Varför glömmer jag bort ord?

Vad kan man göra för att inte bli dement?

Fan, demens. Min farmor… det var så jävla sorgligt. Hon glömde ju mig till slut. Mig. Hennes älskade barnbarn.

Bra mat: Hon älskade ju sina kanelbullar. Kanske för många?

Motion: Hon gick ju sina promenader, men kanske inte tillräckligt? Jag vet inte. Det är det som är grejen. Vet inte.

Kognitiv utmaning: Hon läste, löste korsord. Men var det tillräckligt?

Umgås: Hon hade sina väninnor, bridgeklubben. Men efter farfar dog… Det blev mindre. Mycket mindre.

Blodtryck: Jag kommer ihåg pillren hon tog. Mot allt möjligt. Högt blodtryck, säkert.

Socialstyrelsen säger det, ja. Stefan Brené. Men fan vad det känns som en lotteri.

Det är så personligt. Så fruktansvärt individuellt. Man vill ju bara spola tillbaka tiden, tvinga henne äta broccoli, dra med henne på gymet. Skit också.

Fast, jag kommer ihåg, hon brukade alltid säga: "Lev idag, älskling. Imorgon kan det vara för sent." Kanske är det det man ska fokusera på. Inte fan hänga upp sig på broccoli.

• Farmors älsklingsblomma: Blåklint.
• Hennes bridgeklubbs namn: "Fjärde långgatans bridgegäng".
• Pillren: Små, vita, runda. Mot högt blodtryck och... något annat. Kommer inte ihåg.
• Dödsorsak: Inte demens, hjärtinfarkt. Lite ironiskt.
• Favorit-korsordstidning: "Allers".
• Kanelbullarna: Hembakta, med pärlsocker. Alldeles för söta.
• Promenaderna: Runt kvarteret, varje morgon kl 10.
• Ålder när hon började glömma: 82.

Vad är orsaken till demens?

Natten är lång. Tankarna snurrar. Varför just jag? Hjärnan, den sviker. Allt blir suddigt, orden fastnar i halsen. Som att försöka gripa efter vatten. Det flyter bara förbi.

Det började smygande. Glömska. Små detaljer först. Sen större. Mamma minns inte längre hur man bakar hennes berömda blåbärspaj. Den där doften... den finns inte kvar. Bara tomhet.

Nästan hundra olika orsaker. Läkaren sa det. Hundratal. Siffror som flyter runt som moln i ett mörkt rum. Alzheimers, sa han. Ett ord som skär som en kniv. Gradvis förtvining. Hjärnceller som dör. Sakta, sakta.

Blodproppar. Vaskulär demens. Låter så kallt, så sterilt. Som en medicinsk rapport. Inte som mamma. Inte som hennes varma leende.

Hur många fler julbord ska vi missa? Hur många fler minnen ska blekna? Jag ser hennes blick ibland, förlorad. En ensamhet som gnager.

• Alzheimer: Hjärnceller dör.
• Vaskulär demens: Problem med blodflödet.
• Över hundra orsaker: En oändlig mörk labyrint.

2023. Mamma är 78 år. Diagnosen kom för två år sen. Det är så mycket jag inte längre vet om henne. Så mycket jag inte längre minns.

Vad kan förväxlas med demens?

• Depression? Fan, det måste vara så jävla jobbigt att misstänka.
• Utmattningssyndrom, ja... min chef sa det till mig förra veckan. Eller var det jag som tänkte det? Suck.
• Psykisk ohälsa. Alltså, vad är inte det nu för tiden? Är jag galen eller bara trött?
• Glömska är ju typ min grej, men inte sådan glömska. Jag kommer ihåg att jag åt frukost, bara inte vad.

Svårt att upptäcka alltså. Som att leta efter en nål...i en höstack av ångest.

• Inlärningssvårigheter? Check. Hela jävla tiden. Fast beror det på demens eller bara att jag hatar mitt jobb?
• Demenssymptom, what? Vad är "typiska" demenssymptom? Hmm, måste googla det. Igen.
• Ovanliga i början. Okej, men när börjar det bli "vanligt"? Känns som ett lotteri det här.

Åh, det är ju därför mamma alltid frågar om jag kommer ihåg hennes grannes hunds namn. Hon är orolig. Jag måste ringa henne. Eller nej, inte nu. Senare. Kanske.

Vad ger ökad risk för demens?

Demenstendenser, skuggor av det som kommer.

• Hypertoni: Tyst tickande bomb. Blodtrycket, en fiende.
• LDL-kolesterol: Fettet som klistrar igen. Hindrar flödet.
• Fetma: Kroppen, ett tungt fängelse. BMI 30+, gränsen är passerad.
• Rök: Varje bloss, en förlust. Döden dansar runt hörnet.

Minns: farfars hand, skakande. Minnet bleknar. Liksom hans. Var uppmärksam.