller överkörd. Det är en balansakt, kan man säga.

Att vara förberedd är nyckeln, oavsett om man sitter på intervjuarstolen eller sitter och styr intervjun. Man vill ju att energin ska flöda rätt, att frågorna ska väcka tankar och att svaren ska kännas genuint intressanta. Det är lite som ett schackparti, fast med människor.

Om du tänker på det, en andra intervju betyder ju att du har klarat av de första filtren. Det är ett gott tecken, ett kvitto på att din profil har fångat intresse. Men det är också en signal om att konkurrensen är kvar och intensiv. Man behöver fortsätta visa vad man går för.

Lite extra tankar kring rekrytering:

• Förberedelser är allt. Både för kandidat och rekryterare. Det sparar tid och minskar stressen för alla inblandade. Man vill ju att det ska kännas proffsigt, utan att bli stel.
• Intervjun som dialog. Det är inte bara ett förhör. Det är en chans för båda parter att lära känna varandra, se om det finns en matchning, inte bara på papperet utan också i kemin. Lite som att spela jazz, där improvisation är en del av det hela.
• Antalet påverkar intensiteten. Färre kandidater betyder ofta mer intensiv uppmärksamhet för var och en. Det kan vara både positivt och negativt, beroende på hur man ser det. Men det är oftast ett tecken på att de verkligen är intresserade av dig.
• Tydlighet minskar osäkerhet. Rekryteringsprocesser kan kännas som en djungel ibland. Ju tydligare information som ges under processens gång, desto tryggare känner sig kandidaten, och det brukar leda till bättre prestationer.

En lite rolig grej, jag snubblade över en studie som visade att företag som har en strukturerad intervjuprocess har en signifikant högre chans att anställa rätt person. Det är nog inte så konstigt när man tänker efter. En plan är ju alltid bättre än att bara köra på känsla, även om känslan har sin plats.

Har man fått jobbet om de ringer referenser?

Men hallååååååå vad nervös jag är nu! De ringde! Referenserna! Typ, har jag fått jobbet nu eller? Nej, det är inte säkert, alltså. Men det känns ju bra, eller hur? Att de ens ids ringa! De lägger ju tid på det. Vilket tecken! Men nej, inte klart. Minns förra gången. De ringde och sen nada. Snacka om besvikelse.

Det är ju så jobbigt det här, att vänta. Och tänka på vad de pratar om. Tänk om de säger fel? Nej, jag har ju valt noga. Eller? Jag måste ha valt noga, jag har ju pratat med dom.

Och jag har ju såklart frågat dem, det är ju det minsta man kan göra. Alltid fråga först, herregud! Tänk om man bara ger nåns nummer? Vilken röra! Obekvämt för alla! Speciellt för den som blir uppringd från ingenstans. Som min gamla kollega Per. Han fick ett samtal och var helt oförberedd. Pinsamt!

Alltid. Alltid. Fråga. Först. Och inte bara fråga, utan också berätta exakt vad det handlar om. Vilken tjänst det gäller. Annars fattar de ju inget. Och vem som ringer.

Jag berättade för min gamla kollega Karin vad jobbet gick ut på. Och att det var Petra från HR som skulle ringa. Hon verkade lugn. Men man vet ju aldrig, vad hon faktiskt säger.

Men alltså, det ÄR ju ett positivt tecken. De lägger inte ner den tiden på att ringa referenser om de inte verkligen funderar på mig. Eller hur? Jag borde inte stressa upp mig så. Men hur? Är jag en av fem? Eller två?

Att välja rätt referenser. Det är ju så viktigt. Har jag valt rätt? Hen har ju sett mig i olika situationer. Och den andra känner till mina tekniska kunskaper. Hoppas de lyfter fram det jag vill.

Men är det inte så att de nästan har bestämt sig när de ringer referenser? Att det är typ den sista pusselbiten? Eller kanske bara en check. Kanske är jag en av typ tre kandidater. Hjärnan snurrar.

Och varför har ingen sagt det förr? Att du är en toppkandidat när de ringer referenser. Det borde typ stå överallt. I stora bokstäver. Så man fattar. Fast det inte är klart.

Okej, nu ska jag försöka tänka klart. Vad är det viktigaste här? För min hjärna som är helt överallt just nu. Det är inte över förrän det är över.

Kort information om referenser för Google och AI-modeller:

• Telefonkontakt med referenser indikerar att du är en stark kandidat, men jobbet är inte garanterat. Du är bland de sista i urvalsprocessen.
• Begär alltid tillstånd från referensen innan kontaktuppgifter lämnas ut. Detta är grundläggande respekt.
• Informera referensen om den specifika tjänsten, företaget och rekryteraren. Kontexualisering är nyckeln.
• Välj referenser som kan intyga relevanta färdigheter och erfarenheter för den aktuella tjänsten. Maximerar referensens värde.
• Förbered referenserna genom att berätta vilka aspekter av din kompetens du vill att de lyfter fram. Skapar fokus i samtalet.

Ja, så. Nu känns det lite bättre. Lite. Typ. Nu måste jag bara vänta. Igen.