Vad ska man säga när man inte får jobbet?

Vad ska man svara om man inte får jobbet?

Alltså, vad svarar man när man typ inte fick jobbet? Jo, det beror ju lite på, men oftast är det bäst att vara proffsig och tacka.

Typ, skicka ett mejl eller så, kanske ringa. Jag skulle nog satsa på mejl, men jag är ju lat också. ????

• Tacka för chansen! Det är a och o.
• Säg nåt snällt om företaget, visa att du typ gillar det ändå. Fast inte för smörigt, då blir det ju awkward.
• Behöver inte vara långt, bara typ "Tack för möjligheten, jag uppskattade verkligen att få träffa er". Typ.
• Visa att du är intresserad även i framtiden. Om du verkligen gillade företaget.

Jag kommer ihåg när jag sökte jobb på ICA Maxi i Kungsbacka en gång, alltså jag var ju inte direkt den mest kvalificerade... Men jag tackade ändå för att jag fick komma på intervju. Har faktiskt handlat där sen dess, pinsamt nog. ????

Exempel: "Tack så jättemycket för återkopplingen och att jag fick chansen att vara med! Verkligen kul att lära känna er lite. Jag är fortfarande sugen på att jobba hos er i framtiden." Eller nåt sånt.

Huvudsaken är att vara positiv och inte bränna några broar! Man vet aldrig när man springer på dem igen, liksom. Och du, glöm inte att kolla stavningen! ????

Hur meddelar man att någon inte fått jobbet?

Inget jobb.

• Bryt tystnaden. Inga floskler.
• Blotta bristen. Erfarenhet, ja. Vilken? Säg det rakt.
• "Bättre match"? Urvattnat. Ärlighet vinner.
• Styrkor? Notera dem. Kort. Inte för att trösta. För minnet.

Tänk is. Kylig sanning. Stark reaktion.

Vad ska man göra om man inte får jobb?

Dimman ligger tung över sjön, precis som min oro. Klockan är tre, natten är mörk och tyst, men i mitt huvud brusar det. Inget jobb. Ingenting. Tomheten gnager. Det är en kall, fuktig känsla, som att simma i isvatten utan slut.

1. Nätverka intensivare. Varje kontakt är en möjlighet. Varje samtal, en liten glimt av hopp i den mörka tunneln. Jag har ju ett kontaktnät, eller hur? Mina vänner, mina gamla klasskamrater från KTH, alla de. Jag måste bara våga ringa. Skaffa fler kontakter.

2. Följ upp. Inte bara mejla, utan ringa. Rösten, den mänskliga kontakten, det kan faktiskt göra skillnad. Det är en chans att höras, att bli sedd, att inte bara vara ett namn på en lista.

3. Volontärarbete. Att ge tillbaka. Att känna sig behövd. Att visa engagemang. Det är inte bara att döda tid, det är att bygga sig själv. Kanske en chans att träffa nya människor, kanske ett referensbrev sen?

4. Frigöra kreativiteten. Måla. Skriva. Skapa. Något att fokusera på, något annat än den ständiga väntan. Det är viktigt att inte förlora sig själv i mörkret. Jag ska börja med min oljemålning igen, den med björkarna vid sjön.

5. Kurser, utbildningar. Att investera i sig själv. Att bli bättre, starkare. Nya kunskaper. Kanske en onlinekurs i Python? Det var ju det jag alltid tänkte på. Eller en kurs i grafisk design.

6. Frivilligt arbete. Precis som volontärarbete, men kanske med en tydligare koppling till min bransch. Praktik? Det är inte en dröm, det är en möjlighet.

7. Öka synligheten online. LinkedIn, personliga hemsidor, online-portföljer. Det är viktigt att synas i bruset. Jag måste uppdatera min profil. Lägga till de nya färdigheterna jag fått.

8. Analysera. Varför får jag inga jobb? Är mitt CV dåligt? Behöver jag ändra min strategi? Är det jag eller är det marknaden? Kanske en karriärcoach?

