Vilken mat äter man i London?

1 år sedan 93 visningar

"London bjuder på klassiker från pubkulturen: Fish and Chips: En ikonisk rätt. Pajer: Varma och smakrika. Sausages and Mash: En mustig favorit." London mat kultur. Brittisk mat.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vad äter man i London? Typiska rätter och matupplevelser?

London, alltså... vad ÄTER man där? Förutom turister, haha. Men allvarligt, det är ju mer än bara röda bussar. Första jag tänker på är pubarna. Seriöst, varenda hörn liksom.

Fish and chips. Ja, visst. Klassiker. Men det är så mycket mer än bara det. Minns en gång, Brick Lane. Indisk mat. Helt sinnesjukt bra, och inte alls dyrt. Kanske 20 pund?

Pajer. Herregud, pajer. Inte som mammas äppelpaj, utan rejäla grejer med kött och grejer. En gång i Camden Market, hittade jag en paj med pulled pork. Dröm.

Och så "sausage and mash". Mos med korv. Låter kanske inte så fancy, men på rätt pub... suck. Helt perfekt höstmat.

Hamburgare? Jo, finns ju överallt. Men undvik turistfällorna. Satsa på en schysst gastropub istället. Skillnaden är enorm.

Vad får man inte missa att äta i London?

Nobu – Japansk mat av högsta klass. Riktigt bra sushi, men det är ju en smaksak. Tänk på att boka bord i förväg, det är alltid fullt. Inte billigt, men värt det för en speciell kväll. Min kompis Andreas svär vid deras black cod.

Hawksmoor Seven Dials – Kött. Bara kött. Fantastiskt kött. Perfekt för en riktig köttälskare. Jag personligen föredrar deras ribeye, men deras biffar är alltid perfekt tillagade. Dyrt, men en upplevelse.

Fish! – Precis som namnet antyder – fisk. Färsk, kreativ och läcker. Lite mer avslappnad stämning än de andra på listan. Bra val för en lunch eller en lite mer avslappnad middag.

Barrafina – Tapas! Mycket bra spanska tapas. Perfekt för att dela med vänner. Liten och mysig, så det kan vara lite trångt. Boka bord, definitivt. Jag gillade deras patatas bravas extra mycket.

Sketch – Mer än bara mat. En upplevelse. Fantastiskt elegant och lite bisarrt på samma gång. Lite dyrare, men det är en minnesvärd middag du får. Deras efterrätter är legendariska.

Caravan Kings Cross – Lite mer avslappnat, men fortfarande bra mat. Bra för brunch eller en mer avslappnad middag. Mycket populärt, så se till att boka bord. Alltid mycket folk.

The Wolseley – Klassisk och elegant. Perfekt för en fin middag, eller kanske en afternoon tea. Riktigt stämningsfullt. Känns som man reser tillbaka i tiden, men på ett bra sätt. Boka!

Dinner by Heston Blumenthal – En historisk resa genom brittisk matlagning. Inte bara en måltid, utan en upplevelse. Otroligt kreativt och innovativt, men också lite dyrt, självklart. Ett måste om man vill ha en kulinarisk resa.

Extra tips:

Borough Market: Inte en restaurang, men ett måste för matälskare. Massor av olika matstånd med allt från ost och bröd till exotiska frukter och färsk fisk. En härlig upplevelse.
Street food: London har ett fantastiskt utbud av street food. Upptäck nya smaker och spännande matkulturer. Gott och billigt!

Viktigaste poängen: Bokning är nästan alltid nödvändigt, särskilt för de mer populära ställena. Priserna varierar, så planera din budget därefter. London erbjuder ett enormt utbud av matupplevelser, så det finns något för alla smaker och plånböcker.

Vad är traditionell London-mat?

Mörkret liksom sänker sig, och tankarna... de blir så tydliga då. Söndagsstek. Mmm. Det är ju liksom London, på ett sätt.

Jag minns en gång... på "The Grenadier" i Belgrave. Jag var där med... någon. Det spelar ingen roll. Allt är borta.

Kött. Nötkött, fläsk, kyckling. Jag väljer alltid nötkött. Varför? Jag vet inte.
Rostad potatis. De måste vara krispiga. Inte såna där mjuka, ledsna potatisar.
Grönsaker. Vad som helst, egentligen. Ärtor? Morötter? Inget spelar roll.
Yorkshirepudding. En måste ha. En stor. Fylld med sås.
Sås. Brun. Tjock. Massor.

