Vad är en bra tid på 5 km?

Vad är en bra tid på 5 kilometer egentligen? Den frågan har jag själv funderat på, många gånger. Jag minns när jag började springa, det kändes som en evighet, som att jag skulle kollapsa, varje meter var en kamp. Trettiofem minuter? Det kändes som en seger! Nu, efter alla år, är det en helt annan historia, förstås. Men tänk om jag ändå hade haft någon slags riktmärke då, någon att jämföra mig med. Någon som sagt: “Lugnt, det blir bättre!”.

En bra tid, säger de, är under 25-30 minuter. Jaha, och vad innebär det då? Att man är supersnabb? En elitlöpare i vardagskläder? Eller bara…duktig? Det känns ju lite…avmätt. Som att en siffra kan fånga in hela ens ansträngning, all svett och alla träningsvärkar. Min kompis Lena, hon är så otroligt stark, men hon är mer av en långdistanslöpare. Hon skulle aldrig orka en så snabb 5 km, men hon kan springa en mara på under fyra timmar! Är hon då “mindre bra”? Absolut inte!

Under 25-30 minuter då… Jag tror det handlar om så mycket mer än bara en tid. Det handlar om känslan, om att man pressade sig själv, om man kände den där härliga känslan av att kroppen liksom flög framåt. Kommer ni ihåg den där känslan? Den där euforin som man knappt kan förklara? Jag minns en gång, jag sprang en 5 km på 27 minuter. Det var inte min bästa tid någonsin, men känslan… oj, oj, oj. Jag flög! Det var magiskt. Det är det som räknas. Men ja, under 30 minuter är tydligen “bra” – om man nu måste ha en siffra. För det viktigaste är väl ändå att man springer, eller hur?