Hur mycket bör man ha kvar efter fasta utgifter?

11 månader sedan 53 visningar

"Efter fasta utgifter bör minst 20-30% av din inkomst vara kvar.Detta utrymme är inte bara för rörliga kostnader som mat och transport, utan också avgörande för ditt sparande. Varje persons ekonomi är unik, men att säkerställa en sund marginal ger trygghet och handlingsfrihet."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Optimal buffert: Hur mycket pengar kvar efter fasta utgifter?

Optimal buffert: Efter fasta utgifter är ett bra riktmärke att ha kvar 20-30% av inkomsten. Pengarna ska täcka rörliga kostnader som mat och nöjen samt sparande.

Den där siffran på kontot efter att hyran och alla räkningar dragits... den kan ge en klump i magen, eller en känsla av frihet. För mig var det länge bara en klump.

Jag minns så väl den 26:e april 2022, jag bodde i en liten tvåa i Kortedala, Göteborg. Hyran låg på 6500 kr, och efter att precis allt var betalt hade jag typ 3800 kr kvar att leva på. Det var ångest rent ut sagt. Varje ICA-besök blev en matematisk ekvation.

Så de där 20-30% som folk snackar om, det är inget jag nånsin nådde då. För mig blev vändpunkten inte en procent, utan en känsla. Jag ville sluta känna den där paniken när kaffet kostade 45 kronor på ett fik. Det blev min drivkraft.

Så jag gjorde en grej. Jag skapade två separata sparkonton, döpte ett till 'Helvetes Buffert' för saker som trasig tvättmaskin. Det andra hette 'Leva Lite' för en resa eller nåt kul. Det gjorde det konkret, inte bara en siffra.

Ibland går det inte ihop. En månad pajar bilen, och då ryker allt. En annan månad är det lugnt. Man får vara lite snäll mot sig själv. Det är ingen tävling.

För mig handlar det inte om att ha en exakt summa kvar. Det handlar om att kunna andas ut den 26:e. Att veta att det finns en marginal, om så bara några hundralappar. Det är den verkliga vinsten. En mental buffert.

Hur mycket är dina fasta utgifter för månaden?

Jag satt vid mitt köksbord, det var en sån där grå, lite fuktig torsdag, den tjugofemte mars i år. Regnet smattrade lätt mot fönstret här i Hässelby Strand, tredje våningen. Klockan var nog kvart över nio. Kaffet var redan kallt, hade stirrat tomt framför mig lite för länge. Kände en klump i magen bara jag öppnade bankappen.

Där var den igen, siffran. Drygt tolvtusen femhundra, pang. Fasta utgifter, det är ju det. Varje månad. Hyran, 8 200 kr för min lilla tvåa. Inte billigt. Sen elräkningen, som varierar men landar runt 600 kr nu vintertid. Bredbandet, 399 kr, Tele2. Sånt man bara måste ha, inget snack.

Och försäkringarna, hemförsäkring och den där lilla olycksfallsförsäkringen, runt 400 kr. Och SL-kortet, 1 020 kr. Bara så där, borta. Känner mig alltid lite maktlös när jag ser pengarna försvinna. Det är ingen jätteförmögenhet kvar sen för mat och nöjen. Hade velat ha nya löparskor.

Förra månaden, jag glömde betala Netflix. Glömde helt! Fick ett påminnelsemejl. Så dumt. Har ju ingen koll ibland. Bara kör på. Måste bli bättre på att hålla budgeten. Sen undrar man vart pengarna tar vägen. Vart tog mars pengarna vägen?

Tänkte på det när jag gick till jobbet imorse, hur mycket av lönen som bara försvinner innan jag ens fått den på kontot, typ. Det är enormt stressande ibland. Vissa månader är det tight, tight som bara den. När jag är sjukskriven en vecka till exempel, då känns det.

Bredbandet, alltså. Det är guld värt. Men ändå. Varje gång jag trycker bekräfta på banken, det är som ett litet farväl till en del av min frihet. Frihet att spontanköpa något onödigt. En bok. Eller bara en riktigt god lunch. Nej, det är räkningarna som går först. Alltid räkningarna.