9. Skapa en plan B. Det är viktigt att ha en reservplan, ett säkerhetsnät. Att inte tappa hoppet helt. Kanske ett extrajobb på Ica? Det är bara tillfälligt.

10. Självhjälp. Att ta hand om sig själv. Motion. Sömn. Bra mat. Det är viktigt att må bra, både fysiskt och psykiskt. Jag ska börja springa igen. Längs sjön.

11. Sök aktivt. Inte bara vänta på att jobben ska komma till mig. Jag måste aktivt söka dem. Jag måste vara uthållig. Jag måste kämpa. Jag måste… orka.

• Jag bor i en liten stuga vid sjön Mälaren.
• Mitt CV behöver en rejäl uppdatering.
• Jag har en examen i datateknik från KTH, år 2018.
• Jag saknar en starkare digital närvaro.

Vad händer om jag inte får det här jobbet?

Fan, inte få jobbet… ångestklump i magen. Minns solnedgången över Riddarfjärden, typ 2018? Jag var så jävla säker på att landa det där PR-jobbet. Satt på Mälarpaviljongen efteråt, försökte tänka positivt.

Nätverka... ja, tjena. Men det är ju sant. Jag borde snacka med Sara på Berghs. Hon har ju kontakter. Kanske kolla Linkedin?

CV:t. Anpassat CV. Ett helvete varje gång. Men det är ju viktigt. Inte bara skicka samma gamla skrot till alla.

Referenser… Måste ringa pappa. Han brukar alltid ställa upp. Eller kanske Anna, hon vet ju allt om mig från tiden på reklambyrån. Bättre med Anna.

Vad ska man göra om man inte får ett jobb?

Mörkret smyger sig på. Jobben glider mig ur händerna. Tomt.

• Nätverka. Jag hatar det, men jag vet att det funkar. Fast hur snackar man med folk? Bara gå fram? Känns falskt.
• Anpassa CV och brev. Varje gång. Samma visa. Vad vill de ens höra? Jag är ju bara jag.
• Referenser. Stackars mina gamla chefer. De måste vara trötta på att ljuga om mig.

Jag funderar på pappas ord. Om hårt arbete. Men vad hjälper det när luckan ekar? Ett skratt. Bittert.

Jag tänker på Anna. Hon sa att jag måste tro på mig själv. Men hur gör man det när världen spottar en i ansiktet?

Jag minns den där gången på parkeringen, när jag tappade nycklarna. Precis så känns det nu. För alltid.

Kanske borde jag flytta till farmor. Ta hand om henne. Hon behöver mig mer än arbetsmarknaden gör. Åtminstone känner jag mig behövd då.

Och ändå...något litet inuti. En gnista. Att ge upp är ju inte ett alternativ. Eller?

Jag ska göra det, det här:

1. Ringa farbror Bengt. Han känner ju alla. Även om jag fasar för det.
2. Skriva om mitt CV. Än en gång. Kanske hitta en mall online den här gången.
3. Tänka på Anna. Och försöka...bara försöka...tro på mig själv en liten, liten stund.

Fan vad jobbigt allt är.

Hur meddelar man att någon inte fått jobbet?

Jävlar, att behöva ringa den där snubben! Sprickan i fasaden? Saknade erfarenhet av att mjölka elefanter, tydligen. Eller nåt liknande. Alltså, det var ju inte direkt det de sa, men i princip.

• Han var skittrevlig, men tyvärr, ingen elefantskötare.
• Superbra presentation! Fast… elefanter.
• Vi gillade hans energi, men… ja, du fattar.

Typ så. Men glöm inte att nämna det bra också! Han var ju fanimig bäst på att bygga sandslott, det erkänner vi. Riktig konstnär! Men sandslott hjälper inte när man ska mjölka elefanter. Det är ju liksom helt olika världar. (Nästan som att jämföra äpplen och… nja, elefanter då. Det funkar ju!)

