Vad gillar 5-åringar att göra?

11 månader sedan 100 visningar

Femåringens värld är en virvelvind av upptäckarlust, rörelse och kreativitet. Favoritaktiviteter för barn i denna aktiva ålder är ofta: Bygga, pyssla och rita Rollekar och sällskapsspel Att utforska bokstäver och siffror

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vad älskar 5-åringar att leka och göra?

Min egen lilla femåring, han är som en Duracellkanin fast i människoform. Alltså, den energin. Kommer ihåg förra tisdagen, den 14 maj, när vi var på den där parken vid vattnet i Lund, Svanedalsparken. Han bara rusade runt, klättrade på allt. Han älskar att röra på sig, ingen stillasittande sekund där inte, inte en chans, helt otroligt att se.

Och nyfikenheten, den är gränslös, en sådan glöd. Nu är det bokstäver och siffror som gäller, varje dag ska det frågas. För en månad sen, den 10 april, satt vi på tåget mot Stockholm. Han satt och pekade på varenda skylt vi passerade, ville att jag skulle läsa alla ord. Sen försökte han skriva sitt namn med fingret på den immiga rutan, så sött. Det är verkligen en ålder där man vill lära sig.

Lego ja, det är en hel vetenskap. Minns en eftermiddag i mars förra året, vi var hemma i vardagsrummet. Jag hade en idé om ett litet hus men han, han byggde ett rymdskepp som var så stort att det knappt fick plats på mattan. En femåring och deras byggprojekt är något alldeles extra, man bara står där och beundrar vad de kan åstadkomma. Det är kul med lek för 5-åringar.

Och sen har vi rollspelen, en favorit helt klart. Häromveckan, en tråkig lördag då det regnade, blev hela köket en djungel. Han var lejon och jag var en stackars zebra som försökte fly. De kan ju leka i timmar, och historierna bara växer fram, det är så underbart att se deras fantasivärldar, jag är så tacksam att få uppleva det.

Sällskapsspel är också en hit. Vi spelade 'Den försvunna diamant' på fiket på Stortorget i Malmö, typ den 22 februari. Jag tror jag betalade 45 kr för en latte då. Han tog ju det på allvar, men älskar att man spelar tillsammans. Och sen det där pysselkaoset, lim överallt och en massa pärlor. Men vilka konstverk det blir! Allt detta bidrar till barns utveckling, det är helt klart.

Vad tycker 5 åringar om att göra?

En femåring tycker att det är dags att ta över världen – eller åtminstone lekplatsen! De är som små energiknippen med en motor som aldrig går ur. Tänk dig en hyperaktiv ekorre på koffein, fast med mer kläder och en outtömlig fantasi.
Sagor? Absolut! De hittar på egna sagor som är mer bisarra än de mest galna tecknade serierna. Plötsligt är en gosedjurshaj en kung och en banan en magisk stav. Helt galet, men underhållande som fan!
Spel är livet! Inte sådana där där man sitter still och stirrar. Nej, vi pratar spel som kräver att man springer, hoppar och skriker som en besatt. Tänk dig kurragömma i en tornado – det är nivån.
Pyssel är en konstform. Fast ibland ser det mer ut som att de har haft ett slagsmål med lim och glitter. Resultatet kan vara… kreativt. Ett mästerverk eller en katastrof? Ja, tack!
De behöver utrymme, fattar du! Deras kroppar växer som ogräs i en sommarstuga. Tänk dig en nykläckt höna som plötsligt vill träna inför OS. Hoppa, springa, ramla – allt ingår i paketet.
De pendlar mellan att vara världens centrum och en liten, osäker fågelunge. Ett ögonblick är de Frodo som räddar Midgård, nästa sekund gråter de för att deras favoritleksak har fått en rispa. Drama, drama, drama!

