Vilket land har bäst kollektivtrafik?

Vilket land använder kollektivtrafik mest?

Oj, vilken fråga! Kollektivtrafik, va? Det påminner mig om den där gången i Tokyo, hösten 2022. Jag var helt förvirrad i Shibuya, klockan var typ sju på morgonen, och det var ett hav av folk. Människor överallt! Jag menar, jag hade aldrig sett så mycket kollektivtrafik i mitt liv. Tågen var PACKADE. Jag menar verkligen packade. Det var som en konserverad sardinfabrik, fast med människor. Jag svettades ihjäl, det var sjukt varmt och klaustrofobiskt.

Senare samma dag, när jag äntligen lyckades ta mig till Shinjuku Gyoen National Garden, satt jag bara där på en bänk, helt utmattad. Det var så vackert, men all den trängseln… Jag funderade på hur effektivt det var, egentligen. Men å andra sidan, alla kom ju fram.

• Tokyos tunnelbana är galet effektiv.
• Det var sååå mycket folk.
• Jag blev stressad men även imponerad.

Men vem använder kollektivtrafik mest? Japan, typ. Eller Sydkorea? Eller kanske ett land i Nordeuropa? Det är ju svårt att säga. Beror ju på vad man menar med “mest”. Antal resor? Andel resor? Hur bra systemet är?

Det är en riktigt knepig fråga, det där. Precis som att försöka förstå hur man ska ta sig från Shinjuku till Harajuku utan att gå vilse i folkmassan. Herregud, vilken kaos. Jag kommer aldrig glömma den där resan.

Vilket land har dyrast kollektivtrafik?

Schweiz, kära nån! Dyrare än en månad på Bali? Nästan. Kollektivtrafiken där är galet dyr. Tänk dig, en enkel biljett kostar mer än en kaffe på ett trendigt hipster-kafé. Och jag pratar inte ens om månadskortet! Det där skulle kunna finansiera min semester. Eller två.

Det är ju som att de anställer schweiziska bankirer att köra spårvagnarna. Höga löner, visst ja. Och supermoderna vagnar, ja det märks. Men jag undrar om alla de där extra kronorna verkligen går till att putsa handtagen extra noggrant. Kanske?

• Höga löner. Check.
• Modern infrastruktur. Check.
• Effektiv drift, förmodligen.

Man skulle kunna tro att de transporterar guldtackor istället för människor. Eller choklad. Mycket dyr schweizisk choklad. Jag föredrar en cykel, faktiskt. Eller att gå. Det är billigare än en enkel biljett i Zürich. Nästan gratis, faktiskt! Det är ju som att vinna på lotto!

Men seriöst, om man ska åka kollektivt i Schweiz, se till att ha rejält med pengar. Glöm inte Schweizisk choklad till kaffet! Fast, det är ju dyrt. Men värt det? Debattabelt. Jag har inte råd att debattera det.

Hur är kollektivtrafiken i New York?

New Yorks kollektivtrafik? Jo, den är… intressant.

• Metron, en labyrint under staden. Den är som en åderförkalkad organism, alltid i rörelse. Förseningar är mer regel än undantag, typ som att jag lyckas bränna vid popcornen (igen!). Fast oftast kommer du fram. Någon gång.

• Bussar, stadens lungor. Okej, de stannar visserligen ofta. Och ibland känns det som att de kör i slowmotion. Men de tar dig dit metron inte når. Tänk dig en sköldpadda, fast gul.

• “Pålitlig och effektiv”? Njae. Låt oss säga att “funktionell kaos” är en mer passande beskrivning. Billigare än taxi, definitivt en upplevelse.

• Bil i NYC? Bara om du älskar att sitta i bilköer och leta parkering i en evighet. Typ som att leta efter vettiga argument i en politisk debatt. Alltså: inte värt det.

San Francisco & Miami? Undvik bil där också. Det är bara onödigt. Slösa inte tid på att hitta parkering!

