Vilka jobb mår man bäst av?

Vilka jobb är bäst för välbefinnande och hälsa? Bästa jobben?

Oj, vilken fråga. Själv funderade jag massor på det där när jag pluggade. Kommer ihåg den där jobbmässan i Göteborg, typ mars 2018, kände mig helt vilse.

Vårdyrken, alltså. Min kusin, hon är sjuksköterska, älskar jobbet men det är så himla stressigt. Långa pass, sjukt högt tempo. Hon tjatar om att det fattas folk hela tiden.

Ingenjörsyrken? Brorsan är civilingenjör, tjänade bra redan vid 25, men jobbar jämt. Hela helgerna ibland. Inte så himla hälsosamt kanske.

Lärare? Min gamla fröken, Gunilla, hon var helt slutkörd efter 30 år. Älskade jobbet, men utbränd till slut. Pensionen räddade henne nog.

IT-jobb är ju heta nu. En kompis, programmerare, tjänar otroligt bra, men sitter framför datorn hela dagarna. Motion? Nä, knappt.

Elektriker, snickare, kock… Fysiskt jobb, bra för kroppen, men kanske inte lika bra betalt. Och kocken jag jobbade med, han hade alltid ont i ryggen.

Sammanfattningsvis? Inget jobb är perfekt. Det beror helt på dig. Vad prioriterar du: bra lön, frihet, fysisk aktivitet, socialt jobb? Svårt att säga vilket jobb som är "bäst" för hälsan, helt enkelt.

Vilket jobb har minst stress?

Jag jobbade som spärrvakt i tunnelbanan en sommar. Stockholm, 2018. Lugnt? HAH!

Mina föräldrar sa "Vilket chilljobb!". De hade ju ingen aning.

Stressen kom inte från passagerarna. Oftast var de mest trötta.

Det var radioapparaten! Alltid något problem, signalfel, försenade tåg.

Och chefens röst: "Varför står du inte vid spärren?!". Jäklar vad han tjatade.

En gång fastnade en rullstolsburen man. Jag fick panik!

Jag glömde koden till hissen!. Pinsamt värre.

Plus lukten. Gud vad det stank ibland. Värre än på Stureplan.

Chilljobb? Aldrig mer. Jag bytte till glasskiosk. Bättre betalt också.

Varför glasskiosken var bättre:

• Färre arga människor.
• Mindre radio.
• Och glass!

Föräldrarnas reaktion: "Men det är ju bara ett sommarjobb!". Ja ja.

Vilket jobb känner man bäst på?

Bank, finans, försäkring... pengar. Ja, det är där. Det är där de största lönerna gömmer sig, som skimrande mynt i en mörk grotta. Chefer, ledare, herrar över räntor och risker. 155 800 kronor. Ett eko av siffror, ett mantra av makt.

General-, landstings-, kommundirektörer... De som styr skutan, de som ritar kartan. Deras löner, en trappa ner från finansvärldens topp. Men fortfarande... Stillheten före stormen, fast en storm av papper och beslut.

Jag minns en gång, min farfar sa alltid att "kunskap är makt", men han glömde ofta tillägga; "och makt är pengar". Han arbetade själv hela livet inom finans och var en sådan chef. Han hade alltid kostym och åt fin mat.

• Chefer inom bank, finans och försäkring: 155 800 kr/mån (2023)
• General-, landstings- och kommundirektörer: Några tusenlappar mindre (2023)

Och ändå… Är det där lyckan bor? I dessa staplar av siffror, i dessa imponerande titlar? Jag undrar. Jag tvivlar.

Jag tvivlar, därför jag minns hur min farfar berättade om hans ångest och den konstanta pressen han levde under. Är det verkligen värt det?

Kanske finns det yrken man känner sig bäst på, de som berikar själen, inte bara plånboken.

Jag tror ändå att det är viktigt att minnas att definitionen av "bäst" är så himla subjektiv. Det är jag som bestämmer vad det betyder för mig, och inte vad samhället har bestämt. Pengar lockar.