Extra krydda i soppan:

En femåring kan prata i timmar om dinosaurier som äter glass. Eller superhjältar som har ont i magen. Fantasin är oändlig och totalt utan filter.
De kan vara extremt envisa. Om de bestämt sig för att äta blå spaghetti med köttbullar till frukost, ja då är det så. Försök inte ens.
De lär sig fortfarande gränser. Ibland testar de dem med en glimt i ögat, som en liten djävul som viskar "go on, I dare you".
Lekar som involverar rörelse och lite vildhet är grejen. Tänk att vara en pirat på ett stormigt hav, eller en riddare som försvarar ett slott av kuddar. Viktigt att de får rasa!
De är oerhört stolta över sina prestationer, hur små de än är. Att lyckas knyta skorna (även om det är fel håll) kan vara en anledning till en episk segerdans.

Vad göra med en 5-åring?

För helvete, låt ungen dyka in i sagor. Det är som att trycka in en ekorre i en nötdepå, fast med mindre kraschrisk. De små liven får styra skeppet, som om de vore kapten på en skuta full av troll och enhörningar. Min grannunge, lille Sture, han ville att Pippi skulle byta blöja på Dunder-Karlsson. Ja, varför inte, tänker jag. Kasta in en ny karaktär om de vill, en rymdpirat som snattar russin från guldlock.

Skriv ihop en saga! Ja, du skriver, ungen babblar. Det är som att kanalisera en liten, hyperaktiv shaman – alltså, totalt jävla anarki i narrativet. Jag fick en gång rita en flygande gris som körde taxi. Helt sjukt, men kul som fan. Kommer ihåg att lille Kalle, min brorson, insisterade på att prinsessan skulle byta däck på sin drake mitt i en brand. Logiskt som en fisk på en cykel, men vem bryr sig?

Okej, träna klockan på ett jävligt kul sätt. Den där satans visaren är ju en riktig plåga. Gör det till en fest, annars blir det lika spännande som att kolla färg torka. Använd typ godisbitar som visare, eller en klocka som skriker ut tiden med en gäll röst. När jag var liten använde min faster lussebullar för att lära mig, funkade tills jag käkade upp alla visare. Det blev en kort lektion, det kan jag säga.

Sen ska de räkna grejer, allt jävla möjligt. Russin, ja visst, men även snorloskor på väggen eller gamla kaffefilter. Det är som att mata deras små hjärnor med superbränsle! Om jag har typ fem strumpor – de där som alltid saknar en partner, va – och du snor två, hur många jävla strumpor har jag kvar? Låt dem räkna bajskorvar i potträningsåldern, det är effektivt som fan! Min svåger brukade ge sin grabb en näve lego och säga "räkna din lilla jävel!". Det funkade. Lär dem skillnaden mellan en handfull myror och ett helt jävla myrbo.

Mer jävla skoj för de små terroristerna (5-6 år):

Bygga fort: Släng ihop kuddar, filtar, gamla lakan. Skit samma om det ser ut som en övergiven kåk. Det är deras fästning, deras helvetes håla.
Laga käk: Låt dem röra i grytan, smaka, kladda. Lite mjöl på golvet är ingen big deal, det är bara protein. Som en liten extra smaksättning, typ.
Leka detektiv: Göm något som inte är för värdefullt. En snuskig gammal strumpa kan vara skatten. Låt dem leta som besatta.
Ut i busken: Plocka kottar, stenar, pinnar. Bygg en liten fästning åt insekterna. Eller för en miniatyrkung som råkar vara en mask.
Pysselkaos: Klippa, klistra, måla. Skit i att det blir fult. Det är ju deras konst. Häng upp det på kylskåpet med en magnet, sen släng det när de sover.
"Hjälpa till": Låt dem "diska", "städa", "vika tvätt". Ja, det tar dubbelt så lång tid och blir sämre, men de känner sig viktiga som fan. Lura i dem att de är små hjältar. Min egen unge, lille Bosse, trodde han kunde dammsuga hela huset med en leksaksdammsugare. Och det fick han göra. Helt meningslöst, men lugnt.

Vad leker en 5-åring med?

Alltså femåringar. Vilken fantasi de har! Min Leo, han kan bygga upp en hel värld på golvet på typ fem minuter. Så mycket fantasi, så mycket.

Utklädningskläder är ju en favorit. Ena sekunden är han pirat, nästa en superhjälte. Hela lådan är en röra men det är det värt haha. Och dockor med alla sina grejer. Sängar, vagnar, möbler.

