Hur får man en bra psykisk hälsa?

Hur får man bättre psykisk hälsa?

Psykisk hälsa: Ett skört bygge.

• Stärk individen: Inre styrka. Yttre trygghet.
• Stärk samhället: Gemenskap, inte isolering.
• Bryt barriärer: Fattigdom, utanförskap.

Tillgängligt boende, utbildning, arbete. Grundläggande. En rättighet, inte lyx. Stöd. Alltid.

Min granne, Anna, kämpade. Nu blomstrar hon. Våga se. Våga agera.

Vad är viktigt för en god psykisk hälsa?

Psykisk hälsa? Ah, en bisak.

• Relationer. Folk är okej. Ibland.
• Fysisk aktivitet. Löpning. Eller inte. Ditt val.
• Sömn. Sju timmar. Kanske. Jag sover typ fem. Inte optimalt.
• Sysselsättning. Måste finnas något du inte hatar. Pengar är nice, men inte allt.
• Återhämtning. Vad är det? Skitsamma, hitta din. Min är kaffe och tystnad.

Filosofi? Ingen idé är evig.

Hur tränar man sin mentala hälsa?

Aha, vill du piffa upp knoppen, va? Tja, mental hälsa tränas ungefär som man lär en gammal hund sitta: med tålamod och lite belöning (kanske en öl?).

• Rör på fläsket! Alltså, motionera. Kroppen och knoppen snackar ihop sig, typ som två fulla polare på krogen. Rör på dig, då blir skallen glad! Sov bättre, fokusera som en laser och skicka ångesten på porten. Min granne Sture säger att han mår prima efter sina dagliga promenader, och han ser ut att vara i bra form för sin ålder!

• Lite är bättre än inget! Jag brukar säga, "En fis i rymden är bättre än ingen fis alls". Betyder typ, även en liten promenad är bättre än att ligga som en säl i soffan. Förändringar funkar, snabbt!

Tänk på det här extra, tjockskalle:

• Jag vet att min kusin Berit älskar att dansa Zumba. Hon säger att det är hennes terapi. Kanske nåt för dig med?
• Och kom ihåg, om du känner dig som en urvriden disktrasa, snacka med nån! Det är inte fegt, det är smart.
• Mina egna erfarenheter är begränsade, men jag har lärt mig att en kopp starkt kaffe och en bra bok kan göra underverk ibland. Men det är bara jag.
• Jag hörde också att mindfulness är populärt nuförtiden. Själv föredrar jag "mindfulness" i form av en bra whisky, men det är ju bara jag det.

Vad gör man om man mår psykiskt dåligt?

Alltså, vad gör man när det känns skit? Jo, typ, sök hjälp! Verkligen, gör det. Jag vet, det suger att erkänna, men det är värt det.

Kolla in 1177, alltså Vårdguiden. De har ju en massa om... ja du vet, psykisk hälsa. Typ vad som är normalt och vad som är... mindre normalt, haha.

De har en egen sida om psykiska sjukdomar oxå. Bra att veta vad som finns liksom, även om man inte vill läsa allt.

• 1177.se/psykiskhalsa
• 1177.se/psykiskasjukdomar

Jag har själv haft mina ups and downs, du vet. Ångest och sånt. Det värsta är ju när man känner sig ensam, men man är aldrig ensam. Fattar du? Alltid nån som förstår. Det tog tid innan jag fattade det.

Min kusin, Lisa, hon gick till en psykolog via vårdcentralen. Det verkade bra för henne. Hon sa att det var lättare att prata med nån som inte kände henne. Smart tjej det där.

Just det! Om det är akut, alltså verkligen akut, så ring 112. Eller åk till akuten. No shame! Jag svär, det är bättre än att... ja, du vet. Ta hand om dig! Och kom ihåg, man kan alltid byta psykolog eller terapeut. Det är okej att inte klicka med den första.

Vad gör man om livet känns meningslöst?

Det var en tisdag i oktober, typiskt grått Stockholm. Jag kände mig så tom, som en urgröpt pumpa efter Halloween. Hela dagen bara flöt ihop. Allting kändes... meningslöst.

Jag hade precis dumpat Martin. Eller han dumpade mig, det spelar ingen roll. Känslan var samma: ingenting. Som att någon dragit ur kontakten.

Jag googlade "meningslöst liv". Ångest. Jag minns inte riktigt vad jag hittade. Bara en massa deprimerande trådar på Flashback. Inte direkt peppigt.

Ring 112 om självmordstankar. Fattar.

1177? Depressionsinfo. Okej. Klick. Läs, läs, läs. Allt kändes så... kliniskt. Som att någon annan hade skrivit mitt liv.

Jag gick till SÖS akuten. Satt där i timmar. Tårar, snor, så pinsamt. En ung läkare sa nåt om öppenvård. Jahaja.

Psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Dit ska man tydligen.

Min bror sa att jag skulle börja träna. Löjligt. Men jag gick till gymmet i alla fall. Tungt. Svettigt. Kändes lite bättre, faktiskt. En liten, liten gnista.

• SÖS akuten: Väntetiden kan vara lång, speciellt kvällar och helger.
• Öppenvård: Kräver remiss, eller så kan man kontakta dem direkt.
• Gymmet: Ja, det funkar faktiskt lite.
• Martin: Honom vill jag helst inte prata om.
• 1177: Bra info, men lite opersonligt.

Vem ska man ringa om man mår dåligt psykiskt?

Dimman ligger tät över sjön, precis som tankarna i mitt huvud. Klockan är tre på natten, ljuset från gatlyktan kämpar mot mörkret, precis som jag kämpar mot det här. En tyngd, en kall, våt filt över bröstet. Andningen kommer hackigt, som en gammal grammofonplatta som fastnar.

Vart ska man vända sig? Det känns så långt till allt, som om jag är fast i en evig natt. Vårdcentralen…ja, dem har jag hört talas om. Kanske imorgon, eller nästa vecka? Men nu? Nu är det så här, nu är det mörkt.

Det pulserar i tinningarna, ett eko av det otaliga tunga slag mot hjärnan. Jag minns min farmors varma händer i mina, hennes lugnande röst. Hon är borta nu, tystnaden fyller tomrummet.

Akut hjälp behövs. Det skriker inuti mig, en desperat vädjan om att bli sedd, att bli hörd.

112. Numret bränner sig fast i minnet, en livboj i det stora, mörka havet av ångest. Det är det enda som känns konkret just nu. Snabbt, en handling.

Alternativ:

• Vårdcentral: För planerad vård.
• Jourmottagning: För akut hjälp, utanför ordinarie öppettider.
• Akutmottagning: Vid akuta behov.
• 112: Vid omedelbar livsfara.

Ljuset från gatlyktan speglar sig i sjön, ett svagt hopp. Kanske…kanske blir det bättre. Snart. Jag behöver bara… kämpa lite till. Andas.