Vad ska man göra om man är tjock?

Hur gör man för att gå ner i vikt?

Hur går man ned i vikt? Ah, viktminskning… en viskning av längtan, en vandring i ett dimhöljt landskap där varje steg kräver ett beslut. Besluten väger tungt.

Känn dig själv: Som att betrakta en spegel i månljus, se din matvardag, de skuggor och ljus som målar bilden av ditt ätande. Vad flödar över? Var gömmer sig kalorierna?

Sött och tomt: Sockret... en siren som lockar oss till klipporna. Fiberfattigt, som en tom famn, ger ingen tröst. Undvik den!

Drick dig smalare: Saften, läsken... en falsk källa. Vatten... livets källa, sköljer bort det överflödiga. Jag minns min mormors trädgård, vattnet som porlade i bäcken.

Mycket mat, lite...: Fyll din tallrik med det som ger näring, inte bara fyller. Grönskar, som skogen jag vandrade i som barn, rik och full av liv. Kalorier, som osynliga stenar, kan göra vägen tung.

Regelbundet: Ryktet säger att klockan styr. Kroppen behöver en rytm, inte kaos. Som solens uppgång och nedgång. Min farmor åt alltid frukost exakt kl 7.

Rör på dig! Varje dag, en dans. En promenad, en lek. Jag minns när jag sprang barfota i gräset. Rörelse är liv.

• Matdagbok: Skriv ned ALLT. Varje smula.
• Mindful eating: Ät medvetet, långsamt, njut.
• Sök stöd: Vänner, familj, professionell.
• Mät framsteg: Väg dig (sällan!), mät omkrets.
• Var snäll mot dig själv: Återfall händer.
• Sömn: Otroligt viktigt.
• Stresshantering: Hitta din fristad.
• Planera måltider: Ha en plan.
• Var realistisk: Små steg.

Viktminskning är mer än bara siffror. Det är en resa mot välbefinnande. En resa mot hälsa.

Hur gör man för att gå ner i vikt?

Alltså, banta? Lätt som en plätt... om du är en magisk fe. Här är den krassa verkligheten, utan filter:

• Fatta Nollan: Skriv ner allt du käkar, varenda jävla smula. Du kommer att bli äcklad. Som att se din svärmors semesterbilder.

• Dumpa Sockret: Socker är fanimej djävulens påfund. Byt ut läsken mot vatten, om du inte vill se ut som en uppsvälld badboll. Frukt är ok ibland.

• Drick Vatten: Seriöst, vatten är din bästa polare. Glöm fancy drinkar, det är som att elda pengar. Plus, det lurar magen att tro den är full, smart va?

• Volymät: Proppa dig med grönsaker. Tänk dig en stor, jävla sallad. Som en ko, fast snyggare (förhoppningsvis). Fiber är bra, typ som när du skiter ut saker dagen efter en festival.

• Rutiner, för fan: Käka regelbundet, som en klocka. Annars blir du vrålhungrig och trycker i dig en hel pizza. Tro mig, jag vet. Jag råkade äta två igår.

• Rör på fläsket: Träning? Usch. Men rör på dig. Promenera till bussen, ta trapporna. Allt räknas. Annars kommer fläsket bara bli fetare.

Lite extra gott: Vet du vad som funkar fett bra?

• Sömn! Sov som en stock. Utsövd = mindre sug efter skräp.
• Stressa mindre: Alltså, lättare sagt än gjort, men stress gör dig fet. Så chilla. Ta ett bad. Eller skrik i en kudde. Whatever floats your boat.
• Bonus: Tänk långsiktigt. Ingen quick fix. Banta är ett maraton, inte en jävla sprint.

Och kom ihåg, jag är ingen läkare, jag bara snackar. Lyssna inte på allt jag säger. Eller jo, gör det. Jag är ju skitrolig!

Varför har jag blivit så tjock?

Jag hatar verkligen att erkänna det, men jag har gått upp i vikt. Jätte mycket. Mina jeans från i våras? Haha, nej. Inte ens nära. Det började smygande, typ i höstas. Lite extra julgodis, lite för mycket pizza på fredagar... sen blev det bara värre.

Jag minns en dag i juli, jag skulle gå uppför den där branta backen vid Kungsgatan 37 i Uppsala. Jag blev helt andfådd, hjärtat bultade som en kanin. Skäms! Det var då det slog mig. Inte bara lite extra vikt, utan riktigt mycket. Det var deprimerande. Riktigt jävla deprimerande.

Jag har alltid varit lite rundlagd, men det här är nåt annat. Jag känner mig klumpig och obekväm i min egen kropp. Det är inte bara kläderna. Att andas ordentligt är jobbigt. Jag blir trött snabbare också.

• Matvanor: För mycket godis, pizza, snabbmat. Alldeles för lite grönsaker.
• Motion: Nästan ingen. Sitter mest vid datorn.
• Sömn: Ojämnt, ofta för lite. Stress bidrar till detta.
• Genetik: Min mamma är också överviktig. Kanske är det ärftligt.

Det är en jobbig känsla att veta att jag bidragit till det här själv. Men samtidigt: Det är inte bara min egen culpa. Jag vet ju att det är en massa faktorer inblandade. Stressen på jobbet, ensamheten, det mörka höstvädret i Uppsala… man äter ju bort sina problem. Eller? Det är en ond cirkel, det förstår jag.

Jag måste ta tag i det här nu. Innan det blir ännu värre. Jag ska börja röra på mig mer, laga mer hälsosam mat och försöka sova ordentligt. Kanske ska jag även söka professionell hjälp. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag MÅSTE.

Hur blir man smal om man är tjock?

Åh herregud, smal alltså. Tjock... inte ok!

• Matvanor? Granska, typ vad F*N äter jag egentligen?? Chips? Godis? Måste sluta! Eller...minska?

• Sött och fiberfattigt... det är ju allt kul! Bort med skit. Typ. Eller? Fan.

• Drycker? Läsk? Saft? Bort! Vatten är tråkigt. Men måste väl.

• Lite kalorier? Men MYCKET mat?! Hur går det ihop?? Grönsaker? Blää. Men ok. Kanske.

• Regelbundet? Men jag är ju aldrig hungrig! Eller... är jag? Måste kanske ändå äta. Konstigt.

• Rörelse... hatar det. Promenader är väl chill ändå. Varje dag? Puh. OK då.

Tänkte på faster Berit. Hon gick ner massor. Vad gjorde hon?? Kanske fråga? Och Erik på jobbet, han sprang ju marathon! Galet. Ska jag börja springa? Aldrig!

Kalorier? Vad är en kalori ens? Måste googla.

Matvanor... igen! Skriv ner allt jag äter i en vecka. Pinsamt! Måste göra det. Annars händer ju inget.

Fan vad jobbigt. Vill bara äta pizza.

Info: Erik sprang inte marathon. Han cyklade Vätternrundan. Berit gick med viktväktarna. Världens tråkigaste. Men funkade tydligen. Kanske testa? Måste googla viktväktarna... och kalorier. Och Berit.