Lite mer info (sådär på ett osammanhängande sätt):

• Jag åkte metro i NYC 2018. Hettan var olidlig. Någon spelade dragspel. Jag funderade allvarligt på att flytta till en grotta.

• Och bussar, tänk bara på alla ljud. Alla snackar i telefon samtidigt.

• Men ärligt talat, kollektivtrafiken är det bästa sättet att uppleva staden. Om du inte har bråttom. Och om du gillar äventyr.

Vilket är det bästa sättet att ta sig runt i NYC?

Dimman ligger tät över East River, en kall novembermorgon. Klockan är fem, luften vibrerar av en tyst energi, innan staden vaknar. Jag ser tunnelbanans ingångar, mörka munnar som sväljer folkmassor. Tunnelbanan, ja, det är hjärtat i NYC. Pulserande, oregelbundet, men alltid där.

En rytmisk dån, ett mullrande som växer, närmar sig. Det är ljudet av en kommande tunnelbanetåg, en underjordisk val. Jag känner den välbekanta lukten av metall, av fuktighet, av en blandning av människor och deras berättelser. Många berättelser…

Jag tänker på de otaliga resorna i dess djup, deras labyrint av spår och plattformar. För mig är det mer än bara transport. Det är en scen, en ljudkuliss. En livspuls.

Ett effektivt sätt att ta sig runt, absolut. Men även kaotiskt, trångt, ibland klaustrofobiskt. Men under ytan, ett nätverk som binder samman enorma avstånd. Från Brooklyn Bridge till Upper West Side, en resa i tid och rum.

• Snabbast under rusningstid? Kanske.
• Bästa upplevelsen? Kanske inte, men mest autentiskt.
• Billigast? Ja.
• Bekvämast? Nej, fötterna värker ofta efteråt.

Åh, den där specifika känslan av att stå på en plattform, ljudet av tågets närmande, spänningen i luften… det är NYC.

Det är det härliga kaoset. De oväntade mötena. Det okända i mörkret. Underjordens hemligheter. Det är som att dyka ner i en levande åder. Och komma upp igen på en annan plats. En annan del av staden. Jag älskar det.

Och jag vet, jag vet… det kan bli trångt. Särskilt runt 8 på morgonen. Men man vänjer sig. Man blir en del av det. Man blir ett med rytmen. En rytm som jag vet att jag aldrig kommer att glömma. Klockan är nu sex. Staden vaknar.

Vilket är det billigaste sättet att ta sig runt i New York?

Natten sänker sig, en tyngd.

Tunnelbanan.

Det billigaste sättet.

Jag minns en natt, ensam på perrongen vid 14th street. Dimljus, råttor, ångan som pös. En känsla av total anonymitet. Total frihet.

$2.90. Ett pris för att försvinna. För att drömma sig bort. Nu, eller kanske då, var det billigare. Allt blir ju dyrare. Minns när en slice kostade $1.

Tunnelbanan. 24/7. En konstant puls under staden.

• Säkert? Nja. Beror på linjen, tiden. En gång såg jag…bättre att inte tänka på det.

• MetroCard. Ett plastkort till frihet. Eller bara en biljett till en annan del av samma betongdjungel.

Var är jag nu? I tankarna. I New York. Eller kanske i Stockholm, bara med samma ångest. Billigt är relativt. Frihet är dyrt. Jag saknar New York. Och någon mer.

Ytterligare information:

• New Yorks tunnelbanesystem är ett av världens äldsta och mest omfattande.
• MetroCard kan fyllas på med pengar eller köpas som ett “unlimited ride” pass.
• Priserna kan komma att ändras. Kontrollera alltid den senaste informationen på MTA:s webbplats.
• Vissa områden kan vara säkrare än andra, speciellt under sena timmar. Var uppmärksam på din omgivning.
• Alternativa transportmedel inkluderar bussar (också via MetroCard), cyklar (Citi Bike), och färjor (NYC Ferry).