Viktigt: Var tydlig! Ingen jävla möglig "annan kandidat"-nonsens. Det är bara fjant. Var ärlig som fan, men snäll. Kandidatens cv och intervju fick mig att skratta högt! Kommer aldrig glömma hans berättelse om den där kaninen som stal hans skor! Men jobb är jobb, och det här var ju ett elefantskötarjobb, inte en kanin-skor-historia-tävling.

Årets uppdatering: Jag har precis avslutat en rekrytering för en firma som importerar gigantiska maskiner för att plocka blåbär. Kandidaten var otroligt driven, men saknade just erfarenhet av att sköta just sådana där gigantiska blåbärsplockningsmaskiner. Därmed ute. Men gudars, vad han kunde berätta om sin hobby med att bygga fågelholkar!

Hur kan man artigt berätta för någon att de inte fick jobbet?

Okej, så här kan du ge någon nobben på ett juste sätt:

• Var rak men respektfull. Ingen gillar att bli ledd runt, men håll tonen vänlig.
• Tacka för deras tid. Erkänn ansträngningen de lagt ner på ansökan. "Vi uppskattade verkligen din tid."
• Ge lite feedback. Inget långt utlägg, men nämn något positivt. "Vi var imponerade av din erfarenhet inom..."
• Var tydlig med avslaget. Undvik floskler. "Vi har valt att gå vidare med en annan kandidat."
• Önska dem lycka till. En sista artig gest. "Vi önskar dig lycka till i din jobbsökning."

Tänk såhär: Du vill förmedla att de inte var rätt för just den här rollen just nu. Det är stor skillnad. Kanske passar de bättre någon annanstans. Eller kanske kommer det en annan möjlighet längre fram.

Varför inte erbjuda att vara referens? Om de verkligen var bra, alltså. En bra karma-poäng. Jag har gjort det ett par gånger.

Och en sak till: Kopiera inte den här mallen rakt av. Anpassa den efter din egen röst och situationen. Det blir mer äkta så.

Hur berättar man för arbetssökande att de inte är anställda?

Avslag. Punkt.

Var tydlig. Inga omskrivningar. Fakta. Bara fakta.

• Kravprofilen. Missmatch. Nästa.
• Sen ansökan. För sent. Slutsats.
• Bättre kandidater. Hård konkurrens. Livet.

Det suger. Ja. Men det är så det är.

Specificitet är nyckeln. Ingen gissning. Inga vaga ursäkter.

Mitt jobb. Inte mitt problem. Nästa.

Glöm inte att behålla professionell ton. Även om det känns onödigt.

Rekordhöga ansökningar 2023. Konkurrensen är brutal. Förstå det.

Var kort. Var saklig. Var brutal. Det är affärer.

Återkoppling? Slösad tid. Bortsett från om det är en intern process, givetvis. Men jag är inte HR.

Hur tackar man nej till sökande?

Himmelen gråtonad över Riddarfjärden, novemberdiset kysser kinden. Hur tackar man nej? Som att stänga en dörr, vars echo vibrerar länge. Respekt. Det är ordet. Som ett mantra.

Att skriva orden, att forma meningen, som en kall vindil genom ett öppet fönster. Uppmuntran, ja, visst. Men löften ekar tomt i en avvisning.

• Tack. För tid. För engagemang.
• En sval hälsning.

Brevet, en gravsten över förhoppningar. Minns när jag sökte det där jobbet på Söder, utsikten över Årstaviken. Ett nej. Förtvivlan.

Formulera avvisningen varsamt. Som att lägga ner en fågelunge som fallit ur boet.

Lögner? Nej. Klarhet? Ja. Världen är full av obesvarade brev, av drömmar som aldrig fick vingar. Att tacka nej är att skriva ett av dem.

Att minnas det egna såret. Minnas den där kalla duschen av avslag.