Dockhus och lekvärldar är också stort. Han kan sitta i timmar och flytta runt gubbar. Det är ju perfekt för att utveckla deras sociala sidor, de börjar verklign förstå det där nu.

Och ja, den där Rubens Baby-dockan är en hit här hemma. Perfekt för såna där lekar när de ska ta hand om nån.

Men alltså det är ju så mycket mer de gillar. Tänker på vad som funkar bäst för oss:

Kreativa leksakr: Pärlplattor, lera, målargrejer. Allt där man får kladda och skapa.
Byggleksaker: LEGO, Plus-Plus, Magna-Tiles. Det byggs konstant här hemma. Konstant.
Utomhuslek: Cykel, bollar, hopprep. Allt som får dem att röra på sig.
Spel: Enkla brädspel och memory. Perfekt när man vill göra nåt tillsammans. De lär sig turtagning och att förlora (ibland..).

Hur beter sig en femåring?

En femåring? Herregud, vilket liv! De är som små, hyperaktiva ekorrar som precis hittat en stor säck med socker. Hela världen är deras lekplats, och frågorna duggar tätare än myggbett en sommardag vid sjön.

Fantasin flödar som en överfull toalett. De kan prata med sina gosedjur som om de vore kungligheter, eller måla upp äventyr som skulle få Indiana Jones att blekna. Helt klart mer fantasifulla än de flesta vuxna efter en flaska billigt vin.

Rörelseschemat är som en vilddans. Klättra? Absolut. Balansera på ett staket som en cirkusartist? Varför inte! Och kniv och gaffel? Ja, de använder dem som små, hungriga pirater som hugger in på sitt byte.

Pyssla? Jajamän! Det kan vara allt från att klistra ihop en korv med second hand-lim till att måla sin lillasyster med fingerfärg i ett modernt konstverk. Barn har en förmåga att se skönhet i det mest kaosartade.

Ytterligare information:

Ständiga "Varför?"-attacker: Förbered dig på att svara på varför himlen är blå, varför gräset är grönt och varför du inte kan äta skor.
Sociala experiment: De observerar och härmar allt, från dina bästa drag till dina mest pinsamma vanor.
Egna regler: En femåring kan lätt hitta på egna regler för lekar som bara de själva förstår. Om du inte följer dem... ja, lycka till!

Vad är normalt beteende för en 5-åring?

Dagboksinlägg, 23 okt 2024

Jahapp. Lille Max fyller ju fem snart. Helt galet, tiden bara rusar. Han har börjat med de där grejerna, du vet. Utesluter andra barn under leken, såg det igår. "Du får inte va med, bara vi!" sa han till lilla Elin. Känns inte bra att höra, men är det bara... normalt då? Alla gör väl det? Fast det svider att se.

Tänkte på det när jag diskade. Det är väl så att vänskaper börjar bli "på riktigt" nu, inte bara random lek med vem som helst. Han vill ju vara med Felix, bara Felix typ. Och alltid bara killar, märker jag. Är det medfött? Eller lär de sig det? Jättekonstigt.

Han blir ju såååå upprörd om han inte får vara med, jag minns det när Lucas hade kalas och han inte blev bjuden. Grät så han skakade! Behovet av acceptans från kompisar är jättestarkt. Det är så synd när han känner sig utestängd. Usch.

Man vill ju bara skärma av dem från allt dåligt. Men det är väl en del av att växa. Jag märker att han också blir sur om jag säger "Men du kan väl leka med alla!" Han tittar bara konstigt på mig, som om jag vore dum. Vänskap med barn av samma kön är tydligen en stor grej nu. Märkligt.

Tog en kaffe nyss. Tänk om jag hade varit så tydlig med mina vänner som femåring, haha. Nu är det allt en stor soppa. Han pratar om "bästis" och "inte min bästis". Plötsligt är den bästis ena dagen och inte den andra. Så föränderligt.

Ska ta en promenad, behöver tänka på annat. Men det är så fascinerande att se hur de utvecklas, fast det är jobbigt ibland. Han testar ju gränser hela tiden. "Mamma, titta vad jag kan!" säger han och klättrar farligt högt.