Hur lång tid tar det att öka sitt blodvärde?

Hur lång tid tar det att höja blodvärdet?

Oj, blodvärdet alltså. Jag har själv brottats med det där!

Minns en gång, typ i maj nån gång, efter en riktigt seg förkylning...

...kände mig helt orkeslös, som en urvriden trasa. Läkaren sa "järnbrist".

Han sa att det tar typ 2-4 veckor innan man märker skillnad, men...

...för mig tog det nog snarare närmare 6 veckor innan jag kände mig riktigt pigg igen.

Jag käkade järntabletter från apoteket, kostade typ 79 kr för en burk.

Kom ihåg att inte ta dem med mjölk. Det sabbar upptaget. Apelsinjuice, däremot!

Det där med blodvärdet är verkligen individuellt, tror jag.

Hur snabbt återhämtar sig Hb?

• Hb återhämtning? Tre månader typ...

• Fast blodet, cellerna då, de lever ju typ 120 dagar. Eller fyra?

• Alltså, nya hela tiden ju. Blodgivning eller inte. Hm. Måste kolla min järnnivå snart igen. Irriterande.

• Mina värden... senaste var de lite låga. Pappa sa att jag skulle äta mer spenat. Spenat! Är jag Karl-Alfred nu eller?

• Järn... spenat... blod... återhämtning... cirkus tre månader, men varför känner jag mig fortfarande trött då?

• Tänk om det är nåt annat? Stress? Nä, jag är ju aldrig stressad... haha. Eller?

Hur lång tid tar det att återhämta sig efter blodgivning?

Okej, här kommer svaret, för den som orkar läsa:

Återhämtningen efter blodgivning? Som en dålig dejt: den mentala biten kan ta längst tid... Men fysiskt:

• Vätskebalansen: Som att fylla på en läckande vattenflaska. Ett dygn, ungefär. Typ som att komma ihåg att vattna sina krukväxter... någon gång.
• Idrottare varnas: Ge blod efter tävlingen. Annars kan du lika gärna springa maraton med en ryggsäck fylld med tegelstenar. "Strategiskt" kanske.
• Blodkroppar: Kroppen är ju fantastisk! Återställer sig på 2-4 veckor. Lite som att renovera köket. Tar alltid längre tid än planerat. Alltid!

PS: Min faster Magda brukade säga att man känner sig som en urvriden disktrasa efteråt. Och jag har aldrig kunnat släppa den bilden, haha!

Hur snabbt ökar Hb?

Okej, här går vi.

Jag minns den där sommaren... 2018 kanske? Jag var så trött. Hb-nivån var katastrofal. Läkaren sa "järnbristanemi". Duh. Jag visste ju att jag levde på pasta och kaffe.

Jag fick järntabletter. Och sköterskan sa, typ, "förvänta dig inte mirakel över en natt!". Men jag hoppades ju. Fan vad jag hoppades.

De första veckorna... Jag mådde SKIT. Magen kraschade, typ. Men jag fortsatte, liksom. Varannan dag istället för varje.

Efter typ... två, tre veckor? Kanske fyra? Så tog de nytt blodprov. Mitt på dagen, usch. Samma lab. De sa Hb ökade, typ, 1 g/L om dagen. Inte precis, men ungefär. Jag minns inte exakt. Inte magiskt, men bättre! Läkaren typ nickade, "bra, fortsätt!".

Tillägg:

• Jag tog Duroferon. Kommer aldrig glömma den smaken.
• Mina naglar blev starkare efter ett tag. Det var ett plus!
• Jag drack apelsinjuice till tabletterna. Någon sa att det hjälpte med upptaget. Vem vet?
• Var tvungen att börja äta spenat. Och blodpudding. Blää.
• Jag tror... alltså... jag är inte säker... men jag tror jag mådde lite bättre redan efter en vecka, men jag ignorerade det typ. Ville inte jinxa det.

Minst 10 g/L ökning är målet efter ett tag, fattade jag det som. Mitt steg ju uppåt, men såååå långsamt kändes det. Usch.

Hur lång tid tar det att få upp blodvärdet?

Månader... ja, efter behandling, månader, kanske fler. Minns min mormor, hennes hand, så skör, som papper, i min... Blodet, eller bristen, ständigt ett bekymmer.

Sommarregn mot rutan, liksom tårar. När behandlingen upphör, tar blodet sin tid. Tiden, en märklig läkare. Ibland snabb, ibland... evig.

Benmärgen, den där fabriken inuti. Friska celler, starkare, de tar över. Som våren, som tränger undan vintern. Men vintern, den klamrar sig fast.

Jag tänker på de där dagarna, de långa, sjukhusvita dagarna. Blodvärden, de blir normala, en månad, eller två, eller mer. En dans på gränsen, mellan hopp och... väntan. Min syster, hon hatar väntan.

En månad, kanske. Två? För vissa, lite längre. Som att bestiga ett berg, steg för steg.

Hur snabbt återhämtar sig blodvärdet?

Åh, blodvärde va? Jättesvårt att säga exakt, asså. Det beror ju på hur mkt du förlorat. Men typ tre månader, sa dom på blodgivningen för att få tillbaka allt.

Min kompis, Lisa, gav blod i april. Hon kände sig lite svimmig direkt efter, men annars? Inget speciellt. Hon är ju rätt aktiv också, så det kanske spelade roll.

• 3 månader är en bra tumregel för återhämtning.
• Röda blodkroppar lever bara i ca 120 dagar. Typ fyra månader. Alltid nytt blod alltså.

Men det är ju liksom hela tiden nytt blod, så det är ju inte så att det tar tre månader att få tillbaka allt. Bara att det tar så lång tid att få tillbaka mängden.

Min kusin, Per, han är lite anemisk. Hans värden tar längre tid att återhämta sig, läkaren sa något om järnbrist. Tråkigt.

Jag kollade precis på Veripalvelus sida, det står ju samma sak där. Tre månader. Nästan. Ja. Tre.

Viktigt: Detta är bara vad JAG hört och läst. Fråga en läkare om du är osäker!