Allt liksom flyter ihop, du vet? Smakerna, minnena... allt.

Jag åt söndagsstek på "The French Horn" i Sonning. Det var inte riktigt London, men det var nära. Var bättre än The Grenadier.

Det är inte så att jag längtar tillbaka, egentligen. Inte exakt. Men... det var enklare då. Eller?

Nu har jag ju ingen att äta söndagsstek med. Kanske jag ska gå ändå. Bara jag.

Mer London-mat:

Fish and chips. Självklart.
Paj och mos. Med likör.
Full English Breakfast. Ägg, bacon, korv, bönor, tomat, svamp, blodpudding.
Afternoon Tea. Smörgåsar, scones, kakor.

Varje tugga, liksom en påminnelse. Om vad, vet jag inte. Om vad som var? Om vad som aldrig blir?

Vad kostar det att äta på restaurang i London?

London, juli 2023. Min mage kurrade som en hungrig björn. Vi hade precis landat efter en lång flygresa, och jag var dödstrött, men hungern var värre. Hittade en pub nära hotellet, The Red Lion tror jag det hette.

En enkel fish and chips kostade mig 18 pund. Dyrt, jävligt dyrt, men jag var så hungrig att det var värt det då. Ölen sen... 7 pund för en pint. Snacka om att bli av med pengarna. Jag är inte rik, det där var en rejäl del av min budget för dagen.

Senare på resan, en finare restaurang, någonstans i Soho. 3-rättersmeny, 45 pund. Det var gott, men inte 45 pund gott. Känndes lite som att de utnyttjade turisterna. Min kompis beställde vin, det blev ännu dyrare. Jag drack bara vatten. Sparsamhet är en dygd när man är i London.

Resan i sig var också dyr. Flygbiljetten, 6000 kronor. Hotell, 3000 kronor för tre nätter, ett ganska billigt ställe. Sevärdheter, museer och annat... Det rann iväg, minst 2000 kronor till.

Sammanfattning:

Mat: Fish and chips: 18 pund. 3-rätters: 45 pund. Öl: 7 pund/pint.
Boende: 3000 kronor för tre nätter.
Flyg: 6000 kronor.
Övrigt: Minst 2000 kronor.

Nästa gång blir det nog inte London. Lite för dyrt för min smak. Kanske Paris istället? Eller nåt billigare. Jag saknar redan min egen matlagning. Och den där goa billiga ölen på min stam-krog hemma.

Vilka restauranger ska man inte missa i London?

London, en dimmig afton. Regn droppar mot fönsterrutan, ett rytmiskt sorl mot bakgrunden av stadens sus. Jag längtar efter värme, efter dofter av kryddor och nybryggt kaffe.

Dalloway Terrace lockar med elegans, en dröm i pasteller. Det är som ett fotografi från en tidig Vogue-tidning. En plats för stillhet, en flykt från Londons brus. Kanske en eftermiddagsfika, en liten bit kaka?

En annan kväll. En annan känsla. Dishoom Covent Garden, en explosion av smaker och dofter. Indisk mat, värme, en skön kontrast till Londons kyla. Jag ser mig själv sitta där, ljuset från lamporna dansar över bordet. Jag smakar på kryddorna, känner den heta curryn brinna på tungan.

VICINITY – namnet självt känns som en hemlighet. En plats att upptäcka, att utforska. Jag föreställer mig en intim atmosfär, mörka träslag, tända ljus. En perfekt plats för en romantisk middag.

På taket, Florattica Rooftop Bar London. Utsikten, oh, utsikten! Staden breder ut sig under mig, ett hav av ljus. Jag andas in den friska luften, känner vinden leka med mitt hår. En cocktail, en stjärnklar himmel. Magiskt.

Monmouth Kitchen – ett namn som andas hemlagat och tryggt. En varm, mysig känsla, som att bli omfamnad av en familj. Jag ser en rustik inredning, enkla rätter, men tillagade med kärlek.

Övriga på listan: The Shell Holborn, Swan, Sky Pod Bar. De lockar, men jag känner mig mest dragen till de första fyra. De andas min stil, min smak, mina drömmar om London.